Den gamla moraklockan slår 14.30. Slagen ekar i huset. Det är tomt, tycker Sune. Alldeles för tomt. Det är tomt på rörelse, tomt på snö, tomt på hela den här vintern som aldrig kommer och framförallt tomt på någon att dela tiden med. Klockslagen från den gamla moraklockan gör tiden påtaglig. Sune öppnar och stänger en bok. Sedan reser han sig upp från gropen han genom åren skapat i ena hörnet av soffan.

Han skulle aldrig ha låtit Petrus skapat den där sidan till honom. Match.com, vad är det för påhitt egentligen? Det är väl bara något för ungdomarna, tänker han och går till köket för att brygga mer kaffe. Vant öppnar han kaffeburken och noterar att han måste kompletteringshandla kaffe. Det är snart slut. Sune slutade skriva handlingslistor sedan skilsmässan var ett faktum. Det blev ingen mening. Nu handlar han få saker på kort tid, men besöker den lokala Ica-affären allt mer frekvent då kylskåpet tenderar tömmas fortare än vad han planerat.

Sune tar sin kaffekopp och går in till kontoret som också tjänstgör som gästrum då han får besök. Med tveksamma tangenttryckningar surfar han in på den där sidan som Petrus visade honom i söndags, efter den traditionsenliga söndagsmiddagen på Berghem. Det blinkar ett hjärta uppe i det vänstra hörnet. Han klickar på det. På dataskärmen visas nu ett brev. Ett kort brev med några få rader och Sune uppfattar "Umeå, kvinna, 57 år, pigg, älskar böcker". Generat viker han ihop datorn och tänker att han måste gå ut med taxen Nils som ligger på sin bädd i hallen och tittar moloket på honom. Moraklockan slår 15.00. Hjärtat slår. Sune öppnar dörren och går ut med Nils.