Denna söndag har varit väldigt speciell. Min gravidmage har nämligen förevigats på nästan tusen bilder! Min föredetta elev Hannele har varit här och vi har gjort en gravidfotografering. Man kan ju aldrig veta om man har turen att få vara gravid igen så det kändes så fint att föreviga detta tillstånd. Vi tog bilder både utomhus och inomhus. I går var det ju århundradets deppigaste väder med regn och en dimma som aldrig lättade och därför var jag lite nervös över hur dagens väder skulle te sig - men vi kunde inte ha haft bättre tur. När vi kom ut lättade molnen och en svag novembersol sänkte sig över landskapet och lämnade efter sig ett guldskimrande sken. Längtar så himla mycket efter att få se bilderna! Det kommer dock att ta sin tid och jag sa till Hannele att hon inte skulle stressa utan ta det i sin takt. Lovar att ni ska få se några av bilderna!

Under eftermiddagen var jag i ridhuset och tränade Imra med några andra klubbkompisar och deras hundar. Fick ett riktigt bra tips på hur jag kan träna bort Imras eviga tuggande på apporten. Att träna med andra öppnar verkligen ens ögon och jag älskar verkligen att få träningstips. Imra kändes positiv och väldigt driven i kväll, kul! Christoffer och Jax har varit och gästjagat i dag och Jax visade sig från sin bästa sida då jaktledaren i laget fick skjuta en älg på ståndskall för honom, så himla kul! Två duktiga hundar och så en busig... Major smet nämligen från gården i dag. Brukar släppa ut honom lös på gården när han bara ska pinka och så även i dag. Istället för att komma in på en gång igen slog han dock på dövörat och sprang ut från gården, förbi vår mycket förvånade hönsflock och ut på lägdan för att sedan försvinna utom synhåll. Suck. Jag väntade ute på gården och försökte vissla tillbaka honom men icket. Efter cirka 10 minuter kom han dock tillbaka i bakspåren som tur var, glad i hågen! Usch. Gillar inte det där. Blir så rädd att han ska springa ut på någon väg och bli påkörd. Då skulle en del av mig gå sönder. Från och med nu är det koppel som gäller, alltid. Den där jaktinstinkten börjar växa sig allt för stor. Han brås ju på sin far Jax, hehe.