Jag har bott i farmor och farfars gamla hus i drygt två år nu. På den tiden har jag lärt mig en del om renovering och husfix och allt som hör där till. Jag är absolut ingen expert på inom något av dessa områden, men jag är en glad amatör som det brukar heta. Här kommer därför en lista med mina, högt personliga, råd och tips till alla er som också har ett intresse för hus och inredning.

1. För det första, och kanske det viktigaste rådet av alla: räkna med att allt tar tid (hur tråkigt det än låter). Om du tänker att ett arbete tar en vecka, lägg då på minst en vecka till. Det man (i alla fall jag) ofta glömmer bort i sin iver att renovera är att man ju faktiskt har ett annat liv också. Ha någon dag, eller två, i veckan då du INTE spacklar, målar, sopar damm, kollar färgprover. Ta pauser. Det tjänar du på i längden. Jag har hetsgjort många grejer bara för att blir klar, och tro mig - det är inte värt det.

2. Ta hjälp av vänner och familj. Och: visa dina medhjälpare att du är dem evigt tacksamma för att de hjälper dig att måla tak, bygga en bro eller låna ut verktyg. Det vill säga: bjud dem på middag, hjälp dem när de behöver hjälp och, en underskattad grej: häng med på allt så att du också lär dig hur man reglar upp ställningar eller hur man sprutmålar köksluckor.

3. Inspireras av saker runt omkring dig och bjud hem vänner som ger dig input och förslag till hur du kan göra. Ta besluten själv och lita på din magkänsla och din egen smak, men lyssna alltid till goda råd.

4. Återbruka! Titta först vad du har hemma innan du köper något nytt. Det tjänar både din plånbok och miljön på. Jag hade turen att flytta till ett fullt möblerat hus, visserligen möblerat och inrett av min farmor och farfar som jag inte fullt ut delar samma smak som, men med ommålning och ommöblering har jag kunnat återanvända en stor del av originalmöblemanget.

5. Våga prova det du inte kan. Det kan inte mer än att bli fel, du kanske bli förbannad och du får göra om. Men hur kul är det inte att lära sig nya saker på vägen?

6. Håll koll på dina verktyg och ha en arbetsplats. Det är inte roligt att leta en hammare i fem minuter för att spika upp en tavla som tar 30 sekunder att få upp. Det här är en grej som jag kan bli MYCKET bättre på. Just nu ligger verktygen utspridda på en cirka 4-5 olika ställen i huset. Det ska vara lättillgängligt att fixa och dona, man tappar lätt suget om man måste springa omkring en halvtimme för att organisera upp allt man behöver. Om du har turen att ha ett rum där du kan skapa fritt, använd då det! Jag har ett rum i källaren där jag kan ha färgburkar framme. Där står även olika pinaler som väntar på tillfixning.

7. Orka stå ut i röran, men försök ändå hålla den i schack. Till exempel: sopa upp slipdammet, det är inte roligt när det ligger som ett tunt, fint filter i hela huset. Tro mig. Jag vet.

8. Växla mellan att göra stora och små saker. Om du ska tapetsera ett rum kan det vara kul att ha ett annat mindre projekt på gång samtidigt, för att växla mellan stort och smått (läs: jobbigt och lätt). När hallen på nedervåningen tapetserades sprang jag omkring i huset och adventspyntade i väntan på att tapetvåderna skulle svälla av tapetklistret. Det behöver väl kanske inte vara så extremt (och samtidigt) men växla mellan tunga saker som tar tid mellan saker där du ser ett direkt resultat. Det är viktigt för motivationen.

