Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Lyssnar på gitarrplinket från vardagsrummet. Ögonlocken är på väg ned. Tänker att jag bara ska skriva någon rad på en grej. Råkar skriva 5 a4-sidor. Tänker att det kanske är bra. Tänker senare att jag borde börja med uppgifterna till skapande svenska och inte skriva massa annat tjafs. Men så tänker jag att jag kanske behöver skriva annat tjafs? Jaja. Tandborstning nu. Skola imorgon igen. Jag längtar. Det är underbart att längta till skolan. Det kanske är nördigt, men för mig känns det fantastiskt. Körrep på kvällen också. Som en dröm, som en vän skulle ha sagt. Fick dessutom med mig två matlådor hemifrån också. Röding och köttgryta. När livet är som bäst. Bussresan hem till Umeå var underhållande. Emma var nämligen med och vi har alltid roliga diskussioner. Rock on! Godnatt.
Carolina, fyra år, fiskar upp storrödingen i Kultsjöluspen. Kik koncentrationen! Mästerfiskare redan då!
Ensembleredovisningen är avklarad. Ludvigs present fixad. Prylar packade. Gitarrförstärkare inhandlad (dock inte till mig utan till min käre sambo. Jag och min klass har rabatt på Musikanten. Tackarrrr.) Nu väntar jag bara på att pappa ska bli klar med mötet. Han är här i Umeå idag och har någon form av konferens så det passar ju mig ypperligt att åka hem med honom istället för att sitta och nöta på bussen i en evighet.
Jag var extremt trött i min röst imorse men efter några uppsjungninsövningar vaknade den till. I och för sig passade sig ju en trött röst i souljazz-genren, tänk typ Aretha Franklin.
Det ska bli skönt att komma hem. Vi hörs på söndag/måndag.
Dalasjö, dec 08. Jag har mina misstänkar om vem som tagit en tur med skotern där! OKYNNESKÖRNING! HAHAHA!
Då är det ju bra att man har den bloggen. Att tala utan att låta. Ord genom text. Det är en bra grej, det. Fast nu är det ju att jag inte har så många ord idag. Jag har använt alla. Pratat i 110 och sjungit ännu mer. Så därför får ni mest tystnad. Och det kan ju vara skönt ibland.
Jag sitter inne och kurar. Lägenhetens väggar skiljer mig från snöstormen utanför. Plogens ljus blinkar ettrigt. Jag bakar kärleksmums till morgondagens tjejmiddag och tar ut True Colors på keyboarden. Snart sitter den. Nu ska jag fixa te! Hoppas ni värjer er från stormen och står stadigt trots att vindarna får vilken mastig tall som helst att svaja idag.
Jag hoppas det lugnar ned sig till helgen så att vi kanske kan åka på utflykt. Bild dec 2008.
När man hör att det återigen ska bli snöstorm saknar man sommaren lite. Och den här låten handlar väl, förutom titeln, egentligen inte så mycket om sommaren, men den är fin. En av mina favoriter faktiskt (ja, jag vet, jag har en hel del).
- Ensemble hela dagen, rep inför fredagens redovisning. - 6-handsspel på flygeln på lunchen. - Göra om poplåtar till souljazz. - Lämna in 23 böcker till UB. Exjobbet är till historien gånget. NU - MELLANMÅL och vila rösten. IKVÄLL - Dynamic training med Alex!
Om inte ordet "muntriga" finns, (vilket det ju såklart inte gör) uppfann jag precis ett nytt ord. Bannemej! Muntriga, liksom inte glada ord, utan mer åt "muntriga som i att skapa en gladare stämning. Anna skriver muntriga ord om mig idag och det gjorde min måndagkväll himlarns bra!
Att hänga med Carro känns ungefär sådär fnittrigt spralligt sprudlande som det ser ut, hon är precis så där piggt hurtig som jag önskar att jag var hela tiden men är alldeles för lat för.
Men Anna - jag är inte alltid pigg och hurtig. Nu sitter jag exempelvis i Patriks träningsshorts och skolkar från mitt körrep för att "vila och bejaka". Inte speciellt hurtigt kanske, men nödvändigt.
Den här dagen har väl varit rätt medioker. Har varit på skolan hela dagen, följt av IKSU och nu är jag hemma och har nyss ätit. Hoppar över körrepet ikväll för att jag kände att jag ville fokusera på annat. Det händer så mycket just nu att jag måste ta mig tid att vila och bejaka. Det har i alla fall hänt en rolig grej idag! Jag fick ett sms av min underbaring Emma Sikström där hon skrev att hon sett en artikel om Mumintrollen och tänkt på mig och just när jag skulle svara så ringer hon och säger att hon är här i Umeå. I väntan på att hennes buss till Lse skulle gå hann vi prata en stund, det var kul! Emma är så klok. Hon tyckte det var bra att jag sa att jag skulle hoppa repet ikväll. Hon om någon vet hur stressad jag var under slutet av gymnasiet.
Under håltimmen satt och jag finslipade det sista (kommentarer av examinatorn och opponenten) på mitt exjobb. Hade tagit med mig datorn för att vara effektiv. Det gick sådär. Kristin och Kristoffer satt och spelade bredvid mig och jag blev så sugen, men då jag vet att vi har ensemble hela dagen (!) imorgon kunde jag hejda mig och tur var väl det, för nu kan jag förmodligen lägga mitt exjobb till historien (om examinatorn godkänner det vill säga! Man ska ju aldrig ropa hej.. som det heter).
Hittade en så himla fin bild. Ljuset, handen, pianot, vinkeln. Perfektion. Lånade bilden härifrån: findingbeasley.files.wordpress.com/.../piano.jpg
Igårkväll var jag på Emma och Julias inflyttningsfest på Haga. Festen var riktigt skoj och det var en bra blandning av folk! Fick både snacka om jazzmusiker, älsvbyndialekt samt Göteborgs vackra Klädesholmen. Det såg ut ungefär såhär:
Idag har jag varit ute på ett annat äventyr. Jag och Sabina tog bilen och körde till Nordmaling för att titta på när Patriks lag mötte Basses lag. Det såg ut ungefär såhär:
Tack, fina ni, för att ni skrivit så fina kommentarer angående valpen som inte kommer att bli vår och tack för tipsen jag fått. Det värmer mig att ni engagerar er så mycket. Tack.
