Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Världens bästa Emma, sjöngsång av Andreas, kortspel på korridorsfest, Anna Ternheim-spel och sjung på korridorsfest, rolig taxiresa där jag försökte att få taxixhauffören på bra humör genom ett übertrevligt humör (dock förgäves), mycket bra konsert av Skapande musik, god hembakt pizza av Patrik, skola hela fredag och lördag (jobbigt att gå upp igårmorse, men jag härdade!) mycket fin kritik på mina texter (hurra!), träffa finaste Anna, sprintstafett på 10-centimeters från Droskan till fest på Sveagatan, "Du och Patrik MÅSTE gifta er och skaffa barn!" och så kanske helgens bästa sagt av min lärare Anders: - Carolina, sluta aldrig att skriva dikter.
Jag lovar!
Jag och Emma.
Konsert. Lägg märke till killen närmast: jag har döpt honom till Populärmusik från Vittula-killen!
Ikväll ska jag på korridorsfest med, enligt festfixarens egna ord, "lite löst folk" och efter det blir det konsert! Jag ska se Andreas klass, de ska ha konsert med egetskrivet material. Och det bästa av allt, Emma, Siken - Luke Skywalker ska möta upp mig där, LYCKA!
Ikväll har jag och Patrik haft finbesök. Patriks mormor, morfar, farmor och farfar var här på middag. Det var mysigt! Vi pratade om allt möjligt och det känns fint att laga mat och bjuda dem med tanke på alla miljontals gånger vi ätit och fikat hos dem. Vi lagade förrättsmackor med avokado, rödlök och skagenröra, fläskfilé med senapssås serverat med ugnsrostade grönsaker och till efterrrätt bjöd vi på chokladkaka med kaffeglasyr. Nu är jag mätt! Tänk att vara kock - som Patrik sa "De har nog väldigt bra simultanförmåga!" När vi lagade maten lyssnade vi på musik och jag sjöng som vanligt och jag tyckte att Patrik kunde lägga några fina stämmor till låtarna, men han ville koncentrera sig på varmrätten - så var det med hans simultanförmåga!
Jag har under rätt många år alltid kommit in i folkmusikperioder. Med anledning av helgens stundande folkmusikfestival (och det trista faktum att jag ej hinner gå) har jag kommit in i en folkmusikperiod. Lyssnar mest på Kraja, Eitre, Lejsme Per Larsson, Emma Härdelin, Åsa Jinder, Frifot, Väsen och Garmarna. Idag var det ett folkmusikband som spelade i Ljusgården så jag och klassen lyssnade. De var sju extremt duktiga musiker som kom från sju olika länder. Musik sammanstrålar. Önskar att jag kunde "kula", kanske nått att öva på?
I veckan vilar jag från all träning. Planerar alltid in var 8:e vecka som en hel vilovecka. Ibland måste jag påminna mig själv för att komma ihåg detta och förra gången min vilovecka var körde jag ändå styrkepass. Men nu blir det helvila en vecka! Med vilovecka menar jag en vecka där "aktiv vila" får förekomma, så som promenader till exempel. Viloveckor ska man ha för att återhämta sig mentalt och fysiskt. Det är under viloperioder kroppen blir stark och uthållig. Jag är så glad över att denna 8:e vecka kom nu, för jag hade dräpt mig ifall jag skulle passa in all träning den här veckan. Stress ska man hålla sig ifrån. Nu fokuserar jag på allt annat och kör igång med min nästa träningsperiod på måndag!
Sommarlöpning i Gammliaskogen. Längtar efter barmark!
07.15 - Frukost! 08-15 - Anländer till skolan. 08.30 - 09.30 - Pianolektion, improvisation i blues 09.30 - Gör ett besök på UB för att låna böcker inför essäskrivandet på skapande svenskan. 09.45 - Hettar på hyllorna och tekniken som aldrig funkar. Lånar två böcker och ger upp. 10.00 - 11.45 - Arrar och skriver kör till "I still haven't found what I'm looking for" inför köruppgiften till nästa vecka. 12.00 - 13.00 - LUNCH! 13.00 - 15.00 Ensemble. I veckan kör vi samba, bossanova, reggae och ska. Vår grupp har samba och vi kör låten "One note samba". Jag sjunger och gruppen tycker att jag ska ta ett sångimprovisationssolo. Vet inte rikigt. Lovade att jag skulle sova på saken. Det är ju inte något man tvärgör direkt. 15.00 - 15.30 - Gör ett nytt försök på UB och lyckas låna de böcker jag ska ha. Myser på det. 16.00 - Hemma! Hettar på Spotify som verkar ha bestämt att krånga i all evighet och amen. Slänger in två tvättmaskiner. 16.30 - Läser tre texter skrivna av medlemmarna i min klasshalva på skapande svenskan. 17.00 Steker pannkakor samtidigt som jag läser. 17.30 - Äter. 17.45 - Påbörjar städning. 18.00 - Rensar avloppet och kommer på mig själv att inte ens tänka på vad jag gör. 19.00 - Klar med städning. När jag och P sätter igång är vi klara på drygt en timme/en och halv (dammsugning, dammtorkning, våttorkning, avloppsrens, toalettstäd, damma mattor). Skönt. Börjar nästan ångra att jag önskar mig ett stort hus. Skriver.