9. Ha en bestämd plats där du byter om till fixar-kläder. Jag har en dörr i källaren med krokar där jag har hängt upp mjukisbyxor, en t-shirt, slitstarka jeans, en gammal skjorta, en långärmad tröja, ett par gamla gympaskor, en keps (för att undvika att ofrivilligt slingas i håret av målarfärg) samt ett otroligt charmerande målarställ från Eksjö hus, ärvt från mamma och pappas husbyggartider anno 1985. När du har ordning på kläderna är det lätt att bara hoppa i dem och dra ett målarfärgsvarv på en möbel. MÅLA ALDRIG I DINA "CIVILA" KLÄDER! Även om du tänker: "äh, det går snabbt. Jag spiller inte!". Vad är det man brukar säga? En olycka händer så lätt...

10. Till sist: Tro på dina idéer. Rådfråga människor. Genomför dina projekt. Det finns ingen mer tillfredsställande känsla än att gå från idé till färdigt resultat. Och! Om det har varit ett slitigt projekt (till exempel som min hall på ovanvåningen) känns det ännu mer fantastiskt när du är klar. Ge inte upp även om det känns som om du skulle vilja elda upp alla målarburkar, all mattspik, alla ojämna lister, alla miljoners pryttlar som du måste flytta och bära och ställa iordning. Håll ut.

 

Den här helgen har varit harmonisk och bestått av lagom aktivitet varvat med vila. Är fortfarande inte frisk - är inne på fjärde (!) veckan av täta bihålor och seg kropp. Hostan börjar ge med sig nu och jag har inget halsont. När jag böjer ner huvudet spränger det i bihålorna så jag misstänker bihåleinflammation och ska försöka få läkartid i veckan så jag kan få penicellin utskrivet, om det nu är bihåleinflammation. Det är så sjukt segt. Det känns som om kroppen går på sparlåga. Jag kan inte träna och sjunga ordentligt. Längtar efter att sjunga en låt med klang (nu blir det mest ett nasalt gnissel) och sträcka ut kroppen på en runda längs elljusspåret!

I går var Christoffers pappa med sambo här och hälsade på. Acke följde också med och han sov även över till idag. Vi åt middag och spelade ett spel som jag först hatade och sedan älskade (ni kan ju ana hur det gick, hehe). Idag har jag och Imra varit på klubben och tränat med Lotta och Erika. Erikas barn var med och det var perfekt störning för Imra, spontana utfall är det bästa när man tränar hund för att få jobba extra med koncentration. I kväll har jag gått en promenad med Sabina Björk som flyttat hem efter studier i Göteborg. Det är verkligen härligt att vara ute i höstluften och prata med någon som har lika mycket pratenergi som en själv, haha!

 

 

Denna torsdagskväll spenderades ute på Brukshundklubbens öppna träningskväll. Vi var ett tiotal ekipage som tränade tillsammans. Fokus låg på en övning som kallas "Toleransring" och går ut på att förarna bildar en ring tillsammans med sina hundar och sedan går var och en runt ringen tillsammans med sin hund, på insidan. Målet är att ha så fin och lugn kontakt med hunden som möjligt och att den fokuserar på dig som förare. Vi gick även slalom mellan varandra och mötte varandra rakt över planen. Vi lämnade också hundarna och gick och hälsade på varandra. Tränade också några inkallningar. Det är så himla viktigt att träna tillsammans med andra för att få hunden att slappna av i närheten av andra hundar. Jag och Imra tränar ju oftast själv här hemma på gården, men siktar på att en gång i veckan träna i större grupp med andra ekipage.

Jag har anmält oss till lydnadsklass 1 den 6:e oktober, känns kul att ha ett mål utöver vardagslydnad!

 

När jag var i Näsåker i helgen blev jag påmind om en händelse som utspelade sig för ett år sedan. Ska försöka spela upp (skriva) den i autentisk version.