Jag är i alla fall tacksam över att vi fick ta hand om och lära känna den här fina vovven. Jag kommer aldrig någonsin att träffa en hund som Bia igen. Hon var speciell.
En av uppgifterna inför helgens seminarium var att skriva en dikt i bunden form och som versmått kunde man välja att skriva en sapfisk strof. Här är min:
Ett kungarike för stämkanon. Åh, nu blev jag sjungsugen, tur att jag får sjunga på måndag både på lektionstid och med kören! Den här låten sjöng vi med Voices & Boyses (musikskolans kör) under min gymnasietid - jag saknar det!
Är trött efter en intensviv dag. Började med spinning följt av bodybalance med Alexandra. Därefter hastade jag till lärarhuset där jag spelade (redovisade) låtarna med min grupp och sen övergav jag musikklassen för att skynda vidare till skapande svenska-klassen där jag skrivit övningar och analyserat mer eller mindre kryptiska texter. Efter skolan satt vi kvar med textgruppen och förberedde morgondagens respons. Jag älskar den här kursen och övningarna vi har fått inför nästa träff blir verkligen en utmaning. Efter skolan följde Anna mig hem och vi åt tacos och tittade på RENT. Jag har velat se den musikalen hur länge som helst, men det har aldrig blivit av. Alla borde se RENT, den tar upp svåra ämnen på ett bra och greppbart sätt. Alla skådespelare är dessutom exremt duktiga på att sjunga och för mig som är ett nästintill nördigt fan av stämsång är denna film ett paradis att förkovra sig i. Nu ska jag läsa och vara nervös inför imorgon.. Vi börjar 08.00 så det gäller att vara utsövd.
Jag är i sjunde himlen vad gäller smakupplevelser! Middagen var riktigt god och efterrätten kommer för alltid vara inpräntad i mitt smakminne som en av de starkaste smakupplevelserna i mitt liv. Jag skräder inte orden direkt, och här kommer en matrecension.
Till förrätt åt jag sikrom och smörstekt toast med creme fraiché och finhackad rödlök. 8/10 poäng. En klassisk förrät som för det mesta smakar bra. Denna version av klassikern får extrapoäng för den goda creme fraichén - jag och P misstänker en klick grädde i den.
Till varmrätt åt jag ångkokt och örtkryddad röding som serverade tillsammans med creme ninon, fänkål och noilly pratsmörsås. Jag älskar ju fisk - och särskilt ädelfisk som röding - men pappa tillagar röding mycket godare än vad denna rätt var. Visst, det smakade såklart röding och röding är alltid gott, men jag hade föredragit den ugnsgrillad än kokad. Minus för potatismosen, har svårt för potatismos. Ärtpurén känns lite malplacerad, inte mycket smak, tråkig konsistens och med tanke på att potatismosupplägget i princip är likadant känns den överflödig. Att jag dessutom i framtiden (då jag hunnit bli sisådär 90 år och då tänderna ramlat lös) kommer att leva på puré av olika slag, känns det som om den kan vänta till framtiden. Poäng: 6/10
Och så kom efterrrätten och jag hamnade i någon slags trans. Jag beställde chokladterrin med hjortronsorbet och den här efterrrätten, mina vänner, är möjligen topp tre av det godaste jag någonsin ätit. Choklad och hjortron - en smakkombination värld ett högt pris. Övriga ord överflödiga. Poäng: 10/10
Sammanlagd poäng: 24 av 30 möjliga
Vi. Jag höll på att börja gråta när jag och Patrik skulle skåla. Försökte mig på att hålla ett litet "framtidstal" med det hela slutade att jag generat tittade ner i ett hysteriskt fnitter samtidigt som jag försökte kontrollera mig. Vad hände liksom? Haha! Jag är ju en liten cry baby ibland alltså.
Jag brukar koka upp vatten tillsammans med tunt skuren ingefära. Ingefära är inflammationshämmande, hjärtstärkande och bra mot illamående. Den påverkar också matsmältningen och är väldigt rik på antioxidanter,
Ikväll klockan 18.30 har jag och Patrik bokat bort på REX. De har ju sin årliga rea nu i januari och då vi fick pengar att gå ut och äta för av Göran och Elisabeth som tack för hundvaktandet, passar vi på att göra det nu.
Annars har dagen ägnats åt träning och en sväng på stan där jag köpte lite prylar, bland annat ruinerade jag mig på hörselskydd för ensemblen. Usch. Men med tanke på Tommys (vår kursansvarige) förmanande blick till orden "Ingen spelar utan hörselskydd. INGEN. Jag vill inte ha ansvaret för någons tinnitus" och med vetskapen om att skydden ändå är en billig försäkring för mina öron som jag vill ha i fungerande skick, så slog jag till. När jag kom hem läste jag igenom texterna i min skapande svenska-grupp och jag känner mig som vanligt lite nervös, men tröstar mig med tanken om att jag faktiskt läser den här skrivkursen med syftet att utvecklas till det bättre.
Nu hör jag gitarrplink från rummet intill. Patrik övar på "Ocean" av John Butler trio. En av mina högt älskade instrumentala gitarrlåtar. Misstänker dock att Patrik kommer att nöta sönder den här i det Lidströmska/Mattsonska hemmet till jag aldrig mer vill lyssna på den. Kanske sen. Nu: dags att svida om!
Ps: Ännu en liten update från vår lägenhet:
Patrik: Nej! Jag spillde på duken! Det är lite apelsinsaft där nu! Carolina: VA?! Rusar upp från stolen i sovrummet och inser att han skojade.
Jag skrattar mycket. Och ofta rätt högt. Idag när jag och Ellen övade på ett trumkomp (med handklapp) kom min gymnasievän Andreas fram från ett hörn och sa: Heeej! Jag visste att det var du! Jag hörde ditt skratt och tänkte att det inte kan vara nån annan!
