Frost.
I helgen var jag som sagt hemhemma. Här kommer ett litet bildgalleri på hur det såg ut genom min kameralins!
På fredagkväll var det minus 34 grader så den planerade tipspromenaden som byaföreningen ordnat ställdes in. Under lördagen trotsade dock jag, mamma och Timman kylan och tog en tur med tegsnäsarna!
Tur att vi åkte skidor, vi hade aldrig tagit oss fram annars i all snö!
Timman smög mest omkring efter spår.
Mamma med reflexväst mitt på ljusan dan! (I skogen dessutom!)
Ludvigs kommentar var klockren:
- Varför har du reflexväst mitt ute i skogen? Tror du att du ska bli påsprungen av en älg eller?
Fröken frost!
Vår fallfärdiga, men fina, koja. Från kojan har jag många roliga barndomsminnen. Till exempel brukade jag och Kristoffer leka där väldigt mycket när vi var små och ibland gjorde vi kartor till skattjakter och så och ni vet ju hur barn kan bli; helt inne i en lek. När jag sa till Kristoffer att jag var kissnödig och ville gå hem och kissa sa han bara:
- Äh, du kan hålla dig ett tag till! Vi gör klart det här!
(Det kanske är på grund av detta "trauma" jag inte har några problem med att gå runt och vara kissnödig i nån timme eller två. Detta ökar ju såklart risken för urinvägsinfektioner, men men. Det ska jag inte skriva om nu - åter till helgsummeringen!)
På eftermiddagen följde jag med mamma på en berättarföreställning som hette "Se, hör och känn". Tre konstnärer (en keramiker, en träkonstnär och en glaskonstnär) berättade om deras skapande och uppkomsten och bakgrunden till några av deras konstverk. Det var faktiskt något bland det bättre jag varit på. Människor som kan berätta på ett sätt så att man sitter fastklistrad med full fokus är något jag beundrar. Att de dessutom innehar en talang utöver det vanliga är även det beundransvärt. Mer sånt här till folket. Lättillgänglig kultur!
På kvällen gjorde pappa röding. Mmmmmm. 10/10 poäng. In your face, REX.
Jag provade på att göra chokladterrin med hjortronparfait. Också gott, men den här efterrätten bör man nog öva på ett antal gånger innan man får den som man vill.
På fredagkväll var det minus 34 grader så den planerade tipspromenaden som byaföreningen ordnat ställdes in. Under lördagen trotsade dock jag, mamma och Timman kylan och tog en tur med tegsnäsarna!
Tur att vi åkte skidor, vi hade aldrig tagit oss fram annars i all snö!
Timman smög mest omkring efter spår.
Mamma med reflexväst mitt på ljusan dan! (I skogen dessutom!)
Ludvigs kommentar var klockren:
- Varför har du reflexväst mitt ute i skogen? Tror du att du ska bli påsprungen av en älg eller?
Fröken frost!
Vår fallfärdiga, men fina, koja. Från kojan har jag många roliga barndomsminnen. Till exempel brukade jag och Kristoffer leka där väldigt mycket när vi var små och ibland gjorde vi kartor till skattjakter och så och ni vet ju hur barn kan bli; helt inne i en lek. När jag sa till Kristoffer att jag var kissnödig och ville gå hem och kissa sa han bara:
- Äh, du kan hålla dig ett tag till! Vi gör klart det här!
(Det kanske är på grund av detta "trauma" jag inte har några problem med att gå runt och vara kissnödig i nån timme eller två. Detta ökar ju såklart risken för urinvägsinfektioner, men men. Det ska jag inte skriva om nu - åter till helgsummeringen!)
På eftermiddagen följde jag med mamma på en berättarföreställning som hette "Se, hör och känn". Tre konstnärer (en keramiker, en träkonstnär och en glaskonstnär) berättade om deras skapande och uppkomsten och bakgrunden till några av deras konstverk. Det var faktiskt något bland det bättre jag varit på. Människor som kan berätta på ett sätt så att man sitter fastklistrad med full fokus är något jag beundrar. Att de dessutom innehar en talang utöver det vanliga är även det beundransvärt. Mer sånt här till folket. Lättillgänglig kultur!
På kvällen gjorde pappa röding. Mmmmmm. 10/10 poäng. In your face, REX.
Jag provade på att göra chokladterrin med hjortronparfait. Också gott, men den här efterrätten bör man nog öva på ett antal gånger innan man får den som man vill.