Mörkret föll sakta över Åkervägen 12. Jag, mamma och mormor lagade en fin middag denna lördag i september. Mormor rörde i en gryta och klagade på att hennes känsla för smak hade försvunnit sedan cancern gjort ett allt större intåg i hennes kropp. Jag bestämde att vi skulle dricka ett gott, rött vin som gärna fick smaka lite "jord" för att det skulle kännas fint trots att döden var i vägen för livet för mormors del. Åsa och Oliver var på väg och de skulle äta middag med oss. I matkällaren fanns en hylla med marmelad, sylt, saft och vin. I dunklet stod jag och valde bland flaskorna. Med mig fick jag tre flaskor rött och jag och mamma ville vara seriösa så vi sökte på vinerna på Systembolagets hemsida och fann att nog skulle ett av vinet passa till en höstig middag i september med döden som en sällsam gäst. Mormors vinkaraff fick komma fram och andaktsfullt hällde jag upp den röda vätskan i karaffen. En brasa sprakade i kaminen och lågorna från de levande ljusen kastade ljusa skuggor på väggarna. Åsa och Oliver kom och vi satte oss vid bordet. Jag serverade vinet i glasen och tänkte att färgen såg ovanligt ljus ut för att vara ett rödvin. Då smakade mormor.

- Men det här är ju jordgubbssaft!

Det visade sig att Åsa hällt upp jordgubbssaft i gamla vinflaskor och förvarat dem i mormors matkällare. Så gick det med vårt jordiga vin som skulle vara ett smakfullt ackompanjemang till vår höstliga middag i september.

Nu finns inte mormor mer. Det känns så sorgligt att tänka på det. Aldrig mer kommer jag att få mormor-kramar, de där hårda, kärleksfulla kramarna som kramade länge och ordentligt. Hoppas och tror att en del av henne lever kvar i mig.

Jag befinner mig i ett mellanrum. Med friskheten och vardagen bakom en dörr och instängd sitter jag med förkylningen som vägrar ge med sig. Nu har jag haft hosta i tre veckor. Ni vet, inte en sån där rethosta utan en hosta med slemklumpar och en hosta där man tappar rösten. En hosta där lungorna sprängs och man låter som en gammal tant som rökt i 60 år.

Det här är tredje dagen som jag är hemma sjuk. Jag hatar det. Hatar också att jag känner mig så värdelös som inte kan vara frisk och göra mitt jobb. Hatar att lida av duktighetskomplex. Kan ni känna igen er i det? Jag vet att jag inte är ensam om att må dåligt psykiskt för att jag mår dåligt fysiskt. Varför är det så? Varför har vi skapat ett samhälle där du får ångest för att du är hemma från jobbet i några dagar?

Igår grät jag tre gånger. Min ventil är att springa eller träna på annat valfritt sätt, det är min terapi. När jag springer tänker jag ut planer, strategier, lösningar på olika problem/spörsmål och när jag inte kan träna försvinner den här ventilen och det blir tätt i systemet. Christoffer är så fin och ringer mig flera gånger om dagen för att höra hur jag mår.

Jag dricker te, läser böcker och sover. Igår sov jag i sex timmar på dagen, fördelar på två "pass" och jag var ändå trött på kvällen. Ge med dig, sjukdom. Jag vill bli frisk och ha en vardag igen.

Samtidigt som jag skriver detta tänker jag på Kristian Gidlunds död. Jag följde hans blogg de sista månaderna han var vid liv. När jag tänker på honom känns detta inlägg som en världslig sak. I relation till Gidlunds obotliga cancer som ledde till döden vid 29 års ålder är mitt virus i kroppen en bagatell. Jag får så mycket tid tilll att tänka när jag är hemma och vinden viner runt husknuten. Var rädda om varandra, det är väl det jag tänkte säga från början.

Nu ska jag titta på Astrid Lindgren. Det hjälper alltid när jag känner mig låg.

Jax och Christoffer har varit borta i tio dagar och jagat och igår hade jag planerat fin middag med ljus, blommor och ni vet, hela den romantiska grejen. Det blev så här: 40 kg grovstyckat älgkött att ta reda på.

Tack mamma och pappa för att ni hjälpte oss med köttet så att vi slapp hålla på till mitt i natten. Och tack Christoffer för att jag får äta gott älgkött som jag har koll på istället för den mindre trevliga köttfärsen på våra lokala matvarubutiker. Nu har vi älgfärs, älgstekar, älgfilé, grytbitar att laga middagar av. Kanske får jag min romantiska middag ändå?