Idag har vi haft lektion i slagverk, det var extremt kul, men rätt svårt! Tur att man har sina privata lärare i klassen så man slipper vänta på slagverkslektionerna för att öva. Alla i klassen har ju ett eller fler huvudinstrument som man behärskar i alla former ( i mitt fall är det piano och sång) och tanken är att vi även ska lära oss slagverk och gitarr i den grad att vi ska kunna spela bruks, alltså visa, hjälpa och spela de flesta kompen och ackorden. Vi kommer alltså att ha spellektioner i alla dessa instrument. Utöver det kommer vi i vår att läsa musikteori, tre veckors praktik, ensemble och musikdidaktik. Idag har vi spelat en hel massa och min röst är trött! Vi gjorde en låt i en avskalad version med en sättning av piano, percussion, gitarr och stämsång. Blev bra till slut, i alla fall när jag bestämt att vi skulle stänga inkorgen för fler förslag på tillägg på låten. Vi höll på att spåra iväg ett tag! Vi ska redovisa på fredag vilket innebär att jag måste smita iväg 30 minuter från skapande svenska-lektionerna för att hinna spela upp låtarna med min grupp. Jag hinner inte höra de andra spela vilket är synd, men jag misstänker att jag kommer att få höra alla mer och lite till så att jag hinner att bli less, haha. Efter vi jammat klart satte jag mig vid flygeln i ljusgården och spelade små korta snuttar av Chopin, det vill säga det jag minst (inte mycket alltså). Har man lärt sig en låt via noter går den ju knappt att spela på gehör! Nu ska jag käka min zucchinigratäng som är i ugnen! Patrik kommer hem och kastar i sig mat mellan innebandyn och fotbollsträningen om ett tag.
Idag ringde jag ett samtal som jag har gruvat mig inför i över en månad. Jag har haft ont i magen och varje gång ämnet kommit upp har jag haft en klump i halsen och mumlat något om att det känns jobbigt att prata om det. Ni minns att jag och Patrik var hundvakter till Japp då Göran och Elisabeth var i Thailand. Under de två veckorna började Patrik må riktigt dåligt i sin astma. Patrik har lidit mer eller mindre av sin astma under hela sitt liv och nu är den riktigt dålig. Vi insåg ganska snabbt att våra planer på en liten valp med söta ögon, vassa tänder och mjuk mage inte kommer att kunna fullföljas. När vi hade Bia, schäfertiken från Försvarsmakten, hade Patrik först utsatts för Japps hår under lång tid för att på en gång övergå till att bo med mig och Bia och på så sätt tvingades hans astma att klara av det utan att bli alltför aggressiv. När Bia klarade testerna till försvarets hundutbildning var vi utan hund och så har det varit i två år och på den tiden har Patriks astmaförsvar byggts upp igen och numer reagerar han på en gång av pälsdjur. Detta är såklart en stor sorg och jag är väldigt ledsen över detta, men sätter man det i relation till annat går det såklart att överleva. Jag har andra intressen, även om en hund hade förgyllt mitt liv och gjort mina guldkanter extra blanka. Måste jag välja på en hundvalp och Patrik är valet enkelt. Män som Patrik finns i ett exempel och det kommer jag att vara rädd om. Idag var då dagen jag bestämde mig för att ringa till Gunnel som tillsammans med sin man Björn har Gunhills kennel där jag och Patrik stod på kö på en flat coated retriver-tik till våren. Såhär i efterhand var samtalet inget att vara nervös inför; Gunnel är en person man kan ta sådana samtal med och nu känns det skönt. Ska man skaffa en flat ska man göra det av den kenneln, de är oerhört proffsiga i sitt arbete.
Då jag levt med hund i hela mitt liv kommer det att vara tråkigt att behöva leva det faktum att själv inte få äga en egen hund som man kan träna och tävla med, men detta är alltså fallet och något jag blir tvungen att acceptera. Men det hindrar mig ju fortfarande inte att tycka att valpmagar är det finaste som finns!
Ni vet sån där träning som elitsoldater vid militärskolor gör på film? Ungefär sån träning har jag utsatt min arma kropp för ikväll! Kanske inte riktigt, men än dock nära! Jag och Alex var på IKSUS nya pass Dynamic training som är ett sportinspirerat intervallpass. Man tränar och tävlar i lag och det gör att man peppar varandra att trots total utmattning ständigt pressa sig till sitt yttersta! Jag var helt slut efter passet och jag brukar sällan svettas sådär otroligt mycket, kändes som jag förlorade all vätska i kroppen under loppet av en timme. Nu är jag hög på endorfiner, den bästa känslan!
Har varit i rullning hela dagen och jag är riktigt peppad inför vårterminen! Musikklassen består av 6 tjejer och 19 killar och så kanske någon droppar av eller hoppar in såhär första veckan. Skoldagen följdes upp av körrep och körstarten gick fint, men jag fick som vanligt ont i ryggen då vi sjöng Bellman. Jag vet inte vad det är med Bellman och min rygg. Min fina Idamari joinade dagens rep och jag hoppas att hon blir ett stående inslag i vår höga sopranstämma, haha! Nu ska jag halvdö på soffan. Har ju haft det lugnt och skönt de senaste 10 veckorna i och med examensarbetet (relativt iaf, jag har ju fått råda över min egen tid).
Igår åkte jag, Sabina och barnen till Leos lekland i Brännland.
Festisar!
Bollhavet var kul, jag blev som barn på nytt! Lägg märkre till mitt svettiga hår, att vara på Leos är som ett träningspass.
Efter all lek blir man rätt trött..
Men det hindrar oss inte från en sista tur i rutschkanan!
Igårkväll hälsade vi på Patriks mormor och morfar i Brännland. De har sålt sin villa och köpt en lägenhet inne i stan och hade därför en liten loppis med prylar igår. Det var som lilla julafton för mig!
Nu sitter jag här och är lite nervös. Börjar ju en ny kurs idag och ska träffa min nya klass som jag ska läsa med i ett och ett halvt år.
