Jag jobbar och repar musikalprojekt, jag sjunger a capella och planerar konsert, jag rättar nationella prov och får gåshud av lycka när jag upptäcker att min elev som jag kämpat extra mycket med har nått målen, jag springer längs vägen och lyssnar på musik, jag startar upp ett arbetsområde i filmmusikanalys, jag peppar mina sångelever att välja låtar som de utvecklas genom och att sjunga dem på musikskolans vårkonsert, jag vattnar mina blommor som är glada av vårsolen, jag skrattar åt Jax som är helt till sig av lycka för dambesök, jag går hundpromenader och bokar in datum för lydnadsprov, utställning och BPH-test, jag läser lite för länge på kvällen när Christoffer somnat så jag är lite för gäspig på dagen, jag glömmer bort att jag har pennor i håret så eleverna skrattar åt mig, jag pratar med fina vänner på telefon, jag pluggar in saker om hunduppfödning och hjärnan blir överhettad, jag går på möten i alla föreningar jag är medlem i och skriver och bestämmer, jag hälsar på hos grannarna och sitter länge och gosar med små, små bebisfingrar som klämmer runt mitt finger, jag går längs grusvägen på min gata i byn och tänker att nu är den bästa tiden, jag tänker att snart kan man nog dika.

Det är så bra alltihop. Bra och fint. Och värt allt. Tack för att jag får uppleva allt detta.