 

Vinden har mojnat där han går längs havsbandet som binder ihop skärgården med Östersjön. Sunes dotter Line har varit på honom om att åka ut till den föredetta sommarstugan för att titta vad fint de nya ägarna gjort. Sune fnyser när han ser lusthuset som glittrar som en åttkantig diamant med alla fönster ut mot havet. Jo jo, tänker han. Tur att jag sålde. Annars hade det minsann inte byggts något lusthus man kan skratta åt. En ensam fiskmås flyger över Sunes alltmer påtagligt tunnhåriga huvud. Taxen Nils skäller. Han tar ett skutt upp på en sten och kommer sedan emot Sune. De blöta tassarna landar på Sunes beiga chinos som han alltid haft. Sune längtar efter kaffe. Soffan hemma på Berghem och kaffe. Så får det bli, tänker han och sätter sig i bilen. Han funderar en stund om han vill lyssna på något på vägen hem, men bestämmer sig för att han vill ha tystnad.

 

Redan när Sune parkerat bilen och går över grusgången som leder honom till huset hör han det. Oljudet. Dånet mellan väggarna som ekar ut på Lummerstigen. Sune känner svetten bryta ut genom skjorttyget. Han går in i den mörka hallen och möts av Lukas kompisar.

- Tja Sune! Läget?

Sune hinner inte svara förrän Lukas kommer ut med en odefinierbar vätska i ett glas, Tydligen en "drink".

- Farsan, äre okej om vi är här eller? Alltså.. du har ju liksom bättre ljud och så. Schysst.. vi ska snart gå. Lukas tar en klunk av "drinken".

Innan Sune svarat har Lukas tryckt in en näve chips i munnen och mumlar något ohörbart för att sedan släntra uppför trappen för att ansluta sig till grabbgänget. Det har alltid varit så. Sune behöver tid på sig att formulera ett svar. Innan han får chansen att svara har barnen tröttnat och gått sin väg. De väntar inte in honom och Sune grämer sig så över det. Kanske var det av den anledningen skilsmässan från Stina var ett faktum. Sune vet inte. Han orkar inte veta. Han lägger sig på soffan.

_____________________________________________________________________________________

 

Inte förrän klockan passerade 00 lämnade Lukas och kompisarna huset för en runda på stan. Sune förstår inte hur de kan ränna av och an på stans krogar helg efter helg. Ibland är de ute även på onsdagarna, i värsta fall tisdagar också. Ofta brukar Lukas komma till Sune med moloken blick och be honom hjälpa till med någon uppsats han ska skriva. Så är det även denna söndagkväll. Han säger att han har svårt att "få något skrivarflow". Sune fattar. Han säger inget utan tänder skrivbordslampan och märker genast att styckeindelningen är helt åt helvete. Hur många gånger ska han behöva påpeka det för sin son? En text utan styckeindelning är som en skog utan stigar, Omöjlig att ta sig igenom. Lukas hämtar en banan och dricker mjölk direkt ur paketet. Nils ligger på sin bädd och snarkar. Sune drar ned läsglasögonen på nästippen och tänker att det kommer att bli en lång natt.

 

I gårkväll var det då dags för debut i lydnadsklass 1. Klasserna är uppdelade på lydnadsklass 1 (den lättaste), sedan klass 2, klass 3 och till sist Elitklass. För att uppgradera sig i klasserna måste man ha fått ett förstapris i klassen nedanför, alltså en viss summa av den totala poängen. I lydnadsklass 1 måste du ha 160 poäng av totala 200 och för det gäller att du snittar 7:or-8:or rakt igenom. Varje moment har en koeffecient också. En del moment, till exempel linförigheten, har en koeffecient på 4 så om du får en 7:a i det momentet får du 28 poäng. Nog om detta!