19.30 - 21.30 - Spela in film med A-moll inför musik och identitet-redovisningen. Är otaggad, men litar på A-molls förmåga att skapa ett kreativt kaos. 22.00 - Fika, läsa, läsa, läsa, läsa. Och läsa. 23.30 - SOVA.
- Skrapa upp fotknölen på sänggaveln - Välta en kruka i köket - Välta en kruka i sovrummet - Välta ned en låda med pandeiros - Välta ned ett notställ över halva min ensemblegrupp - Spilla ut en matlåda med spenatsoppa över halva diskbänken - Slå in tån i fåtöljen när jag skulle skura golvet
Vad händer? Är min kropp i upprorstillstånd eller?
Jag glömmer rätt ofta bort att inse vilken fantastisk pojkvän jag har. Han gör många bra saker för mig som alltid gör allt till det bättre. Jag älskar dig, Patrik.
Ska analysera henne sångteknikmässigt och redovisa om det tillsammans med ett röstexempel på onsdag. Blir nog "River" - kanske en av de bästa låtarna någonsin.
Helgen startades upp med att lyssna på Stefan Sundström i Ljusgården innan vi åkte iväg. Mamma tyckte att allt var precis som det var i slutet av 70-talet då hon pluggade. Samma musik, samma människor och samma lärare.
Frida myste i sin korg.
Under lördagen ägnade vi några tappra timmar åt att skotta mormors tak. På denna bild ser mina bröder betydligt mer aktiva ut än vad verkligheten gör gällande.
Alltså snön. Kan den ge sig någon gång?
Och så fikade vi.
Och eldade såklart.
För att elda behövs ved och vi hämtade den hos Roger och Åsa.
Snygg parkering.
Åsas krans.
På kvällen åt vi en god middag hos Roger, Åsa och Oliver. Jag, mamma och Timman promenerade dit genom skogen.
Mellan rätterna spelade vi Memory.
Och ett balansspel.
Chokladfundue!
Födelsedagsbarnet!
Hundarna vilade sig mest (det vill säga den tid Tikka inte knövlade med Thimmies öron, haha!)
Måndag idag igen. Känns som om det ofta är måndag nu för tiden. Man redovisar nån grej, luktar på kaffe, snicksnackar, övar lite. Idag har vi påbörjat ett litet filmprojekt som turligt nog ska vara klart nästa torsdag. Kände ingen vidare värst motivation inför det, så det blir en djupdykning för min del. Bita i det sura äpplet med den goda eftersmaken helt enkelt. Jag frågade mina klasskompisar idag om de kunde ge mig maj snart. Jag delade till och med ut specialuppdrag, men kammade dock noll. Trist. En trist dag helt enkelt. Handling sen också, vad roligt det ska bli.. Och så måste jag dessutom ta en titt i kylen för det är något där som luktar knepigt, misstänker att herr och fru Mögel har kommit på besök och det gillas INTE. Hatar sånt. Något som dock var positivt med den här helvetesdagen var att vi ska spela samba med ensemblegruppen. Måste ta en resa till Rio för lite influenser så jag kan leverera på måndag! Dagens:
Jag (vid 13-tiden) - Yes, nu är jag äntligen taggad och på bra humör igen! Johannes - Är inte du alltid det?
Texten. Rösten. Stråkarna. Allt. Melissa Horn är en av mina guldkantade sångerskor.
Imorgon blir en bra dag. Först styrketräning, dusch, gitarrlektion, musikteori (och jag är nervös över att kanske behöva förklara vad en mixolydisk skala är - det får bli kvällslektyren) följt av lunch med mamma och brorsan i Lindellhallen och därefter Stefan Sundström i Ljusgården! Hurra! Sist jag såg honom spela var på Urkult kanske 2003? Och vet ni vad som händer sen? JO, vi styr bilen mot NÄSÅKER och MORMOR och Roger, Åsa, Oliver, Tikka och Frida! Ännu mer HURRA!