Tittar på nyheterna och vill gråta. Situationen i Haiti är kritisk. Dödssiffran stiger hela tiden och beräknas passera 500 000. Människor har förlorat allt. Sina hem, familjemedlemmar, ägodelar.. Runt jordbävningens epicentrum har all infrastruktur slagits ut. Transporter kan inte komma fram där läget är som värst och människor ligger och dör på gatorna. FN säger att det här är den största katastrofen i mänsklighetens historia. Jag och Patrik har skänkt varsin slant till hjälporganisationerna. Jag tycker att ni också ska göra det. Skippa att unna er något för 50 spänn och skänk bort pengarna istället. Om alla i Sverige skänker minst 50 kr var blir det en bra summa som går till de drabbade i Haiti. Detta är ingen uppmaning, det här är en plikt vi har som medmänniskor.
Hela veckan har jag taggat för streetdance-passet på ISKU, idag 16-17. Jag och Sabina gick dit full av förväntan och vad möts vi av? Jo, en instruktör som var mer intresserad av sitt hår som fastnade i ögonen (jamen, sätt upp det då!) än oss som faktiskt kommit till klassen för att dansa! Hon var dålig på att instruera, hon famlade med musiken, kunde inte räkna och dessutom sa hon att hon inte kunde höger och vänster. Men heja. Vi gick till danspasset för att dansa och ha kul och på köpet få en bra konditionsträning. Vi fick dåligt humör, stillastånde koreografigenomgångar och en irritation utöver det vanliga. Vi fick efter cirka 35 minuter och sprang av oss aggressionerna på löpbanden istället. IKSU:s instruktörer är väldigt bra och jag är ofta riktigt nöjd med instruktionerna de ger, men dagens instruktör stoppar jag inte in i det facket.
Ikväll ska jag och Patrik på filmpremiären av Snabba Cash. Som jag längtat! Jag läste boken sommaren 2007 och det är ju ett bra tag sedan. Passande nog fick jag ett brev av pappa idag där han stoppat i en intervju med Jens Lapidus i Svenska Dagbladet, tack! Lapidus sa i intervjun att det ju är en rätt stor skillnad på hans arbete som jurist och hans intresse för att skriva böcker, och det är det ju. Men det finns inget så tillfredsställande som ett rätt fakta i en bok och då Lapidus jobbar inom rättsväsendet är det ju passande att boken och filmen till viss del utspelar sig inom den världen. Dessutom har han ett skriftspråk att dö för, och det är väl egentligen därför jag läser böcker. Ett ett bra språk är nästan lika bra som.. ja. Ni vet.
Idag hälsade jag på Ida och gullade och lekte med hennes fina Siri! Siri har börjat skratta jättemycket och när man killar henne på magen kiknar hon nästan av skratt!
I Umeå finns ju något som kallas "Svingen". Det är en gång- och cykelbro från Öst på stan till Campusområdet. Idag när jag var på väg till Ida gick jag över Svingen vilket fick mig att tänka på en himlarns massa minnen därifrån.
Försommaren 2006, när jag just flyttat hit dejtade jag en kille som bodde Öst på stan och första gången jag skulle cykla till honom råkade jag tappa min telefon just vid sjukhuset precis innan man intar Svingen. Som tur var hittade en snäll kvinna min telefon så jag fick tillbaka den. Och som tur är två blev det inget allvarligare med den här unge mannen, då jag senare under sommaren träffade Patrik vilket fick mig att ge upp sommarromanser och det är jag glad för.
Minne nummer två är när jag och en vän en solig eftermiddag i mars kanade nedför hela svingen på våra hala skor samtidigt som vi nynnade på glada sånger!
Minne nummer tre är när jag går på Svingen och är på väg från stan till körrepet som vi har i lärarhuset. Jag går på min sida i lugn och ro och helt plötsligt swischar en snabb gestalt förbi mig. Gestalten får mig såklart att vända mig om varpå jag upptäcker att fartdåren är en 17åring på skateboard och så kom min karaktär Oskar till. Ni kan läsa om honom i kategorin "Texter/dikter".
Ikväll har min mina storebror varit här och käkat. Han ska ha herrmiddag på lördag och nojade sig lite över efterrätten. Jag visade honom ett recept på Leila Lindholms New York cheesecake med blåbär och han blev full av iver att skapa en av de godaste (och mäktigaste) efterrätterna jag vet. Dock blev han nervös och jag var tvungen att mycket grundligt gå igenom receptet punkt för punkt! Typiskt! Men kul! Vi satt och bläddrade i receptböcker och Kristoffer drog upp en fin anekdot från familjens Italien-resa. Kristoffer hade beställt in någon slags fisk från en fin restaurang vi besökte för att fira pappas 50-årsdag. In kommer fisken till Kristoffer varpå han stirrar ned på sin tallrik. Han hade nämligen fått in en HEL fisk, med fenor, huvud och allt! Då kläckte jag ur mig, på ett lillasysterspydigt vis:
- Kristoffer, har du varit ute och fiskat?
Detta är ju naturligtvis en extrem internhumor men jag höll på att ramla av stolen av skratt när han drog upp det här minnet! (Ps: Ludvig, det var från samma restaurang du fick din "barnmeny" uppspaltad på en björnmask, hahahaha!)
Vi drack starkt kaffe och grönt te (dock ej samtidigt) och så kollade vi på lägenheter i Göteborg, inte för att vi ska flytta (än i alla fall) utan bara för att det är kul! Vi hade också musikbrainstorming varpå jag upptäckte ännu fler album av svenska artister som även de skulle ha varit med på min lista över de bästa svenska albumen. Misströsta dock ej, jag kommer att göra ännu en lista, för hittills har jag kommit på 8 album jag glömt! Denna gång kan jag inte hålla på att begränsa mig, begränsningar är som en bur för inspirationen.
Idag har vi då haft det fruktade avslutningsseminariet med tillhörande opponering angående examensarbetet. Det gick fint för mig. Dock sa examinatorn, som jag haft som lärare i en tidigare kurs, att jag borde kunna utveckla resonemangen i diskussionen till en ytterligare nivå eftersom hon har sett att jag är bra på att, jag citerar: "föra analytiska och väl avvägda resonemang". Haha. Denna värld alltså. Akademikernas ordhäveri. Nu har jag två veckor på mig att arbeta in kommentarer av allvarligare natur (vilket kanske tar en förmidddag eller så) och därefter skickar jag alltså in den slutgiltiga versinonen för publicering, hurra! Bra jobbat, Carolina. Trägen vinner.