Eftersom att mamma och pappas lilla vildjur är rätt sprallig av sig ville vi att hon skulle få jobba lite innan start. Vi lade därför ett blodspår på cirka 500 m som fick ligga i ungefär fyra timmar. Att spåra med hundar är ett bra sätt att få dem helt fokuserade och därmed trötta i huvudet och delvis i kroppen. Uppropet var 18.30 och jag och Imra hade startnummer 4. Jag är nöjd över hennes prestation och missnöjd över min egen, haha. Jag ger för många dubbelkommandon, det vill säga kommandon både med rösten och med kroppen. Hon låg superfint i platsliggningen, hon nosade lite på sin tass bara. För det skulle vi ha fått 9 poäng om inte jag hade gjort DK:n både vid lämnandet och vid sittandet när jag kom tillbaka. Haha. Jag blev bara så glad för att hon skötte sig så fint i det momentet. Vi fick alltså tre poängs avdrag och landade på 7 poäng i det momentet (totalt 28).

I momentet "ställande under gång" och "läggande" vet jag inte riktigt vad hon sysslade med. Hon var slö och ofokuserad. Hon varken lade sig eller ställde sig utan följde efter mig och där nollade vi, haha. De momenten har funkat väldigt fint på träning. Nu är Imra 1,5 år och vi har ju framtiden för oss. Vi lärde oss jättemycket av gårdagen och det var en lagom tävling att starta i. Nu vet vi även vad vi behöver träna extra på!

 

I kväll har jag varit på Brukshundklubben och tränat Imra tillsammans med min vän Anette, hennes syster Lotta och en man som alla ska tävla på fredag. Det var bra att få träna tillsammans så att hundarna har fått se varandra och vi har fått prova platsliggning i grupp (ett moment då alla hundarna ligger på rad i två minuter och förarna går ifrån 10 meter). Första gången gick inte alls bra för Imra, jo - först låg hon blickstilla under två minuter - men sedan upptäckte hon: hurra, jag är lös! Jag kan hälsa på en annan hund! Jippie!

Därefter fick alla gå programmet och medan de andra gick tränade jag och Imra på sidan av varvat med passivitetsträning (som Imra inte kan få nog mycket av, det lilla energiknippet). När det var vår tur gick det helt okej, vi har dock mycket kvar att jobba på. I slutet av träningen körde vi platsliggning igen och då gick det mycket bättre och hon var lyhörd och klarade momentet. Mitt mål med fredagens tävling är att vi ska genomföra alla moment så bra som vi kan och att vi ska ha roligt - och det har vi alltid tillsammans. Det finns få saker som slår känslan av att ha lyckats med ett moment där hunden är helt fokuserad på mig och vid berömmet ger mig en vaken blick som säger: Mera, matte! Vi kör en gång till!

Ibland kan jag tydligt känna mormor, farmor och farfar nära. Det kan ju tyckas märkligt och jag var också skeptisk till det från början, men ju mer jag anade tecken desto tydligare har de blivit. Jag kan till exempel tydligt känna mormors lukt ibland, som att hon precis varit i rummet eller står tätt intill. Det låter ju råkonstigt nu när jag skriver det, men har ingen av er känt något sådant?

När jag flyttade in i farmor och farfars hus där jag nu bott sedan augusti 2011 kände jag ofta mig iaktagen på ett konstigt sätt. Om jag till exempel tog ner en tavla och bytte plats på en möbel så kändes det som att någon kollade vad jag gjorde. Jag har ju ändrat en hel del i huset under dessa år, men många av sakerna finns kvar. Kanske är det farmor och farfar som bara kollar så att allt ser bra ut och att de är rädda om sitt älskade hus. Vad vet jag? Många gånger har jag sprungit upp och nedför källartrappan som är en brant och hal trappa (träet är så nött) och flera gånger har jag varit på väg att ramla, men på något mirakulöst sätt hittar jag alltid balansen igen. Rent statistiskt sett borde det vara omöjligt, någon gång borde jag ha fallit. Det är bara fria spekulationer från ett högst spektakulärt sinne som inte kan något om andlighet egentligen. Det är bara något jag känner. När jag flyttade hit hade jag först min plats vid fönstret så jag kunde se ut, nu har jag bytt plats så att jag sitter mitt emot. Fönsterplatsen var farfars och jag trivdes aldrig på den platsen, just kanske därför att det fortfarande är farfars. Jag måste hitta mitt eget.