Vi hörs på söndagkväll. All kärlek och trevlig helg (ps: överät inte semlor nu).
Jag har ett roligt projekt på gång. Vore som en dröm ifall det gick i lås. Jag blir pirrig då jag tänker på det. Det fladdrar omkring en hel fjärilsfamilj i magen på mig. Är nu efter en mycket lång tankeprocess, tandagnisslan och klagan färdig med führeruppgiften på Skapande svenskan. Den andra uppgiften, dikten, gick rätt "lätt" (allt är ju relativt). Hade en klar bild redan från början. Kanske lägger upp här om jag vågar. Btw: jag har spelat djembe idag, lätt mitt nya favoritinstrument. Piano är ju rätt lame i jämförelse.
Ikväll ska jag och Alexandra träna total training och nu ska vi även värma upp ordentligt innan passet. Vill inte riskera att behöva dras med en trasig axel eller så. Vore ju onödigt. Innan dess ska jag läsa inför seminariet imorgon. På återläsande.
Förresten! Idag var det ju gnistersnö ute! Lade ni märke till det? Den bästa av alla snötyper! Lalehs låt "Snö" passar in som dagens låt!
För några år sedan skapade jag och en vän en grupp på facebook: NEJ TILL SEMLAN!
Detta är en organisation för dig som tröttnat på att bli äcklad av att se när folk runt omkring dig stojar över the big deal med semlan. Allt är bara beigt helt enkelt. Den lama smaken, den övervispade grädden, mandelmassan som smular sig, brödet som torkat för längesen och sist men inte minst; det patetiska florsockret. Vänta inte, gå med i organisationen och hys agg mot semlan, IDAG!
Ja, idag var det ju då den årliga studentsportardagen (och fettisdagen, men det ignorerar man om man som mig är semmelhatare) och jag och några tappra klasskamrater gjorde en utfykt till Bygdsiljum.
Tobbe körde. Lägg märke till tofsen. Viktig detalj.
Ellen somnade.
Krasch.
Jag och Kristoffer bestämde oss för att hålla alla ben intakta och gick därför på en långsatansjäklasnöupptillknänapromenad med mål att ge K en Västerbottnisk vildmarkssightseeing. Det lyckades. Vi såg två älgar, färska lodjursspår samt skog. Och mer skog. Varje gång Kristoffer såg ett skoterspår lyste han upp. Han har aldrig åkt skoter förut och hoppades nog på att få åka en tur. Det lyckades dock inte. Ingen skoter, bara spår.
Fika!
Taktiksnack.
Solen kikade förbi och sa hej. Jag frågade varför den inte visade sig så värst mycket idag och den svarade att den också var tvungen att vila sig då och då. Jag sa okej och så var det bra med det.
Helt plötsligt ( efter en liten felkörning till BURTRÄSK av alla ställen) hamnade vi i butiken "Ostens rike". Ni vet Västerbottensosten är ju från Burträsk.
Titta vad glada de var!
Vi fick smaka några bitar ost.
Jag köpte en present till en viss mormor jag ska besöka i helgen.
You have thrown so many rocks upon my trail, The time are getting tough Well I will run if I have to, yes But I will never outrun the sun But my heart beats on, my heart beats on, I travel on, I travel on, oh yes
En av våra orkidéer blommar igen, HURRA! (Jag vet att jag är en blomnörd, men jag skyller på att redan vid tidig ålder fostrades i växthuset av farmor!)
Att mötas av sådana här hälsningar på hallbyrån är mysigt. Lägg märke till vilket fint och perfekt symmetriskt hjärta P har gjort. Kan ha att göra med att hans farfar var bror med den nu avlidne konstnären Lars Matson, men P erkänner aldrig att han har en konstnärlig ådra.
Jag blir illamående när jag ser små flickor uppsminkade till tänderna och ska posera i olika klädkreationer. Hur kan de vara lagligt att göra så? Det börjar tydligen redan när dem är bebisar. Hur kan man som mamma objektifiera sina egna barn på det sättet? Det här är ett USA fenomen men som allt annat som hittas på där så är vi i Sverige inte sena med att ta efter. Samhället är redan hårt som det är, vi matas ständigt med reklam som ska tala om för oss hur vi ska se ut! Låt barn få vara barn och låt dem slippa tänka på hur skönhetsnormen "ska" vara så länge det går. Den hinner ifatt dem alldeles för fort ändå.
Idag på barnklädesavdelningarna kan man hitta små bh:ar och små sexiga trosor! Men hallå?!?! Dem är barn!! Jag skulle aldrig köpa sådana underkläder till mina barn. Det får vänta med sånt till dem har åldern inne. När jag skulle köpa ett par jeans till min äldsta dotter (som är 3 år) fanns det skinny fit bland storlekarna. Det är något som är väldigt fel enligt min åsikt. Bra kläder som håller och med motiv från sagor och serietidningar som Bamse är vad jag förespråkar. Jag väljer att låta mina döttrar vara barn.
