Samos del 4: Pythagoras grotta
En morgon gick vi upp klockan 05.00 för att vandra upp på berget. Hela byn sov.
Det är något fridfullt att vandra i total ensamhet och tystnad.
Uppe i de små bergsbyarna fanns små, söta hus.
Lejonklippan! Saknade dock Simba..
Minioliver.
Det var mäktigt att se solen gå upp över bergen.
Jag var taggad inför den branta stigningen.
Och så kom vi upp - lagomt till solen precis tittade på oss över berget mitt emot. Det var som att det var meningen, för hade vi kommit upp en eller två minuter senare hade vi missat det.
Älskar min kropp för att den klarar av att stiga upp klockan fem och vandra i tre och en halvtimme i bergig terräng. Och utsikten mina vänner, utsiken.
Vi hade, förutom ett skönt träningspass i vacker natur och beskådan av soluppgång, ett mål med vår vandring. Vi besökte nämligen Pythagoras grotta, ni vet den där smarta mattesnubben som levde för en herrans massa år sedan.
Nöjda tjejer! (Haha, Clara!)
Så gick vi hem igen.
Kommentarer
Elisabeth
Vilka fantastiskt fina avsnitt Du gjort om Samos!!! Som vanligt, skulle man kunna säga....Du är en riktig fena både med kameran och tangentbordet. En jättehärlig resa att minnas när vintermörket lägger sig...
claraclaraclarazackrissondusavad?CLARAZAKRISSON!
Bästa vandringen ever med dem finaste människorna! Den där bilden ska jag rama in, klockren ända ut i min schizo-lugg!
Svar:
Ja, åh, det ska jag också göra och så ska jag ha den på mitt jobb! Förstorad och allt! :D Saknar dig! Ps: Klart vi ska göra om spektaklet, vi får kolla upp nästa sommar redan nu :)
Carolina Lidström
