Konster att kunna
Blir så himlarns arg på mig själv att jag inte bad farfar att lära mig att laga saker så där uppfinningsrikt som bara han kunde, att jag lyssnade mer noggrant när mormor förklarade hur man syr olika typer av saker och att jag satt lugnt och tittade på när farmor stickade och virkade. Önskar också att morfar fått leva längre så han kunde lära mig att snickra som ett riktigt proffs som vet exakt hur man ska mäta, beräkna och vilket material och vilka verktyg som behövs.
Farmors gröna fingrar ärvde jag i alla fall och det är jag så stolt över. Jag kan odla, sköta om och skörda och jag dödar inte så många växter per år, kanske någon. (R.I.P). Något som hängde med från min morfar är mitt intresse för vinterfiske och snart drar säsongen igång! I år laddar jag för att Kristian (Christoffers lillebror) ska få lära mig exakt hur man tar reda på sin fiskefångst. Jag har slarvgjort det någon gång men jag vill lära mig det på pricken! Ordentligt!
Planerar även att dra igång ett litet minisyprojekt för att utmana mig själv. Jag är verkligen pinsamt dålig på allt som har med syslöjd att göra, jag kan knappt trä en symaskin! Väljer mycket hellre träslöjd framför syslöjd, men man måste våga utmana sina svaga sidor!
Allt det här jag skriver om är konster - kvalitéer av värde - saker man har nytta av i vardagen och som gör dig till en mer oberoende person.
Fiskefångst i underbart snölandskap. Rajastrand, februari 2013.
Kommentarer
sussi
Jaa, varför har man inte tagit reda på mer innans ens nära och kära gått bort! Så mycket kunskap man kunnat lära sig som börjar försvinna. och så intressanta historier och berättelser. Jag är iaf glad att jag hunnit lära mig koka palt och sticka/virka, riktigt rogivande sysslor! :)
Svar:
Ja, precis! Allt det där rejäla hantverkskunnandet börjar ju försvinna mer och mer och ersätts ofta av mindre bra alternativ, tyvärr. Sticka/virka och paltkokning är fina grejer det! :)
Carolina Lidström