Jag drömmer om att jag och Patrik en dag ska få fina och friska barn, men ovanstående oroar mig. Tanken på att ens barn ska växa upp i värld där utseendefixering är något som redan börjar i låg ålder får mig att må illa. Samhället påverkar oss mer än vad vi tror och även om jag (ifall jag och Patrik kan få barn) som blivande förälder kommer att fostra mina barn att tro på sig själva, kommer det alltid en tid då barnen påverkas av omgivningen ur negativ synvinkel. Usch. Jag vill bara dra täcket över huvudet. En sak är då säker: jag kommer att brinna av på butiker som skyltar om stringtrosor och små bh-ar till SMÅBARN. Sjukt är vad det är.
Periodvis lyssnar jag mycket på Tomas Andersson Wij. Som den naturromantikern jag är har Tomas fått mig att bli lite hemligt förälskad i landskapet Hälsingland då han genom sina låttexter ofta romantiserar det natursköna landskapet. Något inom mig gör att jag vill bo i Hälsingland. Åtminstone för en tid.
Det som förmodligen är det tråkigaste man kan blogga om är sina drömmar. (Alltså sådana man drömmer om på nätterna, inte "drömmar" som "mål och förhoppningar"). Därför gör jag inte det. I eftermiddags då jag tog en sovabortvirusetpowernap i soffan drömde jag en galen grej. Ska berätta den för Sabina ikväll, det är nog bara hon som kan se komiken i det hela. Så himla typiskt att hon inte har barnen den här veckan. Jag är kramsugen och så vill jag rita fula valar som Molly kritiserar och så vill jag bli dragen i håret och leka med Pettsonhuset. Typiskt. Men men, bara Sabina är ju inte så bara det heller.
Om barnen får klubbor eller tablettaskar eller nåt sånt äter alltid Olivia upp godiset först varpå hon tigger till sig en smakbit av Mollys godis. Molly, som är den mest sparsamma jag känner, är också alltid givmild och delar med sig. SÖTONGA. Påminner mig om en viss lillasyster och storebror jag vet.
Startade upp dagen med morgonspinning med Josefine och Jessica. Trampade på i ganska lugnt tempo då jag inte känt mig helt hundra det senaste dygnet. Har nyst 8932108 gånger (vilket klassen retat mig för, jag har ju inte det mest normala nysningarna om man säger så), är trött i kroppen och allmänt hängig. Men jag var ändå sugen på att cykla och då jag var feberfri och halsen var okej så körde jag ändå.
Efter träningen spatserade jag ned till skolan där jag hade pianolektion. Vår pianolärare kanske är den mest inspirerande pedagogen jag träffat. Han kommer från USA och pratar ungefär hälften engelska och hälften svenska och man föredrar nog engelska då svenskan tenderar att bli lite svenglig. Han hatar egentligen noter och spelar nästan bara efter sitt absoluta gehör och när jag berättade att jag "lurat" mina tidigare pianolärare genom att be dem spela före så jag kunde lyssna och sedan spela efter genom gehöret skrattade han och sa: Det är rätt väg att vandra! Han ser ut som en jultomte och så är han kanske i 60-årsåldern men små, små runda glasögon.
Innan ensemblen började svarade jag och Kristin på instuderingsfrågorna till måndagens seminarium och så passade jag på att göra musikteoriläxan: en transponeringsövning där vi skulle transponera om en låt så att melodin kunde spelas av ett ess-instrument, typ altsax. Jag valde "Får jag lämna några blommor" för att jag kom att tänka på pappas version av den låten som han framför som "Skum-Olle" i en video från då jag var två år.
Jaja. Det var min dag. Ikväll ska jag umgås med Erika, Sabina och mina nysattacker.
Passet var kul och jobbigt, men lite för kort. Den effektiva tiden var bara cirka 32 minuter, passets hela tid var 40 minuter med bara tre minuters uppvärmning och i princip ingen stretch. Nästa gång får man helt enkelt sköta uppvärmning och stretch själv. Total training är som en form av crossfit där man kör olika övningar med bland annat kettlebells (som ryssarna kör med, haha!). Passet var idag uppbyggt av fyra stationer där man kör 6 minuter på varje station. Alla stationer innehöll tre övningar och på 40 minuter hann man faktiskt gå igenom hela kroppen, men mer uppvärmning och stretch på egen hand nästa vecka! Efter träningen åkte vi hem till mig och fikade!
