Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Parfymernas dödsrike

2014-01-05 11:05:45 i Allmänt

Han går förbi mig på en av ortens matvarubutiker. 70+, Flanellskjorta, jacka med fårskinnsfoder, rejäla skor, nötta jeans, kammat hår och en alldeles för stor dos av ett sedan länge daterat rakvatten. 
De passerar mig när jag är i Umeå och besöker mina bröder. Vi går på stan och väljer att gå in i MVG-gallerian. Då kommer den. Odören av det lite bedagade begreppet "fjortis". Låt mig förklara: sönderfärgade, nötta hår, översminkade ansikten, outfits som säkerligen byttes sju gånger under morgonen (eller runt lunch när de behagade gå upp) men som ändå inte riktigt fungerar, skor de inte kan gå i, för kalla jackor och så det där täcket av söt, sliskig parfym som sticker i mina näsborrar. 
Jag och mina bröder går på NK och fikar och där sitter hon: damen i tung kappa, fluffigt, permanentat hår, sur uppsyn och sittande i ett hav av mastig tantparfym - en stank som kan döda den allra krispigaste vinterdag. 
I oroliga gäng går de förbi, sex-sju tonårskillar i begynnelsen av vuxenlivet som fått AXE (dödens doft) i julklapp av någon välvillig (men doft-okunnig) släkting. Killarna har DUSCHAT i dödens doft i hopp om att de ska lukta fräscht. Resultatet? Jag håller andan när de passerar. 
Under vårterminen 2014 startar "Konsten att använda parfym", 7,5 hp, vid Umeå Universitet. Kursledare: Undertecknad. Intresserad? Skicka ett PM. Fri kurslitteratur och parfymprover utlovas till ovanstående klientel. 

Kommentarer

Haha, kunde inte låta bli att dra på smilbanden! Vad bra du är!
Svar: Haha, tack! :) Det är liksom något jag irriteras över i vardagen, hehe!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar