Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Idag jobbade jag kort dag (7-12) och eftersom jag jobbar heltid på mitt sommarjobb är det något som händer mig väldigt sällan. Min lediga eftermiddag har jag ägnat till träning. Jag cyklade till Backenkyrkan för att utgå därifrån och springa längs älven. Jag sprang, njöt av utsikten och lyssnade samtidigt på radio. Helt plötsligt börjar jag känna mig väldigt trött och seg benen varpå jag kikar på tiden och inser att jag sprungit i 75 minuter och har lika långt kvar till min cykel. Ojdå. Så kan det gå.
Här är en bild från ett annat träningstillfälle: Jag och Idamari, svettiga efter ett 2 timmar långt spinningpass.
Imorse var jag och Idamari på spinning tätt följt av yoga. Behöver jag nämna vad vi gillar bäst? Jag kommer aldrig bli någon "yogi" av följande enkla anledningar:
- Jag är för högljudd. Så fort jag kommer in i "Lissabon" på IKSU får jag en ilande känsla av den tryckta tystnaden som vilar i salen. Prata måste man väl få göra?
- Jag är för otålig. Krigaren och solhälsningen i en kvart? Det säger allt.
- Musiken är för låg så jag kan inte nynna med i improviserade stämmor utan att upptäckas.
- Jag somnar ALLTID under avslappningen UTAN att hitta den INRE FRIDEN det ständigt tjatas om.
Ikväll ska jag jobba på gården med ungdomarna. Kan vara 100 % säker på att vi inte ska yoga. Känns stabilt.
Imorse var jag och Idamari på morgonspinning. Efter passet när vi skulle duscha bort si sådär femton liter svett uppstod en liten komplikation.
Framför mitt skåp har nämligen en pimpinett kvinna i 40-årsåldern barrikerat sig. I godan ro står hon där i sin knälånga kjol, sina silvriga smycken och välmanikyrerade naglar medan jag står alldeles bakom henne i väntan på att få låsa upp mitt skåp. När jag inväntat henne i en halv minut säger jag: Ursäkta! Då flyttar hon på sig. Cirka 10 centimeter åt höger. Jag får krångla ut min väska ur skåpet och, på ett minimalt utrymme, klä av mig för att duscha. Jag duschar och kommer tillbaka. Hon står kvar. Jag tänker att jag ska vänta ut henne. Se vad hon är för en människa som tror att omklädningsrummet är hennes eget och inte fattat att 08.00 är en rusningstid på IKSU.
När jag stått spritt språngande naken med en liten handduk som enda skydd för min lekamen i cirka två minuter, bytt upprörda ögonkast med Idamari samt tittat på kvinnan som lugnt gått igenom sina kort i börsen, fingrat på mobiltelefonen och med stor möda och precision vikt ihop sin sjal säger jag, denna gången mer upprört: Ursäkta! Jag tränger mig fram genom hela hennes uppenbarelse och tvingar mina saker ur skåpet ned på bänken. Jag tvingar bort henne. Bokstavligen. Hon går iväg. Utan ett ord.
1. Har så mycket pirr i kroppen att jag inte vet var jag ska vägen! Det är mycket att se fram emot i mitt liv just nu. Mina förhoppningar på våren 2011 är väldigt höga och jag vet att det kanske kommer att krävas en hel del för att infria dem, och just nu har jag så mycket pepp att det räcker långa vägar så jag känner lugnet som min vän Tobbe skulle ha sagt.
2. Har nyss druckit upp min första kopp av det cheesecake-te som Anna gav mig idag när vi lunchade. Anna, det är topp tre av teer jag druckit! Tack!
3. Imorgon kommer jag att vara mer död än levande av den träningsvärk som kommer drabba mig efter kvällens dynamic training-pass med Idamari. Nu ska jag duscha, plugga en pyttestund, läsa och pussas. Inte allt samtidigt och kanske inte i den ordningen, men ungefär.
Ps: Alltså. Måste bara säga detta: Alcest är så övermäktigt bra! Jag och Johannes lyssnar nu och jag får gåshud. Gillar ni postrock är Alcest ett måste (Ja, förlåt, Peter - men jag har faktiskt inte nördat postrock på länge!).
Ps 2: Det här kanske är det mest osammanhängande inlägget jag skrivit.
Ps 3: Här får ni Alcest. Ni som inte gillar musiken kan ju öva på er franska genom att lyssna på texten.