Mitt favoritte av gröna sorter: Mareld, två grova mackor med ost, kalkon och tomat, blodapelsin samt några mandlar. Smaskigt!
Sitter och skriver och lyssnar på Ugglas album "Så gör jag det igen" och fascineras av låten "Du var mitt hjärta". Den skiljer så pass mycket från de andra låtarna. Det är något med texten och låtens uppbyggnad som fastnar och jag kollar upp vem som skrivit låten och det är ju självaste Krunegård, klockrent! Jag är ju inget stort fan av Tommy Nilsson som Caroline sjunger denna duett tillsammans med, men faktum är att hans stabila och jordnära röst passar Ugglas krispiga och och experimentiella röst rätt bra. Lyssna, vett ja!
Vädret. VÄDRET. TACKARRRR. Äntligen. Efter att jag ätit lunch och skrivit rent mitt pianoarr ska jag ut på en promenad i solen. Under förmiddagen har vi haft kör och körledning. Extremt kul! Nu går jag omkring och lägger stämmor på allt, haha. Förutom promenix ska jag läsa in mig på seminarierna vi har på måndag och torsdag. Synd att det är lite för kallt ute för att sitta ute och läsa. Ikväll ska jag testa det nya passet Total training och sen kommer Alex hit. Blir en mycket bra onsdag detta!
Tidigare i vintras fick jag denna fågelmatare av Ann-Marie. Den hänger utanför vårt köksfönster. Från början var småfåglarna lite skeptiska mot den stora domherren i trä med stirriga ögon, men nu äts det från talgbollen. När det var så kallt stod jag vid köksfönstret och ojade mig över småfåglarnas uppburrade fjäderbeklädnad. Det märks att jag har ärvt detta från farmor och mormor.
Iver är många gånger en fin egenskap. Jag känner iver inför mycket. Livet i största allmänhet till exempel. Men idag var jag tvungen att hejda mig. Vi hade en föreläsning om att arrangera för sång och när Linn, läraren, just gått igenom uppgiften vi fick ( att arra sång för "I still haven't found what I'm looking for" av U2) blev jag så ivrig att jag reste mig rakt upp, men insåg sen att resten av klassen satt ner och att vi skulle börja med uppgiften då föreläsningen och lektionen var slut, haha. Ivern alltså. Ivern. Jag är så taggad på den här uppgiften, lyssnar på låten just nu och kommer på en hel massa grejer man kan hitta på!
Det är alltså denna låt vi ska skriva stämmor till.
Min klass har varit på mig att jag ska aktivera mitt himla facebook-konto för att kunna ta del av vår eminenta grupp "Vi som läser musik vid Umeå Universitet". Jag hatar egentligen facebook, alla uppdateringar och dylikt stressar mig. Jag beger mig med spända axlar till denna cyberspacens yttersta mötesplats, allt för er klassen.
samlingsplatsen för oss som läser musikettan på Umeå Universitet. Länge leve Tommy!
Sekretesstyp:
Stängt: Begränsad offentlig tillgång. Medlemmar kan se allt innehåll.
Appropå facebook. Hittade en gammal bild på mig i Lisas album. Från sommaren 2008. Värst vad glammig jag var. Nu sitter jag i morgonrock (har inte klätt på mig sedan jag duschat efter träningen) och nöter teori, inte mycket glam här inte.
Igår såg jag och P denna film. Jag kände mig sedan melankolisk resten av kvällen och det var ganska skönt med tanke på att de övriga 99 % av filmerna i denna genre lämnar en rosaglittrande och klisterkladdig. För mycket alltså. Se den här filmen istället.
Måndag den 8 februari 2010. Vi är goda vänner. Dagen startades upp med musikteori där jag orsakade en kortslutning i min hjärna genom att truga in ess-doriska skalan, g-lydiska, a-frygiska och d-mixolydiska skalan. Ja.. ni förstår ju. Planerar att jag inom loppet av en timme eller så ska sitta med näsan över musikteoriboken och REPETERA. Som uppgift till nästa gång ska vi transponera en melodi så att ett ass-instrument, typ altsaxen, ska kunna spela melodin. Det blir klurigt, men kul. Efter teorin och update och påminnelser om roliga grejer från festen i lördags begav sig jag, Ellen, Jochen och Tobbe till IKSU. Det var kul att springa fyra stycken bredvid varandra utan att säga ett ord. Jag försökte kommunicera genom trumklapp, men jag vet inte om det var någon som uppfattade mina meddelanden. Nu ska jag plugga musikteori och så har jag även en plan att på allvar börja med uppgifterna till skapande svenska-kursen, men med Annas smått svårmodfyllda sms i bakhuvet känner jag mig lite rädd. Elisabeth har inte direkt delgivit oss en lätt uppgift. Men det är väl så man utvecklas. Progression, here i come!