På måndag börjar jag läsa mitt andra ämne, musik. Jag hoppas att det blir bra, det borde bli bra. Ett och ett halvt år kvar nu till examen!
Jag glömde ju Anna och Jens! Dåligt gjort av mig, tycker jag!
På listan över mina absoluta favoritalbum av svenska artister finner vi även:
Somebody outside av Anna Ternheim Oh, you're so silent, Jens av Jens Lekman
För att hedra dessa två (och för att förlåta att de fick komma såhär på efterslänt) lägger jag upp klippet där jag och min kör körar till Annas låt "Summer rain" på Idunteatern, 2009.
Musik är ju som bekant en konstform som gör mig knäsvag, arg, ledsen, förbannad, glad, sprallig och kärleksfull. Det finns inget annat som för mig kan spegla så många känslotillstånd. Av den enkla anledningen kommer jag att starta upp ett musikprojekt här på bloggen med början idag. Projektet kommer att gå ut på att jag radar upp flertalet album i olika kategorier och jag har döpt det till And all we hear is music. Albumen kan tänkas komma tillbaka i olika kategorier. Huvudsaken är dock att jag sprider min absoluta favoritmusik till er! Jag kommer fortlöpande att uppdatera detta projekt när tiden tillåter mig.
Det skulle vara roligt ifall ni hängde på detta projekt genom att antingen skapa egna listor i era bloggar eller kommentera nedan ifall ni tycker som mig, eller ifall ni tycker att jag har en helt förvriden musiksmak!
Idag startar vi upp med de (enligt mig) 10 bästa svenska albumen genom tiderna! Albumen radas upp oinbördes ordning.
- All prayed up av Deportees - Längre inåt landet (i skarp konkurrens av Den vassa eggen av samme man) av Ulf Lundell - Thogh, I'm just me av Maia Hirasawa - Grogrund av Kultiration - Stjärnorna i oss av Tomas Andersson Wij - Svarta ballader av Sofia Karlsson - Skebokvarnsv. 209 av Joakim Thåström - Med kroppen mot jorden av Lisa Ekdahl - Saturday Light Naive av Elin Sigvardsson - Vatten under broarna av Lars Winnerbäck - From a safe distance av Abalone Dots - Långa nätter av Melissa Horn
- Me and Simon av Laleh - Outcast av Bad Cash Quartet - Hagnesta Hill av Kent
- Veneer av José González
Oj. Det råkade bli 16 album. Jaja. Det här är ju mitt projekt så jag gör som jag vill!
Avnjuter i detta nu min lunch. Har varit på IKSU och kört ett benpass och avslutade med löpintervaller på det fruktade löpbandet (föredrar ju utomhuslöpning då det både ger frisk luft och är betydligt roligare!) men idag bestämde jag att intervaller var det mest tidseffektiva och då jag dessutom vill förbättra lite tider är det intervaller som gäller. Eftermiddagen ska jag ägna till tvätt och skrivandet av opponeringsprotokollet till morgondagens seminarium. Blir bra, blir bra. Ska även starta upp ett litet projekt här på bloggen också tänkte jag.
Har ganska nyss återhämtat mig från tidernas ryggpass på IKSU. Tränade tillsammans med Sabina och hennes kompis Markus som agerade personlig tränare för oss! Känns bra att ha sparat in några hundra men ändå fått riktiga bra tips. Vi körde rätt många övningar och efter en stund brann det i min rygg! Jag orkade verkligen inget mer, men då passade Markus och Sabina mig och efteråt sa jag: även fast det smärtar måste man fortsätta! Haha, dagens! Man får inte ge upp bara för att det blir jobbigt. Borde försöka ha samma inställning då jag läser den här (extremt tråkiga och till synes perfekta) uppsatsen som jag ska opponera på på torsdag.
Jag är så himla tacksam över att jag har en kropp som orkar med allt jag vill göra. Ibland är jag verkligen dålig på att uppskatta det faktumet, för det är verkligen ingen självklarhet för alla.
Förra veckan handlade jag ensam då Patrik monsterpluggade och eftersom vi båda är trogna anhängare av rättvisan är det Patriks tur den här veckan. Vid middagen pratade vi om vilken dag vi skulle handla och så kom jag, med seger i blick, fram till att det är Patriks tur att dra kundvagnen den här veckan. När jag påminde honom om detta utbrast han: - Jamen, då får du skicka med mig en GPS så jag hittar alla dina specialgrejer, typ amaranth och fullkornsdinkel och allt det där!
Jag och Sabina har varit ute på en råhärlig långpromenad idag. Vi gick längs vattenbrynet (alltså på isen såklart) längs Nydalasjön med solen i ryggen och den värmde! Äntligen, säger jag bara! Jag har köpt ett nytt te idag, ett grönt te som heter Mareld! Tycker det var ett bra namn eftersom en av mina absoluta favoritlåtar av Winnerbäck heter just "Mareld". Har redan druckit fyra koppar på en timme medan jag läste uppsatsen jag ska opponera på.
Ikväll ska jag och Sabina på Mördarbarbros fyspass, vi ser väl om jag är mer död än levande sen!
Mamma älskar tomtar. I alla former. Pappa är mer reserverad då det kommer till rödklädda män i skägg. Mamma hade tjatat i flera år för att köpa ovanstående tomte och pappa mumlade mest något ohörbart vid varje gång mammas efterlängade köp kom på tal, så mamma passade på att slå till. En jul då tomten skulle fram från sin plats i garaget upptäckte mamma till sin fasa att tomten var skadad! Han hade ett stort hål i huvudet (se tomtens vänstra sida). Misstankarna riktades såklart mot pappa som förklarade det hela med att han nog kanske möjligtvis råkat "stöta" till honom när han skulle hämta något från garaget. Mamma blev såklart ledsen, men händelsen ledde till att tomten fick en hedersplats vid granen i uterummet och där skyddas han av råbocken i halm som jag och farfar vann en gång på en skolavslutning. Pappa har dock fortfarande en något ansträngd relation till tomten. Idag ringde han och sa följande:
- Ja, idag har vi städat undan julen och jag har ställt tomten i garaget så nu får han stå där och skämmas ett år!
