Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Jag önskar så att ni fick se det här.

2012-03-06 21:39:51 i Huset

Hej farmor och farfar!

Det här skriver jag en marskväll på ett fenomen som kallas blogg. Ni vet nog inte vad en blogg är och jag brukar förklara att en blogg är en personlig sida där man kan publicera text, strömmande media och bilder. På min blogg ligger ert hus ute för allmän beskådan.

- Men vad i allsin dar! tänker du nu farmor, men lugn. Jag ska berätta från början.

I juni 2011 tog jag min examen. Jag fick komma på arbetsintervju och jag fick jobbet. I Vilhelmina! Det trodde ni inte va? Som ni vet är jag inget fan av trängsel utan trivs där jag kan få plats med mig själv och allt som hör där till. Ert hus stod tomt. Jag flyttade in. In till minnen och till korkmattor som rivits bort till förmån för det fina trägolvet där under, in till väggar som lutar fyra centimeter och in till knak i väggarna och steg i trappan om nätterna. Är det ni som vandrar för att se till att jag har det bra? Jag brukar tänka det.

Vet ni något mer? Jag har tapetserat, målat, slipat och möblerat om. Farmor, du skulle bli huvudvinglig om du kom in till hallen.

Köket har också genomgått en förvandling. Nya tapeter är uppsatta och luckorna är sprutmålade i nyansen "Soft forest". Bordet har jag bytt ut till ett bord du säkert fyndat på någon auktion, farfar. I sommar är jag ledig i åtta veckor (lärare har sådana förmåner förstår ni) och då ska jag också fynda på auktion. Farfar, jag önskar att du kunde berätta om dina bästa fyndartips, även om jag vill tro att jag har ett rätt gott öga till sådant som är värt att lägga en slant på.

I sovrummet uppe har jag målat vitt och plastmattan är borta och jag har placerat sängen så att jag kan ligga och titta ut när norrskenen drar över himlen. I Anders gamla rum har jag inrett ett bibliotek där jag sitter i gungstolen och läser (fast om jag ska vara ärlig springer jag mest upp och ner för trapporna på jakt efter något verktyg jag lyckats förlägga någonstans). Jag grejar mest hela tiden. Farmor, du skulle skratta om du såg mig fara omkring från det ena rummet till det andra när jag får mina il.

- Du jett ta e` litte försektigt, sä du int rammel!

Jag har så många funderingar jag önskar att du kunde svara på, farmor. För någon dag sedan köpte jag till exempel fröer för nästan 700 kr trots att jag knappt kan någonting om odling. Rädslan över ett eventuellt misslyckande finns inte. Det är mer legitimt att misslyckas med några fröer än vad det är att misslyckas med en uppsats. I Dalasjö finns ett lugn där stressen har svårare att hitta in. Visst kände ni också det? Jag lever mer i nuet nu än vad jag någonsin gjorde under studietiden i Umeå. Ibland kan jag känna att du är nära farfar, att du sitter där vid bänken i köket och lagar ett träns och låter det få ta sin tid. Att låta saker ta sin tid är något som sitter i väggarna i det här huset. Även om jag vill skynda och ibland inte har tid att vänta kan jag i efterhand inse att de där dagarna som gick, där man inte gjorde något, var de dagarna man fick de bästa idéerna för att fortsätta.

Jag känner att ni finns här med mig och det bidrar så mycket till att jag aldrig någonsin är rädd för att åta mig något jag aldrig provat förr. Era kunskaper och livskraft har ju utvecklats här, precis där jag sitter på en stol i köket. (När jag precis flyttat in hade jag "min plats" på din gamla plats, farfar, men det kändes konstigt. Det är ju din plats. Nu sitter jag mitt emot så vi kan samtala om vi vill varandra något. Annars kan vi vara tysta, det fungerar bra. Jag tycker så mycket mer om tystnaden nu också.) Uttrycket "learning by doing" har fått en helt ny innebörd. Vet jag inte hur jag ska riva ett golv lär jag mig det genom att fundera och testa. Om jag inte orkar vänta på hjälp med mäta och skruva upp ett hyllsystem gör jag det själv. Själv är bäste dräng, visst är det väl så? Även fast jag nog tar emot betydligt mycket mer hjälp än vad du gjorde på din tid, farfar.

Jag hör hela tiden vad ni tänker.

- Jasså, jaha. Ha hon rivä bort e dann tapetra och jasså, jaha, ha hon måläa direkt på vägga, gå e danne bra då, jaha, mm.
- Men du si ju dä, Bo, dem jett ju få göra på deräs vis!

På mitt vis blir det. Med er i tankarna.

Ps: Farmor, jag tar det försiktigt med lamporna. "Lampen brinn int i hele huse"!

Kommentarer

A E L
Mycket fint! Tänk även på; "E danne gå ju int å jöra nu,dä e ju förr kallt/varmt/för blåsigt/förr myschä my....etc etc
Molly
Har följt din blogg ett tag och tycker att du verkar va en mysig tjej och skriver väldigt bra gör du oxå. En fråga som jag funderat på ett tag är om du köpte din farmor å farfars hus eller är det en gåva?
Molly
Har följt din blogg ett tag och tycker att du verkar va en mysig tjej och skriver väldigt bra gör du oxå. En fråga som jag funderat på ett tag är om du köpte din farmor å farfars hus eller är det en gåva?
Molly - Tack så jättemycket, vad glad jag blir! Jag hyr huset av mamma och pappa som äger det, så jag betalar in en summa varje månad. Som att hyra en lägenhet, fast ett hus :)
Helena
Så underbart skrivet. Så målande. Fortsätt.
Anonym
Men du...vad fint. Fantastiskt fint!
Vilket fantastiskt inlägg! Jag älskade det. Och huset är jättefint! :-)

Skriv en kommentar