Nä ni, nu ska jag sluta grubbla och gå och läsa i biblioteket där tavlor på mina förfäder sitter uppradade. Tänker att det är bäst att de håller koll på mig.

Som jag berättat om förut är jag rastvakt under 20 minuter när jag undervisar uppe i Saxnäs under måndagarna. Förra veckan gick det jättebra att leka med de yngre eleverna (7-9 år) men idag gick det inte alls. Låt mig berätta.

När klockan slår 11.10 går jag ut på skolgården och möter eleverna som är ute. Några av dem står i en ring och verkar leka något. Jag går fram till dem och frågar vad de leker.

Barnen: Sagan om ringen!

Jag: Jaha, vad kul! Vad går det ut på?

Ett barn: Jag ska frakta ringen här i ett snöre runt halsen och kasta den i ett brinnande hål!

Jag: Bra! Då kan jag vara Sauron!

Barnen: Men.. alla ska vara goda i den här leken.

Jag: Men ni måste ju ha någon antagonist med!

Barnen: ...... (stirrar på mig).

Jag: Annars blir det ju ingen dynamik i leken!

Barnen: (fortsätter stirra på mig)

Jag: Ja, alltså.. det onda ska ju kriga mot det goda och tvärtom. Hänger ni med?

Barnen vänder sig om och går och lämnar mig ensam med mina analyser kring hur leken bör utformas..Antar att de tänker att en lek är bara något man leker, utan något egentligt upplägg.

Jag styr mina steg till andra sidan av skolgården där några elever gör sandkakor.

Jag: Vilka fina sandkakor ni gör!

Barnen: Tack! Vi har hämtat vatten i en hink.

Jag: Smart! Vet ni att man kan göra mönster i kakorna med hjälp av löv och pinnar?

Barnen: Kan man? Kan du visa?

Jag tar en kaka och pressar försiktigt ett gulnat björklöv mot den hårt packade sanden och håller sedan stolt upp den inför ett tiotal uppspärrade barnögon.

Jag: Titta vilken fin sandka...(tappar den rakt i backen så att den vittrar sönder)..ka..

 

 

 

Nu är jag hemkommen efter en helg i Stockholm. Det har varit en rolig helg. Några tankar om resan:

- Det är så himla synd att min hosta fortfarande lurar i kroppen, Sprang därför bara halva loppet och gick resterande biten av banan. Hur tråkigt som helst eftersom både kroppen och hjärnan ville springa men hostan tvingade mig att låta bli. Det var dock en härlig upplevelse. Hur mycket folk som helst, hur långa toalettköer som helst (stod i kö i 30 minuter) och mycket peppning längs vägen.

- Varför är en del människor så himla sura? När de har till uppgift att stå till tjänst kan de ju dra lite på mungiporna kan jag tycka. De har att lära av min vän Emily som jobbar på Statoil och alltid är glad och serviceinriktad.

- Varför hade en del idioter och djurplågare till homo sapiens med sig sina hundar till Gärdet där tävlingsområdet var? Det var 25 grader och stekande sol ute och platserna med skugga var få.

- Christoffer släktingar var så himla snälla som lät oss bo och äta hos dem. Vi har haft det hur lyxigt som helst - som att bo på hotell fast bättre! Kicki följde dessutom med som coach, hehe. Nästa år springer du väl med oss, Kicki?

