Någonstans inom oss.
Ibland kan jag tydligt känna mormor, farmor och farfar nära. Det kan ju tyckas märkligt och jag var också skeptisk till det från början, men ju mer jag anade tecken desto tydligare har de blivit. Jag kan till exempel tydligt känna mormors lukt ibland, som att hon precis varit i rummet eller står tätt intill. Det låter ju råkonstigt nu när jag skriver det, men har ingen av er känt något sådant?
När jag flyttade in i farmor och farfars hus där jag nu bott sedan augusti 2011 kände jag ofta mig iaktagen på ett konstigt sätt. Om jag till exempel tog ner en tavla och bytte plats på en möbel så kändes det som att någon kollade vad jag gjorde. Jag har ju ändrat en hel del i huset under dessa år, men många av sakerna finns kvar. Kanske är det farmor och farfar som bara kollar så att allt ser bra ut och att de är rädda om sitt älskade hus. Vad vet jag? Många gånger har jag sprungit upp och nedför källartrappan som är en brant och hal trappa (träet är så nött) och flera gånger har jag varit på väg att ramla, men på något mirakulöst sätt hittar jag alltid balansen igen. Rent statistiskt sett borde det vara omöjligt, någon gång borde jag ha fallit. Det är bara fria spekulationer från ett högst spektakulärt sinne som inte kan något om andlighet egentligen. Det är bara något jag känner. När jag flyttade hit hade jag först min plats vid fönstret så jag kunde se ut, nu har jag bytt plats så att jag sitter mitt emot. Fönsterplatsen var farfars och jag trivdes aldrig på den platsen, just kanske därför att det fortfarande är farfars. Jag måste hitta mitt eget.
Nä ni, nu ska jag sluta grubbla och gå och läsa i biblioteket där tavlor på mina förfäder sitter uppradade. Tänker att det är bäst att de håller koll på mig.
Kommentarer
Ninni
Åh, jag tror så himla mycket på sånt här. Att "energierna"/andarna från våra nära fortfarande finns runtom oss. Vissa dagar mer, andra dagar mindre. Tycker det känns tryggt, men samtidigt lite läskigt. Jag tror absolut på att det du tror dig känna är rätt. Och att de främst är runt dig för att se efter och ge trygghet. Det är så fascinerande med "andevärlden", man vet så himla lite om "den världen" men samtidigt kan man känna så mycket. Vad fint att dina mor- och farföräldrar finns runt dig, trots allt! ❥
Svar:
Ja, precis! Jag hoppas det i alla fall :)
Carolina Lidström