Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Funderade på denna tapet som barnkammartapet men kom fram till att jag skulle tröttna fort och behöva tapetsera om när det inte längre är en barnkammare.
Flög upp till Tapashimlen en sväng i höst också.
En låt jag ofta återkommer till.
Mmsade denna bild till storebror. Exakt hans drömjulstil.
Hoppas ni har en mysig första advent. Här yr snön utanför fönstret. Jag har tagit fram originalgolvet i barnkammaren men nu påstår Christoffer att han ska lägga ett nytt golv där. Hm. Nu försöker jag samla mental kraft till att avlägsna alla miljoners mattspik som farfar en gång spikade fast. Tror jag målar golvlisterna istället, fast Christoffer tycker att jag ska vila. Det kanske är klokt för i eftermiddag ska jag stå och sälja lotter för Brukshundklubben (vi står utanför ICA, kom och köp!) och sedan träna Imra i ett lydnadspass. Hur som helst. Det var kuddarna på bilden jag skulle skriva om.
Jag gillar ju som ni kanske märkt Carl Larsson-stilen. Det randiga tyget har jag snott från storebror som hade en bit över när han klätt sin kökssoffa. Den rutiga kudden har jag köpt på Åhléns (tror jag) för en massa år sedan och den lilla, pricka kudden har mormor och jag sytt.
Dalahästkudden kommer från Dalarna och så blev det en till prickig kudde. Gillar kombinationen ljusblått och rött.
I dag hände något helt fantastiskt. Kikki och Linda kom till oss vid 09.00 och så började vi tapetsera i den blivande barnkammaren. Vid elva börjar Christoffer prata om att vi ska åka in till Vilhelmina för att köpa lunch att laga och gå på apoteket för att köpa medicin mot halsbränna till mig. Jag tycker att det är lite onödigt att köra in dit eftersom vi har grejer hemma att laga lunch av och medicin kan jag ju köpa på måndag. Följer dock med och Christoffer kör någon slags sightseeing-tur och bara "titta här, den här vägen kör man aldrig" och "titta där, det här huset har jag aldrig tänkt på" och så vidare... Blir lite smått irriterad och säger "Jaja, men kör hem nu så vi får fortsätta!" När vi kommer till backen upp till oss stannar Christoffer bilen och sätter på mig en ögonbindel och säger att jag ska ha på mig den tills vi kommer in i huset. Jag förstår ingenting och hinner tänka tusen tankar innan vi slutligen når huset och jag kliver in i köket, tar av mig ögonbindeln och möts av dessa underbara personer hemma i vårt kök! Får en sådan chock att jag börjar tokgrina vilket Linda fångade på film. Dessa finingar har alltså samlats hos oss för att ha "baby shower" för mig. (Ps: lägg märke till min t-shirt som jag fått av svärmor, hehe).
Massa goda saker hade de fixat.
Det roliga är att jag senast i går på föräldrautbildningen satt och sa att "äsch, baby shower, det är ju något amerikanskt jippo" men i ärlighetens namn blev jag otroligt glad över att de hade tagit sig tid att komma och umgås med mig och så fick vi så otroligt mycket fina och användbara saker att ha till bebisen. Det är min påhittiga svägerska Linda som styrt upp allt och kontaktat mina vänner och så har alla hållit detta hemligt i två månader (!). Blev så himla paff när jag klev in i köket och den första jag såg var Idamari (hon bor alltså i Gällivare och har en jäkla bit att åka) och tänkte bara "vad gör hon här nu?!". Haha! Fina, fina vänner och familj.
Tack för att ni gjorde detta för mig!
Som om detta inte vore nog har Kikki tapetserat barnkammaren (med lite assistans av oss andra, med betoning på lite, hehe). Kikki är ett tapetseringsproffs! Är så himla tacksam över allt detta. Går och lägger mig med ett extra varmt hjärta i kväll. Tack!
Ps: när barnkammaren är färdig kommer såklart bilder!
Här sitter jag och laddar med en ordentlig frukost. Snart kommer svärmor och Thomas hit och då ska vi tapetsera i det som ska bli barnkammare! Orimligt peppad på detta! (Trots jävulsnatten med helveteshalsbrännan och precis när jag somnat kör discodansaren i gång i magen... kan kanske behöva en vilostund eller två i dag).
