Den misslyckade lektanten.
Som jag berättat om förut är jag rastvakt under 20 minuter när jag undervisar uppe i Saxnäs under måndagarna. Förra veckan gick det jättebra att leka med de yngre eleverna (7-9 år) men idag gick det inte alls. Låt mig berätta.
När klockan slår 11.10 går jag ut på skolgården och möter eleverna som är ute. Några av dem står i en ring och verkar leka något. Jag går fram till dem och frågar vad de leker.
Barnen: Sagan om ringen!
Jag: Jaha, vad kul! Vad går det ut på?
Ett barn: Jag ska frakta ringen här i ett snöre runt halsen och kasta den i ett brinnande hål!
Jag: Bra! Då kan jag vara Sauron!
Barnen: Men.. alla ska vara goda i den här leken.
Jag: Men ni måste ju ha någon antagonist med!
Barnen: ...... (stirrar på mig).
Jag: Annars blir det ju ingen dynamik i leken!
Barnen: (fortsätter stirra på mig)
Jag: Ja, alltså.. det onda ska ju kriga mot det goda och tvärtom. Hänger ni med?
Barnen vänder sig om och går och lämnar mig ensam med mina analyser kring hur leken bör utformas..Antar att de tänker att en lek är bara något man leker, utan något egentligt upplägg.
Jag styr mina steg till andra sidan av skolgården där några elever gör sandkakor.
Jag: Vilka fina sandkakor ni gör!
Barnen: Tack! Vi har hämtat vatten i en hink.
Jag: Smart! Vet ni att man kan göra mönster i kakorna med hjälp av löv och pinnar?
Barnen: Kan man? Kan du visa?
Jag tar en kaka och pressar försiktigt ett gulnat björklöv mot den hårt packade sanden och håller sedan stolt upp den inför ett tiotal uppspärrade barnögon.
Jag: Titta vilken fin sandka...(tappar den rakt i backen så att den vittrar sönder)..ka..