- Stockholm är en otroligt vacker stad, på sina håll. Där vi sprang (runt Djurgården) är det som en idyll. Nere i Tunnelbanan finner man dock ingen direkt harmoni. Fullt av stressade människor och barn och gamla som nästan kläms sönder i vagnarna. Fick seriöst djupandas för att inte drabbas av panik. Jag vet att det kan låta töntigt, men jag är extremt bortskämd med stora svängrum och frisk luft. När jag var två år stod jag i farbror Anders hall i hans första lägenhet i Göteborg och skrek "Akt ji!" ("Akta er" på rikssvenska. Pratade bondska när jag var liten - så blir det när man växer upp bredvid farmor, farfar och gammelfarmor). Som tur var behöve vi bara åka tunnelbana en enda gång då Kickis morbor Gustav skjutsade runt oss överallt i bilen. Tack!

- Christoffer lillasyster Linda är typ världens roligaste person. Jag önskar att hon startar ett eget humorprogram. Allt hon gör blir liksom roligt på något sätt, haha!

Jag är blodgivare, liksom många andra. Bli det du med. Läs detta så förstår du hur mycket det kan betyda.

 

Hittade en lista som florerade runt på intranätet och tänkte ge den ett hem. Här får den bo. Några svar också.

Vilket är ditt bästa sommarprat?
Liv Strömqvist för att hon sa så många sanningar. Filip Hammar för att han berättade om sina föräldrar som är lärare och hur de engagerar sig i sina jobb. Lars Lagerbäck (om man är intresserad av ledarskap). Jonas Gardell om kärleken till ord och om utanförskap. Sarah Dawn Finer för att hon sa att hon först blivit knäckt av att inte kunna sjunga höga toner a´ la Maria Carey, men sedan hittat sitt register och nu utvecklat en fantastisk röst. Kristian Gidlund för att han vågar prata om det som så många tiger om: döden. Leo Razzak för att han talar om socialt entreprenörsskap. Maria Sveland för att hon inte tiger ihjäl det som fortfarande finns bland oss: skillnader på grund av kön. Björn Dixgård och Gustaf Norén om musik och slutligen: Theodor Kallifatides, kanske den författare som fascinerat mig mest så även hans sommarprat som handlar om identitetsutveckling, språk, förståelse, normer och fördomar. Lyssnade på hans sommarprat tre gånger. Om ni ska lyssna på ett: lyssna på Theodor Kallifatides då.

Vilken är den bästa kombinationen av två saker du vet?
Varma kramar och gnistersnö under gatlyktor. 

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?

När var du avundsjuk på någon senast?
När jag såg att en i byn var ute och sprang. HALLÅ??!! Jag vill också springa och inte ha den här förgrymmade hostan!

Har du något onödigt du gör?
Jag kan vara sjukt seg på att ta tag i vissa saker som jag tycker är tråkiga. Som att köpa nya däck till exempel. Efter jobbet styrde Christoffer upp det där och jag tackade honom för det och så sa han: ja, annars skulle det ju inte hända något.  ..... Hehe.

Kan du visa en bild på något jättebra?

Vad är det sämsta med denna vecka?
Min extremt hesa röst! Hallå!?! Benåda mig! Jag jobbar som sångpedagog! Jag ska spinga ett lopp på lördag! Ge dig av, hostjäkel!

Vad ska du göra resterande dagar av denna vecka?
Jobba (har fem sångelever i morgon, drömdagen!), träna Imrisen, säga hejdå till Christoffer som åker och jagar i 10 dagar och på fredag åker jag till Stockholm för tjejmilen.

När hade du hjärtklappning senast?
När jag sprang senast på grund av att hjärtat var tvunget att pumpa snabbt för att möta kroppens skrik på mer syre.

