Och så blev jag glatt överraskad att även Nina Persson och hennes A Camp var på tv! Nina är enligt mig en av Sveriges vackraste kvinnor. Om inte den vackraste. Utstrålning, äkthet, skön inställning och en grym röst kommer man bevisligen långt på.

Patrik har stukat foten. Vi löpte i elljusspåret och sista varvet sprang Patrik någon km längre än mig när vi sprang nedjoggen och när jag hade cirka 200-300 m kvar hann Patrik nästan ikapp mig. När jag nästan kommit i mål hörde jag ett avgrundsvrål av svår smära bakom mig. Tänk er 80 kg Patrik på felvinklad fot i nedförsbacke. Ajaj. Nu ska jag ta hand om honom. Tur att han har 3 veckors fotbollsuppehåll. Om det inte känns bättre imorgon ska vi åka in till akuten så att en läkare får kolla upp foten. Nu ska jag snart se Lisa Ekdahl på tv, hurra!

Jag har en tremänning som heter Patrik och som under några år har jobbat för en framgångsrik dressyrryttare i Tyskland. Nu är Patrik dock i London och pysslar med något helt annat. Dock hann han med en del roliga saker i Tyskland vilket resulterat i en del kramp i magen av allt skratt. Här är ett sådant:

Im a lady everyone!

Ibland är det enkla vackrast. Sommarblommor plockade på en regnvåt äng. En av de musikgenrer som är de allra vackraste och mest avskalade är den svenska folkmusiken sjungen a cappella, alltså helt utan instrumental uppbackning. För några år sedan såg jag dessa tjejer sjunga i Näsåkers kyrka under Urkult. Kraja heter gruppen och deras stämarrangemang ger mig en sån där gåshud som man kan leva på ett tag och plocka fram när helst man behöver den.

Lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=NjQYBXatTNA&feature=related

Nyss hemkommen efter 10 timmar jobb. Vill skriva om filmen jag och Sabina hyrde igår. Den hette "I taket lyser stjärnorna" och är en ungdomsfilm baserad på succéromanen med samma namn av Johanna Thydell.
Filmen handlar om 14åriga Jenna som har en mamma som är sjuk i cancer. Jag och Sabina grät hela sista delen av filmen och ni måste lova mig att se den.

Trots att filmen är så bottenlöst sorglig vilar den ändå i något slags kämpande hopp och en av de bästa scenerna i filmen är när Jenna ändrar raderna i dikten hon skrev på svenskalektionen från "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig" till "Om du dör mamma, då ska jag leva för dig".

Varje dag tävlar vi.

Jag och tanken.

Han brukar säga att jag ligger efter.

Och jag satsar på att bräcka honom,

men det är svårt.

Varje dag flyger fjärilarna förbi och jag hinner inte fånga dem.

Vinden är för stark och jag är för svag.

Tanken skrattar och visar mig sitt fjärilshus han byggt.

Miljontals fjärilar i olika färger.

Jag är färglös.

För svag

och förlorar alltid tävlingarna mot tanken.

Ibland är det som att fjärilarna vill omfamna mig med sitt hopp,

men jag stänger dem bara ute.

Ignorerar dem.

Lever kvar.

Inrutat.

Fastspikat.

Färdigpaketerat.

Tanken hånler åt mig när jag vilsen vandrar omkring

efter fjärilarna som övergivit mig.

Fjärilarna som övergivit mig för att

de inte hittade in i mitt mönster.

De såg ingen ro att vila över mig.

Ingen tid att spilla på någon

som redan bestämt dagarna,

filat fram ett schema och gjutit en plats att vara på.

Ibland saknar jag fjärilarna.

Ibland hatar jag att tänka på dem.

För varje andetag tänker jag på vad som ska komma härnäst.

Vad som vilar vid vattnet. Vad som viskar vid vassen.

Carolina, juni 2009.

Patrik ville bjuda mig på middag ikväll och jag sa:

Vad snällt! Det vore jättemysigt, men.. jag måste ju göra iordning mina matlådor inför jobbet imorgon och lagar vi mat ikväll har vi flera matlådor sen.

Till saken hör också att vi redan har (som alltid) flera matlådor i frysen, men jag vill ha fisk idag och imorgon. Åh. Ibland önskar jag att jag vore lite mindre komplicerad och planeringsberoende.

Nu är Patrik i alla fall hos Jacob och grillar kött och jag ska snart dit och äta grillad majs efter att jag ätit upp min fisk i chili- och vitlökssås grillad i ugn med oregano. Ikväll skulle jag och Sabina gå på bio, men Umeås bioutbud är för kvällen inte det bästa så vi bestämde oss för att hyra en film istället.

För att ytterligare förgylla denna dag ska jag iväg på examensmiddag klockan 17.00 till Ida. Hon har tagit sin gymnasielärarexamen nu i ämnena svenska och spanska. Denna sista termin har hon jobbat som spanskalärare ca. 50 procent på Östra gymnasiet, skrivit sitt examensarbete samt varit gravid med sitt första barn som hon och Erik väntar i mitten av juli. Det kallar jag en bragd! Å andra sidan vet jag ingen som är så effektiv och disciplinerad som Ida. Jag beundrar henne. Grattis min fina vän!


Jag och Ida, klassfest, september 2008.

