Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Dalarna del 2

2015-08-02 08:20:00 i Allmänt

En dag var vi på traktorrace. Vi skulle heja fram min tremänning Jocke och jag hade skojat med honom innan och sagt att jag skulle stå med en stor rosa skylt med glitter på... hehe. Trots bortfallet av skylt så körde han sig till en andraplats! Nästa år vinner han!
Mammas morbror Börje körde i veterantåget med en gammal moped.
I pausen tog pappa en nap.
När vi kom hem var det dags igen för matlagning.
Men inte för dessa två banditer! De bara lekte, sov, sprang i skogen och gled runt mestadels.
Allvarliga glassätare en kväll vid Falkuddens camping dit vi for för att lyssna till en irländsk trubadur.
Detta var bästa kvällen! Christoffer hade nämligen anlänt! Han lurade oss alla och sa att han skulle komma vid sju-åtta på kvällen. Klockan 13 sitter jag och solar och läser en bok på grästmattan och så ser jag hans bil komma körandes uppför backen till vår gård. Hehe. Under tiden han kört hade han skickat sms som "fy fan vad det regnar" eller "jävla husvagnar" så jag trodde att han var nånstans längs E4an, hehe.
På lördagen ställde vi till med kalas då storebror fyllde 31 år.
Mammas moster Lillan, världens mysigaste person, och mamma tittar i gamla fotoalbum. Mormor har skrivit saker som "en kär omfamning", "en glad speleman" och "en stilig militär"... hehe. Älskar förr i tin!
Major myste i min svägerska Sofias famn. Han är en riktig kelgris den hunden.
Ludvig, som först jobbat natt och sen flugit till Stockholm för att därefter ta tåget till stugan var trött så han tog en liten pausvila.
Major följde samma initiativ efter en mycket blöt kantarellpromenad i skogen. Det märkliga är att ingen vet hur han tog sig upp i soffan. Helt plötsligt låg han bara där när vi satt och åt middag.
En dag kom min älskade vän Malin, hennes Jimmy och deras två söner Theo och Harry. Theo sprang runt på gräsmattan och skrek "en älg!" och "en björn!" och "en GRIIIS!" med en träbössa och en kikare i högsta hugg.
Inne i stugan ville han gå upp på loftet som han döpte till "tornet" med mig och Christoffer för att spana på djuren. Han är så himla rolig och fin den där lille killen!
Avslutar bildrapporten från stugvistelsen med denna bild. Döper den till "Den våghalsade lillebrodern".
Ps: Matinlägget kommer så småningom!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skriv en kommentar