Igårkväll var vi på klassfest. Här är jag och Ellen. PS: vad gör jag med min hand?
Vi lekte ett gäng lekar. Jag var på samma lag som Tobias och Jonatan och Mattias som inte syns på bilden. Som den extrema tävlingsmänniska jag är såg jag till att vårt lag kämpade för livet. Vi förlorade med ett ynka poäng (2: av 3 lag) vilket jag beskyller Jonatan för eftersom han segade och inte höll fokus i en av tävlingarna. Helt seriöst var jag lite bitter en stund, men sedan skärpte jag mig, haha! I den här leken (se ovan) skulle vi samla på oss så mycket kort som möjligt och fästa dem mellan oss. Vi vann!
Våra starkaste konkurrenter var Viktors och Johannes lag. Här kör vi norsk kareoke.
Norsk kareoke innebär att en person får lyssna på en låt genom hörlurar och nynna/sjunga på låten varpå gruppdeltagarna ska gissa rätt på både låt och artist för att kamma hem poäng. Här skrattar Johannes åt Viktor för i den här tävlingen låter man ganska rolig när man ska nynna.
Johannes och Viktor.
Kristoffer, vår eminente jazzgitarrist! Han är från Öland och har kanske världens skönaste dialekt.
Sedan skulle vi klämma fem ballonger mellan oss på så kort tid som möjligt och här flyger Tobbe iväg över golvet.
Och här höll jag på att stryka med i ett skrattanfall. I vissa tävlingar skulle deltagarna vara tysta då de andra lagen tävlade och hur tror ni det gick för mig? Klockren kommentar av en av deltagarna: - Man skulle ha behövt tejpa ihop din mun så att du kan hålla tyst!
Man love.
Här skulle en av gruppens deltagarna sjunga låtar av en artist efter att ha sett dennes namn och resterande deltagarna skulle gissa artisten. Vårt lag vann, haha! Här är Joshen (han heter egentligen Joakim, men redan första dagen började någon i klassen kalla Joschen för Joschen och nu är det officiellt, han har förövrigt värdens skönaste röst - kom på nån av våra konserter och lyssna!) och Viktor.
Viktor myser med chips på småtimmarna.
Sen var det dags för hemgång.
Tack och godnatt.
En mycket bra uppstyrd fest med en fin klass. Röstar för repris redan nu!
Dagens! Eller nattens. Nu är jag hemkommen. Traskade hem i min hallonröda duffel tillsammans med Damien Rice i hörlurarna. Bra "efterfest"-sällis. Jag har ont i magen av skrattanfall och imorgon kommer jag att ha träningsvärk i mina skrattgropar. Mina klasskompisar var på väg att sätta eltejp på min mun för att jag inte kunde hålla tyst under de krtiska delarna av tävlingsmomenten. Mer om det imorgon. Nu är tanken att jag ska fika, krypa till kojs och sedan somna. Imorgon MÅSTE jag plugga musikteori. Vill inte få en stickfråga av Lorentz typ: Carolina, vilket intervall är det mellan den sjätte och sjunde tonen i en melodisk mollskala i jazz? NEJ TACK. (Eller ja, ett halvt tonstegf!) Bele mama. Och godnatt. Imorgon får ni bilder och ord och lite mer action. Nu vill jag mest bara sova. Och drömma om den kommande veckan; jag och några väl valda klasskompisar har nämligen storslagna planer inför ensemblen. Bara vi hamnar i samma grupp, vill säga. Jaja. Sömn nu, tack. Och ja, tack för ikväll.
Skickade instruktioner till hur man skriver en sapfisk strof till min käre far. Han svarade:
TACK! Då har jag något att spinna med i helgen!
Jag tror jag ska ringa på söndagkväll och höra efter om han har nått hår kvar eller om han slitit av det i ren frenesi. Fast tänker jag efter är pappa en sån person som skulle kunna "spinna" - det vill säga samma som vad jag och mina bröder kallar att "mysa med" - i skapandet en sapfisk strof.
- Seminarium imorse då jag fick vatten på kvarnen på mina tankar om forskning som ligger i mina framtidsplaner sisådär 15 år bort. - Lunch med finaste Jessica. - Redovisning av bluesveckan och Lorentz (vår ensemble- och gitarrlärare) tyckte att jag hade ett bra och stadigt baskomp, haha!) - När jag kom hem myste jag och Patrik i soffan till en eftermiddagsmatiné och nu har vi nyss ätit pannkakor med hemgjord blåbärssylt! Vi måste passa på att äta pannkakor de dagar vi inte tränar. Pannkakor är ju som bekant inte så bra träningsmat.