Kom fram till att det var nog endorfinerna av dagens träning som gjorde skapandet av dikten. I förmiddags syrketränade jag en stund på IKSU och efter lunchen kände jag mig sugen på att springa, så på med löparkläderna och iväg! Solen utanför fönstret lockade och det faktum av att jag ju inte sprungit på runt 10 dagar på grund av förkylningen gjorde mig extra motiverad¨att sträcka ut benen i en löptur. Jag vet inte hur många människor jag mötte som log, det måste vara vädret; snälla stanna kvar. Det bästa med att vara färdigtränad innan man sätter igång med plugget är att min koncentration alltid är på topp då.
Jag har aldrig hållit på med en dikt såhär lång tid! Efter cirka 6 timmar (utspridda) är jag äntligen klar med en av uppgifterna till Skapande svenska, nämligen uppgiften i bunden lyrik. Ni som har skrivit bunden lyrik vet att det är riktigt klurigt. Den sapfiska strofen skrivs på fallande vers med trokéer och daktyler och de tre första versraderna innehåller 11 stavelser medan den sista är på 5 stavelser och innehåller en troké och en daktyl. Vi hade fått i uppgift att ha med minst tre av några under förra träffen utvalda ord, jag valde snöboll, flödet och skrik. Vi var fria att böja orden hur vi ville, förutsatt att de passade in i vårt valda versmått. Min dikt är ganska mörk, låter som om jag är självmordsbenägen! Det är jag ju inte, men jag vet inte varför dikten blev så. Smältvattnet av en dödkramad snöboll liksom, var kom det ifrån? Nu ska jag hugga tag i den andra uppgiften, exposition och karaktär, funderar på att låta min tidigare skapade karaktär Sune få komma med på ett hörn. Dock känner jag kluvenhet inför det valet då jag inte vill att Sune ska bli "sågad".
Jag publicerar dikten senare, kanske efter seminariet nästa helg eller tidigare.
Jag stör mig lite på en egenskap jag har. Ungefär 85-90 % av den musik jag lyssnar på är mer eller mindre melankolisk och det är ju bra, jag gillar den ju! Men när jag vill hitta åt glad musik bidrar inga av mina playlists till ett positivt resultat. Ja, det kan ju vara nån galen Hirasawalåt eller nån kul version av en låt av Jens Lekman (typ "A sweet summernights on a Hammer hill" TIPS!) och nu kom jag i skrivande stund på en massa glad reggae- och dancehallmusik också. Men just nu vill jag inte lyssna på det, jag vill ha typ glad och lättsam indie. Och det finns ju knappt! JU! Känner att jag blir lite arg här. Jag som ville ha glad musik som ett skönt ackompanjemang till matlagningen. Tänkte vara en snäll flickvän och fixa finmiddag (vitlöksmarinerade kycklingspett med rotfruktschips) till Patrik kommer hem från sin innebandymatch. Jaja. Jag får helt enkelt lyssna sönder "A sweet summernights on a Hammer hill".Varsågoda:
(Om ni ska ut ikväll kan ni lyssna på denna låt för maximal danspepp!)
Carolina: Titta! Det här blev väl en söt Pappa haj? Molly: (En stunds tystnad) Cajjo.. Carolina: Ja? Molly: Pappa haj och vuxna kan inte vaja söta.. det ä baja bebisaj som kan vaja det! Carolina (snopet): Jaha..
Då fick man lära sig det. Tur att jag räknas som "ung vuxen", då kanske jag har lite söthet kvar?
Jag har hittills haft en mycket fin lördag. I förmiddags var jag på Hippologum med Bjerre och Susanne och efter det tog jag en promenad till Jessica i en mycket behaglig temperatur (ÄNTLIGEN!) där jag hjälpte henne med en pluggrej.
I drygt två år har jag suktat efter fina, lagom stora och klassiska efterrättsskålar på fot. Jag har letat igenom flertalet loppisar, second hand-affärer och inredningsaffärer och nu har jag äntligen fått mina skålar! 10 stycken dessutom! Detta tack vare en mycket fin julklapp av Roger, Åsa och Oliver. Tack, snälla ni! Titta vad fina de blev i vitrinskåpet!
Jag fick en skiva av Lisa Miskowsky när jag var kanske 13. Sedan gav mamma mig Lisas bok "Hur törs du, Lisa?" som handlar om hennes bakgrund, hennes visoner och om att våga stå emot när man inte vill. Boken står i min bokhylla och ibland bläddrar jag i den. Alla tonårstjejer bör läsa den. Jag tycker att Lisa ska komma tillbaka och skriva lite mer musik. Hon är en av Umeås bästa kvinnliga artister. Idag ska jag ha en Lyssna-På-Lisa-Dag.
Visst hade jag det mysigt igår? Mig gick det ingen nöd på! Lägg märke till att jag bäddat med vår mysigaste filt på lakanet! Det är som att stryka fötterna mot ett ulligt lamm!
Igårkväll sa Patrik:
- Du, kan du snälla sova på soffan inatt för jag måste fortsätta plugga. - Jarå, det är inga problem, svarade jag. - Bra! Då är du riktigt snäll. Du kan få en present sen!
Present + skön soffa = en mycket bra deal tycker jag.
Har nyss avnjutit en stor frukost tillsammans med tidningsläsning. Imorse var jag och Alexandra på spinningpasset och efter det gick vi på bodybalance. När jag tränar tidigt på morgonen, alltså innan åtta, äter jag alltid frukost efter träningen. Brukar dock ha med mig några riskakor (dock ej vanliga, utan med quinoa och amarant - får ont i magen av de vanliga) som jag äter efter cyklingen för att maximera återhämtningen. Imorse då vi satt inne i salen och väntade på att bodybalancepasset skulle dra igång var det knäpptyst sånär som några dämpade toner som strömmade från högtalarna. Tänk då på mitt riskakeknaprande. Det lät ju som ett dån i tystnaden! Haha!
Planerna för idag är att kanske vandra iväg till D&D och införskaffa ett par nya jeans för mina julklappspengar. Sedan tänkte jag städa undan julen (rekordsent detta år!) och min förhoppning med denna dag är även att skriva klart min sapfiska strof, men för det krävs inspiration och det är inget man kan beställa bara sådär. Det är det som är det kluriga med att läsa en kurs i skönlitterärtskrivande.
