Favorit i repris: En av mina favoritlärare och hur han påverkade mig
Jag var 17 år. Solen nådde knappt in i de tårtformade klassrummen i Lyckseles gymnasieskola Tannbergsskolan där jag gick den musikestiska linjen. Vi hade svenska. Mitt favoritämne. Idag skulle vi få tillbaka våra filmrecensioner av klassikern "Populärmusik från Vittula". In kommer han - Urban Wirenblad, vår svensklärare med manchesterkavaj och bruna, kloka ögon. På brett klingande dalmål säger han:
- Idag ska vi göra två saker. Först ska jag läsa upp en text som någon här i klassen skrivit och sedan ska vi börja med nästa moment.
Och så börjar han läsa. Solstrålarna når hans lockiga hår och glasögonen har halkat ned på näsan. Plötsligt känner jag igen orden: det är ju min text han läser! Min filmrecension där jag använt mig av termer så som "smygrunkande" och "störfylla" - när jag skrev den tänkte jag att orden kanske var lite väl vulgära för en skoluppgift i svenska men tog emellertid mitt förnuft till fånga och valde att bejaka den konstnärliga friheten. Urban fortsätter att läsa och tar oss igenom smällkalla vinternätter med bilar som ej startar, förtroliga far och son-samtal i bastun och den evinnerliga känslan av att spatsera mellan gränslandet ung och vuxen allt medan det norrbottniska, påtagliga vemodet ligger som en tungt täcke över allt som är. När han är klar för han upp glasögonen en bit på näsan, blinkar åt mig - knappt märkbart - och förkunnar för mig och klassen att texten han nyss läst var den bästa på länge bland elever han undervisat.
Sedan nämnde han det aldrig mer. Det han nyss gjort talade sitt tydliga språk. Det behövdes inga superlativ. Där och då förstod jag att jag och svenska är en bra kombination och därför vill jag nu föra över min passion till ungdomar. Tack för det, bäste Urban.
Kommentarer
evelou
Alltså, Urban. Vilken gud. Har länge velat skriva om honom och vilken lärarförebild han är, men jag har aldrig hittat ord som kunnat göra honom rättvisa. När han undervisar uppstår magi!
Svar:
Ja, han är magi. Hela hans person. Han är en av de stora anledningarna till att jag idag också undervisar.
Carolina Lidström