Ikväll har jag skrivit omdömen och nu känns det som om mina ögon blöder. Nästa vecka och veckan därpå är det dags för mina absolut första utvecklingssamtal i rollen som handledare. Om jag säger så här: jag har varit nervös många gånger, men nu kallsvettas jag bara vid tanken. Men! Som den positiva unga dam jag är tänker jag: det går bra! Jag kommer att fixa det och gör jag det inte går världen inte under. Som jag brukar säga till mina elever: om man alltid strävar efter att göra sitt bästa kan man sitta lugnt i båten med ett rent samvete under huvudkudden. Eller något i den stilen!