Patrik har på grund av ihärdigt plugg ockuperat vår stationära dator (har inget internet på min bärbara) och därför har det varit lite dött här på bloggen. Idag trotsade vi kylan och begav oss mot UB där Patrik lånade en bok och jag gick in till examinatorn och lämnade in examensarbetet. Skön känsla.
Det blev en rejäl bunt. Nu får jag hoppas att min opponent och min examinator är hyggliga i bedömningen så arbetet blir godkänt!
Sitter och snabbloggar lite från Sabinas hem, passar på att skriva lite då hon pratar i telefon med Oskar. Sabina har klippt mig, skönt att bli av med lite slitna toppar! Var på IKSU idag och tränade första gången sedan förra tisdagen. Tog några extra vilodagar efter förkylningen. Hoppas att jag inte drar på mig något mer. Det är så tråkigt att vara sjuk. Jag och Sabina körde ben och cardio efter det. Nu ska jag socialisera med min vän!
Till våren då jag äntligen (!) börjar läsa musik till våren kommer jag att entra flygeln i ljusgården varje eftermiddag! Det tänker jag på rätt ofta nu. Det närmar sig. Den 18 januari börjar jag. Men innan dess ska jag ta med min baby (examensarbetet) till slutseminariet och förhoppningsvis få det godkänt!
Jag längtar ännu mer efter ett piano när jag hör denna låt som förövrigt alltid får mig på bra humör:
När jag var hemma under julen och satt (ja, även då, suck!) med examensarbete frågade Ludvig:
- Vad skulle du göra om examensarbetet försvann? - Det kan det inte. Jag har sparat det på min bärbara dator, på vår stationära, på min mail och på mitt Usb-minne. - Jamen, om det försvann ändå. Tänk om. - Då skulle jag dö. - Nejmen.. allvarligt! - Jag skulle bryta ihop och gråta floder av paniktårar. - Skulle du ge din telefon för examensarbetet? - Ja! Alla gånger! - Er säng? - Nja.. eller..jo. Kanske. Men! Så kan du ju inte säga! - Hahaha!
I förmiddags tog jag en promenad till ONOFF där jag inhandlade mer a4-papper samt en ny bläckpatron (det är dyrt att skriva ut ett examensarbete!). Jag älskar personalen där. Killen i kassan skämtar alltid med mig och det är alltid något som klurar till sig och då blir han röd om kinderna och tappar saker i golvet! Och då jag är totalt inkompetent vad gällande all form av kunskaper personalen på ONOFF besitter, är det alltid någon herre i övre medelåldern som kommer till min undsättning och förklarar fenomen på fenomen för mig. Alltid med en glimt i ögat! (De misstänker väl att jag bara lyssnar med ett halvt öra, men ändå, de anstränger sig och hjälper till! Jag älskar personal som är service minded! Mer sånt till folket!
Under min promenad till mitt mål lyssnade jag som vanligt på en ljudbok. Jag kom fram till att det inte alltid är bra att ha läst språkhistoria. Uppläsaren till boken ifråga läste nämligen ett brev som var skrivet i mitten av 1800-talet, men enligt mina (om än något ringa) kunskaper var istället orden och meningsbyggnaden hämtad från tidigt 1900-tal. Och tro mig. Det händer mycket i ett språk under loppet av dryga 50 år. I alla fall på den tiden. Sånt här är störande tycker jag. Och jag vet att det är extremt löjligt att störa sig på såna här petitesser, men det är ungefär samma sak som då yrkesverksamma poliser stör sig på utredningsdetaljer i deckare.
På julafton hade jag dessa ytterkläder på mig. Hallonröd duffel och gammelfarmors ljunglila sjal. Och så ser jag ut som en häxa! Eller kanske rödluvan? Jaja. Det var i alla fall sköna kläder i kylan.
Jag har alltid varit svag för indiemusik på svenska och Hästpojkens nya album innehåller en låt jag spelat kanske 60 gånger idag. Men så där är det. Jag lyssnar intensivt under några dagar och sedan glömmer jag bort eller "lägger bort". Låten jag blivit beroende av heter i alla fall "Från där jag ropar" och den finns inte på You tube, så ni får lyssna på den på Spotify istället. Pianoarret i låten är precis i min smak. Pianon och halvskräniga röster av unga män är svensk indie när den är som bäst.
Ps: den av många recensenter hajpade låten "Gitarr, trummor och bas" är bra den med.
Det är frågan. Sitter och klurar på en av uppgifterna till Skapande svenska. Det är så himla svårt, men kul! Sitter och ler för mig själv när jag med stor möda klurar ut hur ett elegiskt distikon och en sapfisk strof ska skrivas.
Ungefär såhär känns det nu:
Jag stannar inne och skriver kanske faller min iver eller är det jag som överdriver? Det är svårt att beskriva det fiktiva så det slutar väl med att jag slänger mig i en snödriva.
Detta är dock inte en sapfisk strof, oturligt nog. Då hade det varit enkelt. Fast jag gillar ju inte riktigt det enkla, jag vill ha klurigheter. Och då ska jag ju vara nöjd nu. Tillbaka till skrivandet.
I flera veckors tid har Patrik taggat inför mellandagsrean. Själv tycker jag mest bara att det är svettigt, stressigt, solkigt (jamen, alla plagg som bara dras ned på golvet) och sömnigt. Patrik drog med mig på MQ:s medlemsrea som startade i morse klockan 09.00. Jag, Patrik och Jacob släntrade (eller jag och Jacob släntrade, Patrik sprang!) in i butiken strax efter nio med några andra tappra reafyndare. Rean var bra, det var den. Men jag hittade inget. Provade fyra plagg som jag allihop kunnat köpa, men jag ska lägga pengar på ett par jeans och ett par skor istället. Förut kunde jag köpa bara för köpandets skull och bara för att det var på rea och typ "ja, den här var ju fin och den satt ju bra". Men behövde jag plagget verkligen? Svaret var oftast negativt. Jag är glad att jag idag kan lägga pengarna på sånt jag verkligen vill ha (säger jag det här nu kommer jag väl rusa iväg och handla upp halva Umeå, haha!). Patrik däremot handlade 10 (!) plagg. Han handlar i och för sig typ två gånger per år, så när han shoppar gör han det ordentligt. Jag hittade ett par jättefina marinblå chinos som passade perfekt på honom. Han har ju rätt korta, men väldigt musklade ben, hård och liten rumpa och smal midja så han har ganska svårt att hitta byxor som sitter bra. Men dessa var som en dröm! Jag är lika glad som Patrik nästan! Och det bästa av allt var att han även köpte en "Pippi-tröja" som jag kommer att tjuvlåna, haha!