Under graviditeten har jag lyckligtvis varit skonad från diverse krämpor men nu har jag drabbats av halsbrännan från helvetet. I detta nu gör det så ont att jag har vaknat och inte kan somna om. Det gör så himla ont! Har ni något tips på vad jag kan göra för att lindra detta? Hoppas. Jag tar tusen gånger hellre sendrag i vaderna (som jag inte känt av sen jag fick tipset om att äta extra banan) än detta. Hemska, hemska halsbränna. Det känns seriöst som om min hals ska brinna upp!
Kan inte beskriva hur skönt det känns att slippa köra 37 mil för att gå utbildning och istället njuta av fredagslugnet hemma. Har precis kommit hem från den tredje delen av föräldrautbildningen och nu ska jag vila en stund innan vi styr upp fredagsmiddagen som blir fisksoppa med saffran. I kväll ska jag göra det sista av adventspyntningen men det mesta är klart för jag tjuvstartade i går.
Hur är ni kring det här med julpynt? För mig kliar det lite i kroppen när jag ser att vissa klär granen redan nu. Om man har plastgran fungerar det väl visserligen men jag skulle vara spyless på tomtar och granar innan lucia om jag körde all in redan nu. Jag skiljer på adventspyntning och julpyntning och det sista - ta in granen och klä den samt ställa fram en lagom (viktigt) mängd tomtar - gör jag runt den 18-19 december. När jag var liten klädde mamma och pappa granen när vi lagt oss kvällen innan julafton och jag kan lova er att det var magiskt att vakna på julaftonsmorgonen och beundra granen. Hur gör ni?
En av mina absoluta favoritpianister Martin Hederos har tillsammans med min husgud Sofia Karlsson gjort ett album. Tänk om jag hade tid och ork att åka och se dem live nu i december. Vilken dröm det hade varit.
Vad ni än gör denna novemberfredag: lyssna på detta.
Har börjat sova oroligt nu. Vaknar några gånger per natt och behöver kissa och vända mig om. Det märks att bebisen tar plats. I natt har dessutom moder natur ordnat med ett månsken som lyser upp hela sovrummet. Försökte ta en bild så jag kunde visa er men det blev ingen rättvis bild av månskenet. Om två timmar ringer klockan så nu ska jag slumra vidare! Längtar till jullovet då jag inte behöver känna stress över att vakna om nätterna för då kan jag ju vila på dagen. Nu är det dock inte länge kvar! Jag ska kämpa på. Med nattsudd, månsken och jobbet. Hoppas ni får en fin torsdag.
Bjuder på en bild från v. 14 då jag tyckte att det blivit en liten kula på magen. Eh, nja. Så här i efterhand är det är ingen kula, hehe.
Längtar så himla mycket efter att få träffa den där lilla discodansaren till minimänniska som bor i min mage. Minns att jag tänkte runt vecka 20 att "när 80 % har passerat är det inte länge kvar". Just nu känns det länge. Och ibland känns det kort! Haha! Antar att det är en process. Som med allt annat. Vi går en amningskurs just nu som Amningshjälpen anordnar. Vi tänker att det kan vara bra att få kunskap kring amning eftersom det är första barnet vi får och därmed inte har en susning kring hur allt ska fungera mer än Astrid Lindgrens kloka råd "Ge barnen kärlek, kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv!". Och kärlek, det ska discodansaren få minsann.
Har funderat en hel del på det här med amning och normen kring det. För vår del hoppas vi att det ska fungera men jag kommer att vägra känna mig misslyckad om det inte skulle göra det. Det finns så otroligt mycket pekpinnar kring barnafödande, graviditet, uppfostran och föräldraskapet i största allmänhet men jag tänker så här: vi ska göra vårt bästa för just vårt barn och det som passar oss. Jag kommer också välja ut några jag litar på som jag tar råd ifrån. Folk får gärna ge råd, det är inte det, men om man ska lyssna på allas råd (som vanligtvis skiljer sig helt åt) blir man galen och det har jag ingen lust att bli. Hur tänker ni?