JAG LADDAR INFÖR MORGONDAGENS BLUESREDOVISNING! Taggen är på topp! Idag la vi stämmorna också. Lyssna på munspelssolot typ 1 och 30 in i låten. Och pianosolot efter det. Mmm.
Ofta klagar ju vi tjejer (och killar också för den delen) på våra kroppar och jag tänkte att jag skulle bryta den trenden nu genom att riktigt skryta upp en av de kroppsdelar jag känner mig mest nöjd över. Mina händer är fantastiska. Jag gillar dem verkligen. De hänger med över pianotangenterna, de är med på noterna när jag vill lära mig att skapa och spela nya grejer. Mina fingrar är långa och kvinnliga och på min vänstra hand har jag både Lilla karlavagnen och ett litet Orions bälte i form av små, små födelsemärken. På högra handens pekfinger har jag ett ärr ifrån ett kalas hos min grundskolekompis My. Jag är stolt över mina händer och ser de lite som min kropps signum. Den starkaste stjärnan på kroppshimlen.
Nu tänker jag ge er en utmaning: ni som bloggar ska skriva om er finaste kroppsdel och varför ni väljer just den som er favorit.
Jag önskar att de småbarn jag känner var några år äldre så att kunde ta med dem på filmen "Vildingarnas land". Jag är så sugen på att se den, men känner att jag i ensamt sällskap skulle höja medelåldern rejält. Någon som har lust att offra sig som mitt biosällis?
Idag har jag spelat bas och sjungit samdigt. Som att det inte är nog att hålla reda på baktaktsverser och riff och andra små grejer som jag måste fixa med basen. Ojoj. Jag fick senadrag i handryggen flera gånger under repet idag. Jag ska inte sjunga på torsdag när vi redovisar, var bara stand in idag för Ellen som inte var okej i halsen. Och nej, Anna - något smakprov på bluestexten kommer ej, men du kanske kan få dig en glimt på den nästa gång vi ses, haha!
Nu ska jag läsa en text som vi har till seminariet på torsdag. Patrik tror att vi bara spelar hela dagarna men vi har faktiskt en hel del teori också, både didaktisk och musikteoretisk. Lunchade med Emma och Julia idag i Lindellhallen och de sa att det låter så kul det jag gör. Och det är det. Än så länge i alla fall! Det är klart att det nog kommer komma mer tråkiga grejer framöver, men allt blir vad man gör det till. Det är min fasta inställning.
Btw: en klasskompis berättade att han hade snackat med en person som läst en kurs med mig förut och för att förklara vem jag var hade uttrycket varit följande:
"Jamen, du vet Carolina, hon som har ofta har klänning och långt ljust hår och skrattgropar!"
Haha! De skulle ha sett mig idag när jag drog en fullproppad matvaruvagn över COOPs parkering! Då skulle jag inte bli så där romantiserat beskriven!
Men just här är både klänning, skrattgropar och håret på plats! Tänk om man kunde ha sådär bruna ben nu..
Mamma kom med den briljanta idén (miljömedveten som hon är) att vi skulle göra egna ljus genom att ta vara på resterna av färgade blockljus och långa kandelaberljus. Vi intog farmor och farfars kök och höll till där. Det är hur enkelt som helst att fixa egna ljus och detta är en bra pysselövning för mig som måste träna på att lugna min pysselhets. Jag kan ju inte hetsa här, det är stearinet som bestämmer tiden i detta fall.
Steg 1:
Samla ihop de sparade ljusresterna i bra färgskalor. Tänk på att vissa ljus är "fuskfärgade" vilket innebär att de inte är färgade rakt igenom utan till mesta del består av vitt stearin eller paraffin.
Steg 2:
Ställ en stor kastrull på spisen och ställ i en liknande konservburk som den ovan. Det fungerar såklart med mindre grytor och burkar också. Se bara till att kika till burken då och då så att den inte faller i vattnet. Rinner stearinet ur och blandas med vattnet måste projektet avslutas, då det annars blir mycket brandfarligt! Steg 3:
Lägg i ljusen i foten/benet av en gammal nylonstrumpa. Det gör att gamla ljusvekar och annat småtjafs stannar i strumpan och separeras från stearinet vid smältprocessen. Lägg i strumpan med ljusbitarna i konservburken och låt det smälta.
Steg 4:
Se till att spara gravljusbehållare av plast. De kan användas som lämpliga formar till ljusens stelningsprocess. Klipp av den översta kanten så att formen blir som ovan.