Med rädsla att blogg.se ska haverera av min stundande bildbombning sitter jag här med ett fungerande internet. Nu ska ni få se vad vi pysslade med på vilda västkusten. Jag delar upp inläggen i fyra, då varje inlägg är en dag.


På torsdagkväll flög vi ned och jag älskar att titta på himlen och tänka att molnen ser så mjuka och ulliga ut!


Det första vi gjorde på fredag var att åka till Chalmers (ett av Sveriges mest välrenommerade universitet) för att hälsa på Martin, Patriks gamla fotbollskompis, som flyttade till Göteborg i höstas för att fortsätta läsa till civilingenjör i teknisk fysik.


Han visade oss runt på skolan och här visar han oss när han löser Rubiks kub på drygt 1 minut, det ni!


Martin är en underhållare av rang och här drar han av en melodi på dragspelet!


Patrik och Martin.


Vi gick ned till Nordstan och köpte sushi. Detta är min allra första provsmakning av den råa fisken, konstigt, eftersom jag älskar fisk!


Sedan gick vi till Trädgårdsföreningen för att strosa runt lite (innan vi gjorde det röstade vi, men då var jag i full koncentration och hade inte tid att fotografera något). Lägg märke till trädet längst bort, det ser ut som att trädet springer, eller hur?


Okänd växt i växthuset på Trädgårdsföreingen.


Sedan dumpade vi Martin och slöt upp med brorsan och Anders och åkte till Slottsskogen som är en av Sveriges finaste platser. Jag skulle kunna ströva omkring där i timmar. Flyttar vi till Göteborg någon gång ska Slottskogen bli min dagliga rekreationsplats för löpning och hundpromenader, så det så!


Några av Slottskogens änder. En mamma med fyra ungar. Men vad gör den fjärde andungen? Den verkar vara på väg ut på egna äventyr. Verkar vilja klippa navelsträngen.


Här kanske jag inte ser alltför road ut av Slottsskogens skönhet, men tro mig. Det var jag.


I Anders lägenhet finns en del roliga prylar. Bland annat denna tavla målad av Kristoffer någongång sent 80 alternativt tidigt 90. Det är sådana här tavlor lärare brukar visa för föräldrar och fråga hur barnet i fråga mår. Om barn målar mycket svart tenderar fröknar att se det som ondskans färg. Kristoffer förklarar dock det hela genom att han först målade något motiv, men att det blev fult och därmed övertäckt av svart färg.


En tavla av Bob Dylan finns såklart i Anders lägenhet.


Liksom några diktsamlingar av rockpoeten Bruno K. Öijer vilken Anders kan gestalta med perfektion!

Här kommer en uppdatering!

Vårt internet har kruppat så bilderna från Göteborg kommer så fort vi fixat uppkopplingen. Får vi inte till anslutningen imorgon ska jag mycket snällt be Fredrik, min it-expert till vän, att kika på problemet. Vi hade i alla fall en fantastisk helg med många upplevelser. På torsdagkväll skrev vi en lista på 20 punkter vi ville uppleva/göra/besöka. Vi hann med 18 stycken! Det var bra gjort tycker jag! Utan Anders hade det varit drygt eftersom han skjutsade oss överallt dit vi ville. Anders hann med att avverka 40 mil. Tack för det! Just nu är jag hos Jessica på Rollingstonesroad och snabblånar hennes internet. Hon står i köket och gör fruktsallad och säger att det är bra att jag inte är känslig mot frukktskal eftersom hon då fått skala alla frukterna. Jessica och Mattias har alltid ett berg med frukt hemma och nu ska Jessica bort på torsdag och då ställer jag gärna upp att äta upp frukten för att förhindra att den ruttnar bort!

Jag skulle så gärna vilja visa er bilderna och skriva om helgen, men jag lovar att göra det så fort vår anslutning är fixad.
Imorgon påbörjar jag mitt 8 veckors långa jobbschema. Det känns faktiskt bra. Jag längtar efter att få träffa min polare pensionärerna! Mitt schema är himlarns bra. Chefen verkar belöna trogna sommarvikarier! ;)

Love/ C

Förra vintern åkte jag till Solvik utanför Skellefteå för att hälsa på min underbara vän Emma Sikström som då läste musik med inriktning afro (jazz, pop, rock, blues) vid Solviks folkhögskola. En kväll satt vi och skrev långa listor med musiktips till varandra. Emma skrev, bland många andra, upp India Arie. Då visste jag inte vem hon var. Nu är hon ett självklart inslag i mina musiklistor hemma, på bussen, på cykeln, på promenader, när jag städar, när jag skriver, när jag pluggar.. Titta vilken underbar utstrålning hon har! Och rösten. RÖSTEN. Lyssna, snälla ni, lyssna (och inget bortklickande nu, hela låten ska lyssnas igenom för maximal effekt!: http://www.youtube.com/watch?v=inQNN_Gl_cA 


Bild: http://www.cafemaroon.com/wp-content/uploads/2009/01/india-arie-332x499.jpg

Den här dagen passar inte in på en utbildning man tar studielån för att gå. Tur att jag har sommarlov nu i alla fall. Annars hade jag brunnit av.

Käkar mango och lyssnar på musik och taggar för Göteborg. Men närmast taggar jag inför Vårruset ikväll. Hoppas det inte blir regn. Är inte motiverad att springa i regn idag.