När mycket i livet är roligt är det lätt hänt att man vill göra allt det där roliga. Det fungerar dock inte i längden, något jag vid flertalet tillfället fått erfara. Allt det roliga blir lätt stressmoment om det blir för mycket. Därför har jag övat på att lära mig att säga nej. Som ni vet älskar jag att sjunga och musicera i olika former men denna senhöst har jag tackat nej till inte mindre än tre musikrelaterade uppdrag. Det känns såklart väldigt tråkigt att tacka nej till att sjunga under hjulet, att sjunga med jazzkvartetten och att leda lärarjulkör på avslutningen men jag måste prioritera. I höst har jag utöver jobbet prioriterat instruktörsutbildningen vilken nu är avslutad med gott slutresultat. Nu ska jag prioritera jobbet och alla uppdrag som ingår i det så här i juletider och så ska jag prioritera huset, bebisen i magen och att vila. Vila är något jag inte direkt känt att jag haft tid till och det är ju tur att jag mått bra i graviditeten så jag kunnat köra på i detta tempo, men nu är det stopp i karusellen. Jag ska jobba i nitton dagar till sedan går jag på välförtjänt jullov och direkt efter det påbörjas min föräldraledighet. Galet, men sant.
De här krispiga vinterdagarna är så vackra! Ljuset och alla iskristaller som bildas gör mig så glad. Så här såg det ut på vår farstubro för en stund sedan.
Gården badar i vinterljuset. Hundarna ville komma ut en stund på förmiddagen innan det är dags för sparktur!
När jag ser denna mjölkkanna kommer jag på att jag inte hunnit hämta granris från skogen ännu. Det måste åtgärdas.
Nyss hemkommen från Boden. Kom hem till ett nystädat hus och ett dukat bord. Gängade mig med rätt man, det är ett som är säkert.
I dag har ett av livets kapitel avslutats. Jag och mina klubbkompisar klarade examinationen och är nu certifierade allmänlydnadsinstruktörer! Känner mig så stolt över mig själv som rott detta i hamn! Vi räknade ut att vi totalt lagt ner 150 timmar på detta under hösten. Då har vi räknat in Grundmodulen, hemstudieuppgifter, Allmänlydnadskursen vi hållit på klubben, resorna upp till Boden (240 mil) samt de fem heldagarna vi tillbringat vid Bodens brukshundklubb. Utslaget under hösten är det som om vi pluggat/jobbat 50 % utöver våra heltidsjobb så det är inte så konstigt att tid ibland varit en bristvara. Det har varit oerhört roligt, utvecklande och givande både som hundintresserad människa och även som mig som person, hundintresset eller ej. Men nu kära vänner är detta kapitel avslutat i och med den godkända examinationen och jag får se fram emot nya utmaningar! Till exempel det nya livet i magen som gör sig allt mer påmint genom att utöva någon slags stretch av lillkroppen sin genom att ta spjärn mot mina revben. Ändå halvmysigt! Nu får jag äntligen tid att ordna inför bebisens ankomst. Till exempel ska jag och svärmor tapetsera barnkammaren nästa helg! Hurra!
En söndag för två veckor sedan kom Hannele ut till Dalasjö för att fotografera gravidbilder. Vi hade sådan extrem tur med vädret och fotoljuset. Hannele är en föredetta elev till mig och helt självlärd på att fota. Kontakta Hannele på hennes hemsida HÄR om du vill ha en kompetent, personlig och jordnära fotograf som anpassar fotograferingar helt efter dina önskemål!
Major ville också vara med på ett hörn och vakta magen, hehe.
Tack fina Hannele för att du ville föreviga mig i detta tillstånd! Bilderna kommer att bli ett fint minne över bebisens "första tid".
Nu har jag pluggat färdigt för denna kväll och får nu hoppas att mina förberedelser inför examinationen för instruktörsutbildningen räcker. Vi åker upp till Boden i morgoneftermiddag men hem redan på lördagkväll. Det känns bra. Då ska jag ta tag i alla eftersatta saker här hemma på söndag.
Jag är stolt över att jobba på en skola som hela tiden siktar mot nya mål. Nu är skolledning, studievägledare och två lärare i Stockholm under gymnasiemässan för att marknadsföra Malgomajskolan. Tanken är att locka eleverna till en skola där det går att kombinera studier med en aktiv fritid i fjällmiljö. Skolan har också avtal med flygbolaget och fjällhotellen för att möjliggöra detta för elever från Stockholm med omnejd. Heja Malgomajskolan!