Steg 5:
För att kunna få veken att bli rak och stabil måste man fästa en tyngd av något slag i veken. Vi använde små muttrar.
Steg 6:
En ytterligare stabilitetshjälp behövs vid stelnandet av ljusen. Vi använde spikar.
Får man stearin över får man använda sin fantasi och ta det som finns till hands som form. Vi använde farmors gamla kakformar och det var faktiskt ganska lätt att knacka ut ljuset när det stelnat.
Tadam! Färdigt! Klipp ned vekarna till önskad längd och avlägsna försiktigt plastformen. Se till att ljusen får vara ifred vid stelnandet och peta inte på dem - då kan det bli deffekter på ljusen, se t.ex. vårt gröna ljus, haha!
I helgen var jag som sagt hemhemma. Här kommer ett litet bildgalleri på hur det såg ut genom min kameralins!
På fredagkväll var det minus 34 grader så den planerade tipspromenaden som byaföreningen ordnat ställdes in. Under lördagen trotsade dock jag, mamma och Timman kylan och tog en tur med tegsnäsarna!
Tur att vi åkte skidor, vi hade aldrig tagit oss fram annars i all snö!
Timman smög mest omkring efter spår.
Mamma med reflexväst mitt på ljusan dan! (I skogen dessutom!) Ludvigs kommentar var klockren: - Varför har du reflexväst mitt ute i skogen? Tror du att du ska bli påsprungen av en älg eller?
Fröken frost!
Vår fallfärdiga, men fina, koja. Från kojan har jag många roliga barndomsminnen. Till exempel brukade jag och Kristoffer leka där väldigt mycket när vi var små och ibland gjorde vi kartor till skattjakter och så och ni vet ju hur barn kan bli; helt inne i en lek. När jag sa till Kristoffer att jag var kissnödig och ville gå hem och kissa sa han bara: - Äh, du kan hålla dig ett tag till! Vi gör klart det här! (Det kanske är på grund av detta "trauma" jag inte har några problem med att gå runt och vara kissnödig i nån timme eller två. Detta ökar ju såklart risken för urinvägsinfektioner, men men. Det ska jag inte skriva om nu - åter till helgsummeringen!)
På eftermiddagen följde jag med mamma på en berättarföreställning som hette "Se, hör och känn". Tre konstnärer (en keramiker, en träkonstnär och en glaskonstnär) berättade om deras skapande och uppkomsten och bakgrunden till några av deras konstverk. Det var faktiskt något bland det bättre jag varit på. Människor som kan berätta på ett sätt så att man sitter fastklistrad med full fokus är något jag beundrar. Att de dessutom innehar en talang utöver det vanliga är även det beundransvärt. Mer sånt här till folket. Lättillgänglig kultur!
På kvällen gjorde pappa röding. Mmmmmm. 10/10 poäng. In your face, REX.
Jag provade på att göra chokladterrin med hjortronparfait. Också gott, men den här efterrätten bör man nog öva på ett antal gånger innan man får den som man vill.
Efter en lång dag kan det vara skönt att komma hem och vara ensam en stund. Jag älskar sambolivet tillsammans med Patrik, det är inte det. Men att komma hem till en mörk och tyst lägenhet, tända upp mysbelysning och välja låt själv och vrida upp volymen lite för högt - det är frid på hög nivå. Den här låten passar t.ex. rätt bra!
PS: lägg märke till de extremt söta valparna i videon! Åh.
Idag har min kreativa ådra fått komma ut ur djupdvalan. Jag har nämligen tillsammans med min klasskompis Ellen skrivit en bluestext. Vi fick i uppgift att skriva en blueslåt till på torsdag och blueslåtar är ju relativt enkla att göra eftersom de alltid utgår ifrån tonika, subdominant och dominant och en evigthetsmassa solande. Jag har aldrig skrivit bluestexter, men vi fick fram sex verser, exklusive soloverserna och break/baktaktsversen. Texten är rätt banal och handlar om minusgradernas frostbitna kyla man kan känna ifall inte ens kärlek är besvarad. Vi utgick ifrån en påhittad karaktär och så byggde vi på bluesens karaktäristiska problem/olycka/misär-handling. Inte nog med detta - jag har spelat bas idag. BAS. Det kanske har hänt.. fyra gånger förut. Uppgiften är att vi ska spela de instrument vi känner oss minst hemma på för att undvika att sitta och mysa på pianopallen eller ta sångmicken. Jag och basen vettni. Och fingrar som blöder.
Det här är ju absolut ingen blueslåt, men en bra låt. Skulle ville köra den här på ensemblen! Skulle vara som en dröm!