I förmiddags var jag och Sabina på IKSU och styrketränade. Eftersom jag sovit hos Johannes hade jag inte några träningskläder med mig. Jag fick helt enkelt skrapa ihop det jag hade vilket resulterade i att jag fick entra gymmet iförd mina svarta "finmjukisbyxor", Johannes röda, halvt urtvättade t-shirt och sockar som Molly med en fyraårings uppnosighet kommenterat "hål och smuts". Jag hade varken skor eller sport-topp, så jag fick alltså träna barfota (eller med de ovan nämnda sockarna) och med en bh som inte gav fullgott stöd utan att gå in på vidare detaljer om behagen.
När man är på ett gym så utseendefixerat som IKSU:s (ja, och här skulle jag kunna skriva en milslång krönika om översminkade studentskor, feldimensionerade killar och detta enerverande "gymfolk" som "gymmar" genom att spegla sig, läsa tidningen, prata högt i mobilen och samla löss i de mössor de envisas bära under träningen) vill man kanske inte utmärka sig alltför mycket genom att komma in som nån annan tomte.. Att träffa vissa personer under dessa tillfällen är inte heller helt OK. Tur att jag bara träffade Idamari (som i och för sig skrattade åt mig), men ändå. Vissa dagar måste man helt enkelt ställa sig frågan: What a difference a day made?
Ibland är det verkligen inte bra att gilla att sjunga. Under träningspass till exempel. Idag tränade jag Body balance och mitt under Krigaren tre-positionen började jag nynna en liten stämma jag tyckte passade till låten som ljöd ut från högtalarna. Försökte medvetet hitta sjuan och göra ett lite lagomt avmätt glissando ner till en ren kvart.. när jag märker att större delen av passdeltagarna börjar skruva på sig och att blicken jag får av instruktören skär igenom de ackordfärgningar jag försöker förmedla med mitt nynnande. Som att inte denna pinsamhet var nog (och att det hänt x antal gånger förr!) råkade jag såklart somna under avslappningen. Jag vaknade av att instruktören stod rakt över mig och med klar stämma förmedlade att passet var till historien gånget.
I sommar har jag inte varit på IKSU något alls. Och det har faktiskt varit rätt skönt. Jag har istället passat på att träna massa utomhus: springa, cykla, mördarpass i Bräntberget med Tobbe och så har jag kört styrka i skogen i de "utomhusgym" man kan hitta om man är uppfinningsrik. Jag har också tränat lite funktionell styrka hemma. Nu längtar jag dock efter IKSU. Rätt mycket! Sätter enligt planen min fot innanför deras dörrar den 30 aug. Innan dess ska jag hinna springa i Dalarna!
Idag sprang jag i Gammliaskogen efter jobbet och jag älskar det spåret. Nästan i klass med terrängen i Dalasjö. Fast väldigt, väldigt NÄSTAN.
Caroline och Tobbe gjorde mig medveten om de "rätta" reglerna i fotopakten. Tydligen hade jag tagit mig friheten att modifiera reglerna en aning och välja en flera år gammal bild som dagens bild. Dock är jag informerad om vad som från och med nu gäller och sällar mig därmed efter det riktiga reglementet. Det kan dock komma att bli rätt tråkiga bilder då jag i veckan jobbar alla dagar utom en och de flesta jobbpassen är kvällar utom ett. Men ja. Här är i alla fall en bild (några bilder) från dagens träning: löpning i Gammliaskogen innan jobbet.
(Springer med ryggsäck för att jag inte vill lämna den vid cykeln).
Var nyss ute och sprang och då jag inte hade något vätskebälte med mig förpestade törsten min löprunda en aning varpå jag dök ner i närmsta bäck för att råda bot på detta. Och vad händer? Jag brände mig på brännässlor och anfölls av en myggsvärm som INTE bestod av beskedliga myggor. De hade nog inte fått blod på länge. Jag sprang vidare på ren ilska och förbättrade min kilometertid med 27 sek. Tack myggorna.
På torsdag ska jag och Tobbe "krossa" Bräntberget vilket innebär att jag kommer halvdö och Tobbe kommer att skrika åt mig att jag ska resa mig. Jaja. Tur att jag älskar att träna.
Är nyss hemkommen (och lever fortfarande som ni märker, lite synd ändå - hade varit fantastiskt med "Ocean" i kyrkan!) och slänger i mig MAT. Jag och Idde kände oss mäktiga efteråt. Riktigt bra upplägg av instruktörerna! Temat var Black & White (rock och pop). När en timme gått kastar de sig från cyklarna och sliter av sig kläderna - men under har de den motsatta färgen av det översta klädlagret. Mycket busvisslingar från männen. Och tjejerna. Sedan var det bara en timme kvar av passet. Det ironiska var att den kändes lättare än den första!