Hej, hallå bloggen. Det var några dagar sedan sist. Har knappt hunnit sitta vid datorn något de senaste dagarna då det har varit fullt upp. Här kommer en liten lista över de senaste dagarnas händelser:
Föräldrautbildningen: Så mysigt att samlas på en fredageftermiddag och prata om allt spännande som ska hända. Vi är i samma föräldragrupp som de som ska ha barn i december så december- och januaribebisarna är alltså hopslagna (kul association jag fick nu). När barnmorskan frågade vad vi ville veta och lära oss sa jag: ALLT! Jag vill veta hur det här ska gå till! Hehe. Sedan fick jag precisera mig en aning och det känns som om vi har en bra plan för de kommande tre fredagarna. Jag och Christoffer planerar också att göra ett studiebesök på BB för att hälsa på och känna in lokalerna. Christoffer tycker dock att detta är viktigare än vad jag gör men jag antar att det kan kännas bra att ha varit där. Nu är jag i vecka 32 och bebisen verkar tro att min livmoder är något slags discotek för den dansar som tusan där inne och ibland är det nog ganska trångt för den för då trycker den ut sig och stretar mot revbenen vilket inte är allt för behagligt. Jag är dock tacksam över att det verkar vara en pigg krabat där inne. I morse höll jag på att försova mig (som ett resultat av tempot jag håller och som en hint om att jag ska ta det lugnare säkert) och vaknade av tre kraftiga sparkar som att bebisen sa: God morgon, sluta slöa, dags att jobba! Fick bråttom till jobbet men hann till 08.00!
Instruktörsutbildningen: Det var ju inte så värst vidare mysigt att köra 37 mil i ett snökaos med alltifrån kräksnö till underkylt regn. Med matpaus i Arvidsjaur tog det sju timmar upp till Boden. Då kan ni räkna ut vår snitthastighet...Helgens utbildning var i "Hundkunskap" och det var så himla lärorikt! Tre ekipage med olika typer av "problem" kom ut till klubben och vår uppgift blev att coacha dem att hitta nya steg i träningen. Blev otroligt glad av att läraren från Svenska Brukshundklubben skrev detta om oss på FB:
Nu på fredag åker vi upp en sista gång till Boden (för denna gång i alla fall) för att examineras. Vi ska hålla en lektion i ett ämne (mitt är "stoppkommandon") där vi visar både teoretiskt och praktiskt vad det innebär och vi ska koppla till analysinstrumentet och TSB-modellen (om det kan jag skriva 874392 inlägg om så det hoppar jag).
Vi kom hem sent på söndagkväll och på måndag var det full rulle med jobb i 13 timmar. Mina vanliga arbetsdagar brukar inte vara i 13 timmar men eftersom vi är inne i en marknadsföringsperiod åkte jag med några elever och lärare från andra program till Dorotea för att marknadsföra vår gymnasieskola för årskurs 9. Det är kul med marknadsföring och framförallt att träffa blivande gymnasieelever och fråga dem hur de tänker inför sitt gymnasieval.
I kväll har vi haft sista delen av vår Allmänlydnadskurs och Imra fick även hänga med denna gång. Vi visade upp Lydnadsklass 1 för att locka deltagarna att fortsätta träna lyhördhet och kontakt med sina hundar. Under kvällen gick vi också igenom vilka fler grenar det finns att fördjupa sig inom. Hundsporten är otroligt bred!
Nu känner jag mig rätt mör. Det här med att jag skulle dra ner på mitt tempo går inte så bra, hehe. Snart är det dock enbart fyra veckor kvar till jullov och DÅ ska jag ta det lugnt. Ser fram emot lugna, mörka, tysta morgnar med långa frukostar framför julkalendern och snön som dalar utanför fönstret.
I dag klockan 13.00 ska vi träffa vår föräldragrupp (tjenare vuxenpoängen som just haglade över mig) för första delen av fyra i föräldrautbildningen. Är nervös. Det var längesedan jag var nervös över något. Först ska jag ha två utvecklingssamtal med mina mysiga elever och sedan ska jag äta lunch med Emma men sen kör vi! Hjälp. Det känns nyss som att jag stod i overall på Tallkottens förskola, rödkindad och lite kall av snön. Tiden går.
Direkt efter föräldrautbildningen ska jag, Maria och Elin köra upp till Boden för instruktörsutbildning hela helgen. Ingen rast och ingen ro, hehe! Hoppas ni får en fin helg!
Vad tror ni? Kommer dessa två filurer att kunna ta hand om en liten spädis? (Nyår, 2014).