I eftermiddag har jag pluggat (ja, jag vet att det kanske verkar som jag inte gör annat), ätit födelsedagsmiddag hos Göran och Elisabeth då Ann-Marie och Berit fyller år i dagarna och efter det var vi och kikade på Patriks innebandymatch.
MAIL TILL DE JAG BETT LÄSA IGENOM MITT EXAMENSARBETE INNAN INLÄMNING.
Hej mina kära vänner!
Här kommer då mitt beryktade examensarbete, märk väl: det är ytterst halvfärdigt. En del finputs kvar. Kanske några omformuleringar. En hel del utveckling krävs nog i både diskussion och sammanfattning. Kände att jag tappade gnistan där. Min förhoppning med att skicka arbetet till er är att ni tar er tid till att läsa igenom det och såga det gärna mer än gärna, ge mig kritik och kom gärna med förslag på förbättringar. Fler ögon = bättre text. Som ni ser är det en himlarns massa filer bifogade. Jag har placerat dem i den ordning de kommer. Brödtexten, dvs Exjobb.doc, är ju såklart den filen dit er uppmärksamhet allra mest ska riktas.
Jag är tacksam i all framtid ifall ni tar denna text, min baby, under era vingar.
All kärlek! / Carolina
Ps: Ni ska få specialuppdrag också tänkte jag. Ida - kan du vara vänlig att vara huvudopponent rent innehållsmässigt? Jessica - du får tillsammans med Ida gärna vara extra kritisk på innehållet i min text. Brorsan - Du får ansvara för det strukurella, var en mini Jarl Backman, tack! Pappa - Jag litar på din förmåga att omformulera mina mindre väl avvgägda meningar. Gärna ett tips på underrubrik också! Mamma - Du får den språkmässiga biten att gräva i!
Det sämsta med att vara sjuk är att inte kunna göra saker jag gillar allra mest: träna och sjunga. Träna är inte att tänka på och jag vägrar stressa fram friskheten och sedan dra på mig mer virus. Träna kommer jag att hinna göra. Men det känns alltid som att man blir svag och får den sämsta konditionen i mannaminne efter sjukdom. Tror dock att de där tankarna nog sitter mer i mitt psyke än i min faktiska fysik. Att sjunga kan jag heller inte göra då en nasal sopran skulle låta som rena sångfågeln i jämförelse mot min nästäppa och mitt snorande. Jaja. Ska sätta mig och klinka lite i alla fall.
Btw, blev "klar" med diskussionen idag i alla fall! Mitt examensarbete är i nuläget kanske inte så bra som jag vill att det ska vara, men det är tillräckligt okej för att skickas in. Jag får inte glömma bort att jag kommer att ha två veckor på mig efter slutseminariet till att arbeta in eventuella bristfälligheter i arbetet. Självklart ska det vara så klart som möjligt nu till inskick, men det känns hur som helst skönt att veta att man har tid till godo ifall arbetet skulle visa sig hålla en mycket låg klass. Usch. Prestationsångest. Nej, nu ska jag spela och tänka på något annat!
Dagen har förlöpt. Tid har gått. Jag har snorat. Diskussionen går framåt. Kommer fortsätta att feberyra mig igenom den imorgon. På söndagkväll skickar jag in examensarbetet till handledaren så hon kan bedöma ifall jag kan gå upp med det på torsdag. Patrik och fem killar till spelar NHL i vardagsrummet. Jag har 38,4 i feber vilket är som dryga 39 för en annan då jag är rätt lågtempad. Ska lägga mig i sängen och lyssna på ljudbok. Läste igenom lite blogginlägg tidigare idag. Känns lite skrämmande att man skrivit ur sig så mycket här i denna lilla mediala samtidens textförmedlare. Ett slags internets dagbok i personlig form.
Oktober kom. Jag var fortfarande hemma i Vilhelmina och gjorde praktik. Fotade mammas guldklimp (äppelträdet hon fick i 50-årspresent) en oktobermorgon.
Jag snöade in på Moliére och föreläste om honom till jag kunde alla hans dramer utan och innan.
Vi åkte till Näsåker och hälsade på..
och jag följde med Åsa på en ridtur!
Jag blev klasskompis med denna unga mö, Anna, då hon också läser Skapande svenska. Jag visade henne biblioteksmagasinet; min hatkärlek.
November
I november åkte jag och Patrik hem till Dalasjö. Vi sprang på en snöig tallmo.
Jag dansade med dessa damer på Rex.
Jag, Elisabeth, Göran och Japp gick på hundutställning på Hipplogum.
Och jag dokumenterade när Bjerre och Susanne red ut på hästarna Susanne är medryttare till.
Bananer i pyjamas och seglarflickan på extremt bra uppstyrd Halloweenmaskerad. Jessica, jag och Josefine.
December
Idas Siri växte och växte och här är hon på tjejlunch.
Göran och Elisabeth åkte till Thailand för att fira Görans 50-årsdag. Japp bodde hos oss i två veckor och gosade ned sig i soffan.
Jag kämpade på med mitt examensarbete som vissa dagar var väldigt tungrott. Men lat man dör långsamt som den kloke sa.
Jag följde med och tittade på det sötaste luciatåget jag någonsin sett.
Och så blev det jul.
Tänker inte försöka sammanfatta 2009 mer än så. Riskerar att bli sentimental. Avger aldrig några nyårslöften. Vill jag klara något gör jag det om jag verkligen vill, oavsett datum. 2010 är välkommet. In med det nya!