Jag och Idde har bokat in oss på två timmars spinning mellan 14.00 och 16.00. Jag har kolhydratsladdat i form av tre (!) portioner gröt. Gröt är okej, men inte tre portioner. Jag kommer att se ut som ett havregryn snart. Undrar hur det kommer att gå?
Vi ser väl om jag uppdaterar när jag kommer hem. Har ju redan givit strikta instruktioner om hur jag vill att min begravning ska se ut, vilken musik som ska spelas och så vidare - så jag känner ändå lugnet. Dör jag så dör jag under en fin stund. Cykla för livet liksom.
Har just avverkat ett monsterpass med Tobbe i klassen, aka "Slavdrivarn". När jag trodde att jag hade kört tillräckligt många set säger monstret "Okej Carro, då kör du två set till, 15 repetitioner" När jag ville kollapsa på mattan i kamphallen säger mördaren "Kom igen! Du kan! Ge inte upp!". Nu vill jag mest bara vila i soffan med benen i högläge, men först maaaaat! Ska ut på en prommis med Sabina strax också för att gå ur lite slaggprodukter som jag antar att benträningen from hell samlade ihop i mina arma benmuskler.
Nyss hemkommen från träning. Körde lite styrka och sedan smet jag in på BP-Cykel, fast jag körde bara spinningen. Kroppen kändes extremt bra och jag antog alla utmaningar som instruktören slängde fram! Tack kroppen för att du är med mig på alla mina upptåg. Vi är helt lediga (läs: eget arbete!) idag, första gången sen denna termin startade! Nu blir det dusch, lunch och musikteoriplugg - tenta v.13.
Jag älskar att träna på morgonen. Imorse fick jag dessutom träningssällis av Elisabeth och Japp! Vi sprang en runda i morgonkylan och Japps morrhår blev frostboiga. I vinter har det gått bra att springa (lite väl kallt dock, brukar sätta en gräns vid 17-18 grader), men jag kan inte neka till att jag längtar så mycket till barkmarkslöpning!
När man tycker att armhävningar känns som "vila" då har man en bra nivå på träningen! Total training i mitt hjärta! Jag ville bara kräkas då passet var klart men efter några klunkar vatten och någon minuts återhämtning i andningen var jag samma person igen. Jag är sugen på att dra ihop ett gäng och börja köra Military Training. Vilka är med mig? LUDVIG?! Spana in denna sida och känn kämpen i er komma fram!
I veckan vilar jag från all träning. Planerar alltid in var 8:e vecka som en hel vilovecka. Ibland måste jag påminna mig själv för att komma ihåg detta och förra gången min vilovecka var körde jag ändå styrkepass. Men nu blir det helvila en vecka! Med vilovecka menar jag en vecka där "aktiv vila" får förekomma, så som promenader till exempel. Viloveckor ska man ha för att återhämta sig mentalt och fysiskt. Det är under viloperioder kroppen blir stark och uthållig. Jag är så glad över att denna 8:e vecka kom nu, för jag hade dräpt mig ifall jag skulle passa in all träning den här veckan. Stress ska man hålla sig ifrån. Nu fokuserar jag på allt annat och kör igång med min nästa träningsperiod på måndag!
Sommarlöpning i Gammliaskogen. Längtar efter barmark!
Passet var kul och jobbigt, men lite för kort. Den effektiva tiden var bara cirka 32 minuter, passets hela tid var 40 minuter med bara tre minuters uppvärmning och i princip ingen stretch. Nästa gång får man helt enkelt sköta uppvärmning och stretch själv. Total training är som en form av crossfit där man kör olika övningar med bland annat kettlebells (som ryssarna kör med, haha!). Passet var idag uppbyggt av fyra stationer där man kör 6 minuter på varje station. Alla stationer innehöll tre övningar och på 40 minuter hann man faktiskt gå igenom hela kroppen, men mer uppvärmning och stretch på egen hand nästa vecka! Efter träningen åkte vi hem till mig och fikade!
Mitt favoritte av gröna sorter: Mareld, två grova mackor med ost, kalkon och tomat, blodapelsin samt några mandlar. Smaskigt!
Ni vet sån där träning som elitsoldater vid militärskolor gör på film? Ungefär sån träning har jag utsatt min arma kropp för ikväll! Kanske inte riktigt, men än dock nära! Jag och Alex var på IKSUS nya pass Dynamic training som är ett sportinspirerat intervallpass. Man tränar och tävlar i lag och det gör att man peppar varandra att trots total utmattning ständigt pressa sig till sitt yttersta! Jag var helt slut efter passet och jag brukar sällan svettas sådär otroligt mycket, kändes som jag förlorade all vätska i kroppen under loppet av en timme. Nu är jag hög på endorfiner, den bästa känslan!