Var ute tidigare i kväll och tränade ett pass lydnad med Imra. Efter att hon avklarat en fjärrdirigering som kändes helt perfekt berömde jag henne mycket varpå hon tar ett skutt rakt upp mot mitt ansikte och råkar få med sig mitt örhänge! Det var inte vilket örhänge som helst utan en droppe av guld som jag ärvt av mormor. Hon hade alltid de där örhängena på sig och nu har jag bara ett kvar. Jag och Imra letade en lång stund men det var hopplöst. Tröstar mig med det mamma brukar säga: "guld kommer alltid tillbaka om det inte är stulet"!
Nu har precis Emily, Nikki och Robert varit här för traditionsenligt Bonde söker fru-tittande. Jag och Nikki hade rittävling och så frågade jag henne vilket hennes favoritämne är (hon går i ettan). Hon svarade: "Matte och fruktstund!" Åh, gullungen!
Denna söndag har varit väldigt speciell. Min gravidmage har nämligen förevigats på nästan tusen bilder! Min föredetta elev Hannele har varit här och vi har gjort en gravidfotografering. Man kan ju aldrig veta om man har turen att få vara gravid igen så det kändes så fint att föreviga detta tillstånd. Vi tog bilder både utomhus och inomhus. I går var det ju århundradets deppigaste väder med regn och en dimma som aldrig lättade och därför var jag lite nervös över hur dagens väder skulle te sig - men vi kunde inte ha haft bättre tur. När vi kom ut lättade molnen och en svag novembersol sänkte sig över landskapet och lämnade efter sig ett guldskimrande sken. Längtar så himla mycket efter att få se bilderna! Det kommer dock att ta sin tid och jag sa till Hannele att hon inte skulle stressa utan ta det i sin takt. Lovar att ni ska få se några av bilderna!
Under eftermiddagen var jag i ridhuset och tränade Imra med några andra klubbkompisar och deras hundar. Fick ett riktigt bra tips på hur jag kan träna bort Imras eviga tuggande på apporten. Att träna med andra öppnar verkligen ens ögon och jag älskar verkligen att få träningstips. Imra kändes positiv och väldigt driven i kväll, kul! Christoffer och Jax har varit och gästjagat i dag och Jax visade sig från sin bästa sida då jaktledaren i laget fick skjuta en älg på ståndskall för honom, så himla kul! Två duktiga hundar och så en busig... Major smet nämligen från gården i dag. Brukar släppa ut honom lös på gården när han bara ska pinka och så även i dag. Istället för att komma in på en gång igen slog han dock på dövörat och sprang ut från gården, förbi vår mycket förvånade hönsflock och ut på lägdan för att sedan försvinna utom synhåll. Suck. Jag väntade ute på gården och försökte vissla tillbaka honom men icket. Efter cirka 10 minuter kom han dock tillbaka i bakspåren som tur var, glad i hågen! Usch. Gillar inte det där. Blir så rädd att han ska springa ut på någon väg och bli påkörd. Då skulle en del av mig gå sönder. Från och med nu är det koppel som gäller, alltid. Den där jaktinstinkten börjar växa sig allt för stor. Han brås ju på sin far Jax, hehe.
Vi har haft ett så himla mysigt, skönt och roligt dygn. Att åka iväg tillsammans bara över ett dygn eller en helg är något som är bra tror vi. Här hänger vi på rummet innan middag.
I dag har vi fått bebisgosat! Christoffers kusin Madelene och hennes Robin fick en dotter i onsdags så det var en liten nykläckt spädis som vi fick hålla. Storasyster Wilma var stolt som en tupp. Gissa om längtan efter vår krabat slog till med extra stark kraft!
I kväll hade vi turen att bli bjudna på middag av våra kompisar i grannbyn, Gabriel och Marika. Så lyxigt att direkt efter jobbet åka dit och sätta sig vid dukat bord! Fram för fler middagsbjudningar i vardagen! De har två döttrar som är så himla goa och varje gång jag umgås med ett barn nu under graviditeten längtar jag ännu mer efter vårt egna barn. Nu ska jag packa en liten väska inför en natt på hotell i Lycksele med Christoffer och på lördag ska vi på spa. Åh. Det längtar min kropp efter kan jag lova!