Vad ska du göra i höst?
Jobba. Nu närmast med projektet jag sökte pengar för via Kulturrådet i våras. Vi har en temadag om låtskrivande nu på torsdag och en artist och låtskrivare kommer upp för att ha workshops med eleverna. Sedan har jag några småprojekt på gång i jobbet så som musikunderhållning vid en manifestation mot droger. Skriver mer om det sen! Privat ska jag träna, spårträna Imra, läsa mycket, äta mysiga middagar med de jag tycker om, hugga tag i källaren samt skriva mer också. Kanske händer det något mer. Vi får se.

Har du några planer inför slutet av sommaren?
Sommaren är slut nu och hösten är här! Men innan den får göra sitt intåg på riktigt vill jag äta kräftor!

Vad är det konstigaste du gjort för kärlekens skull?
Skolkat från några mattelektioner i gymnasiet. Det var INTE värt det.

Vad borde du göra men orkar bara inte?
Hämta tvätten som hänger ute, men nu är den ju ändå kall och rå. Typiskt.

Vad har du i ditt kylskåp?
Bland annat en matlåda på en mycket smarrig älggryta vi lagade idag. Längtar till lunchen i morgon!

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Jag kommer att ge mina bästa tips till amatörrenoverare/inredare, typ "tänk på detta" och "undvik det här", "gå inte i samma fälla som mig" och beräkna att allt tar 398392 gånger så lång tid än du tänkt dig. Har inlägget i mappen för utkast. Håll till godo.

Har några punkter på dagordningen i kväll. Först och främst:

- Hej måndag och hej hosta som kommer väldigt olägligt inför Tjejmilen på lördag. Började hosta på onsdag och har ont i halsen till och från. Hoppas, hoppas att det går över fort. Kurerar med min vanliga medicin: ingefära och honung! Pratade med Christoffers kollega som sprungit marathon och åkt Vasaloppet och han sa att det där med att springa de sista två veckorna inför ett lopp är överskattat. Det är hur du tränat de senaste månaderna och året som räknas, även om det rent psykologiskt känns bra med fina pass veckorna innan ett lopp. Jag lyssnar på honom. Men det känns bara så överjävligt att den här himla hostan ska komma NU eftersom jag generellt sett är sjuk så sällan. Antar att det är en kombination av en ganska hård träningsperiod och terminsstart i skolan. Och så höst på det. Jaja. Jag är ju i en okej löpform ändå, även om jag kanske inte kan prestera bra (eller alls) på lördag. Ps: Linda, jag kommer dock medverka! Misströsta icket! Om jag inte tillfrisknar kommer jag att gå runt banan (även om det kommer att vara råtrist) och lägga upp en taktik inför kommande år då jag kommer tillbaka starkare! /Positivismen segrar

- I går knackade det på dörren och jag hörde direkt att det inte var pappa eller mammas försynta knackningar. Ropade ett "kom in" och in kommer min fina kollega Agnetha med man och tre barn. En mycket bra söndagkväll med tunnbrödfika, hundbus och bortskänkning av "antika" föremål. Jag älskar spontanbesök - det var det jag ville ha sagt.

- På måndagar bilar jag ju till Saxnäs för undervisning och eftersom mitt schema där är rätt luftigt (två klasslektioner och två sånglektioner) frågade rektorn mig om jag kunde vara rastvakt en stund på lunchrasten denna termin och det kunde jag ju såklart vara. Vi lekte och gungade. Älskar barn.

- I kväll har jag och Agnetha hälsat på hos vår fantastiska jobbarkompis Alexandra. Vi drack massa te och pratade. Det känns så otroligt bra att ha kollegor att prata med om saker som både rör jobbet och andra saker man aldrig hinner prata om på jobbet.

- Och så har jag röstat idag också. Ni gör väl också det? Ja. Det tycker jag att ni ska.

- När jag kom hem rensade jag lingon. Alltså: rikedomen i frysen just nu: älgkött, hallon, hjortron, lingon, blåbär, vinbär, krusbär, Thomas vitamininjektion svartvinbärsjuicen och en hel massa tunnbröd. /Rik och bärpretantiös tjej

- Nu ska jag bada. Det har jag längtat efter hela dagen.