En grynig Instagrambild på hur jag serverar hjortronsylt ur finskål för det måste man. Åtråvärt myrguld ska behandlas med största respekt. Att gå över myrar och fylla hinkar med hjortron är bland det bästa jag vet. Kanske inte efter flera timmar på blötmyrar, men helheten. Och sen att få komma hem och fylla frysen med detta magiska bär. Hjortronet är konungen av alla bär tycker jag. I alla fall till pannkaka och vaniljglass. Nu inväntar jag Ludvig och Hanna som ska sällskapa under Bonde söker fru-tittandet.
Jan Johansson är en av mina genom tiderna absolut bästa kompositörer och musiker när det kommer till piano. Den här låten fick mig just att sitta vid piano i en lite för lång stund när jag egentligen ska förbereda för ensemble, arra lucialåtar, skriva omdömen och rätta vetenskapliga rapporter. Ojoj. Satte mig bara vid pianot och spelade och vips hade en lite för lång stund flugit iväg. Pianon har liksom den inverkan på mig.
Återuppstånden igen ifrån gnällträsket! I dag har varit en betydligt bättre dag än gårdagen. Har inte känt mig gravid alls, haha. Vilken skillnad det kan vara. Antar att det bara är början då jag nu går in graviditetens slutskede (vecka 30 nu).
I kväll har jag, Christoffer och Major varit på klubben för allmänlydnadskurs. Jag som instruktör och grabbarna som deltagare. Major är som en filbunke, lugn och beskedlig. Han har en "retningsnivå" som är ganska långt inom honom och stressar inte upp sig i onödan. Nu är han snart sju månader så han kommer ju in i könsmognaden snart så då får vi se vad som händer...
Det är så kul att hålla kurs och coacha deltagarna och deras hundar mot nya utmaningar och mål. Och appropå mål så ska jag och Imra träna på söndagkväll i ridhuset för nu har klubbens inomhusträningar börjat. Det ser jag fram emot!
Tänk att den svarta studsbollen varit så här yttepytteliten?!
Den här dagen går väl inte till historien som en av de bättre i Fröken Lidströms liv. Har känt mig väldigt gravid i dag. Dåligt tålamod vilket en stackars klass fick erfara, överkänslig (var till exempel på väg att börja gråta då en elev sa att han tyckte att jag var en bra lärare och att det var tråkigt att jag ska vara föräldraledig nästa år, höll mig dock från tårar), extremt trött, halsbränna från hell och en liten bebis som trycker undan alla inre organ och gör mig andfådd för minsta lilla. Förlåt för gnäll men i dag bara måste jag få klaga lite. Dagens ljusglimt var dock att Lena, min barndomsvän, kom och drack te och pratade. Mysigt! Dessutom var jag nyss hos hönorna och de ger mig alltid ett sådant behagligt lugn i kroppen. Tog upp en höna och strök hennes fjäderdräkt och det känns som att stryka på silke, så mjukt! Så, lite måndagsblues här på bloggen. Nu ska jag göra mig en smoothie med 843929 vitaminer i så morgondagen blir bättre.
I morse började Christoffer snacka om ett recept han sett på hemlagad Calzonepizza. Sedan pratade han om det där hela dagen så när eftermiddagen kom åkte han och köpte jäst och skinka som vi inte hade hemma och lagade pizzan medan jag rättade några rapporter för att vara i fas inför veckostarten.
Pizzan blev verkligen god!
I dag har jag målat ett andra varv i kallskrubben så i veckan ska mina kläder få flytta in dit. Lovar bilder när projektet är klart! Under eftermiddagen fick jag något slags ryck så jag dammsög, städade badrummet, putsade fönstrena i vardagsrummet (välbehövligt minst sagt) och nu planerar jag att vila resten av kvällen. Kanske tar jag en tur till några grannar och hälsar på.
I morse vaknade jag av ett misstänksamt ljud. Ett tuggljud. Vi har varit otroligt bortskämda med att Major knappt tuggat sönder någonting alls och vi har inte behövt "sanera" hemmet på tuggvänliga saker. Men i morse hände det. Eftersom vi håller på med ett byta rum-projekt på ovanvåningen har vi en hel del kartonger ståendes i biblioteket som tidigare stod i kallskrubben (som nu ska bli min nya klädkammare). Hänger ni med? I varje vall är det mindre kaos där uppe och min rosa kanin från barndomen hade hamnat på golvet. Major tyckte väl att den såg god ut så han tog tillfället i akt. Som tur var hann jag rädda den och den hann bara bli lite tuggad på ena tassen.
