Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Min pappa har börjat springa! Under sommaren har han joggat och kommit igång. I torsdags fyllde han år och av mig fick han en funktionströja och en reflexväst så att det här med springningen inte avtar bara för att mörkret faller. Han fick dessutom ett kort som berättigar honom till träningstillfällen med mig som enväldig härskare över övningar samt utförande (mohahahaha). Det bästa med pappa och träningen är att han tycker att träning är något som ska genomföras utomhus, heja pappa! Han har till och med snackat om att bygga ett utomhusgym... I vinter ska vi köra intervaller i djupsnö - då kommer du att längta till ett varmt och behagligt gym inomhus, pappa!
Själv känner jag mig aningens mör i kroppen efter att sprungit 3,6 mil på sex dagar. Har dessutom fått några himla blåsor på fötterna, en blåsa per fot. Tycker att det är märkligt då skorna är så pass insprungna. Det kan vara värmen som gör att fötterna sväller kanske. Någon löperska/löpare som läser detta och har något tips kring detta? Vill inte sticka hål på blåsorna för då är jag rädd att få sår. Nu har jag skavsårsplåster på dem i hopp om att de ska "lägga sig". Nu ska jag vila i en-två dagar (beroende på hur det känns) och sedan köra sista rycket inför loppet!
Så var första arbetsdagen avklarad. Det var så roligt att träffa saknade jobbarkompisar! Lunchade dessutom hemma hos Micke och Katrin (min kollega) eftersom deras dotter och min vän Anna var hemma och så fick jag träffa deras grannars valp Väjja som är halvsyster till mamma och pappas flat Imra! (Mycket information där, hehe) Kolla bara på denna bild (man vill ju typ mysa i en evighet med de där goseöronen!).
Efter lunch, kompishäng och valpgos var jag åter tillbaka på jobbet. Jag har fått (eller eleverna har fått) sex nya mac-datorer till musiken samt nytt mixerbord + högtalare så jag och min superkollega Hans har dragit om en massa kablar och möblerat om och fixat i musiksalen så nu är det som att kliva in i en helt ny sal. Det drog ut lite på tiden så dagens ursprungliga träningsplan, distanspass efter jobbet innan middag, kastades om till intervallpass efter middagen. Hade först tänkt att springa från Vilhelmina mot Dalasjö och bli upplockad vid flygplatsen eller så, men nu laddar jag i stället för mina älskhatade intervaller...
Här är de skor som ska pressa tider tillsammans med mig, bära mig fram över terräng och distanspass.
Det är ett par Asics Gel Kayano 19 och jag har även en iläggsskula i eftersom jag har så himla hög hålfot (tack för den, pappa..). Jag pronerar inåt då jag springer så jag ville ha ett par stabila skor med bra stöd. Jag har haft skorna i ungefär två månader nu och jag är jättenöjd med dem. Bra tips på löparsko, med andra ord! Visserligen har vi alla olika behov när det kommer till löparskor men om ni är ute efter ett par sköna, stabila men ändå lätta skor med ett bra stöd ska ni köpa dessa!
Jag tycker mycket om smoothies efter ett träningspass. Som grund brukar jag använda en banan, ett ägg och cirka två dl mjölk. Av det får man en stabil grund innehållandes både protein, fett och kolhydrater. Där efter blandar jag i allt möjligt som jag tycker om. I går blev det nyplockade hallon, persilja från landet, solrosfrön och en tesked spirulinapulver.
Jag och Jax har varit ute och sprungit nu på morgonen och när jag kom hem tänkte jag att jag skulle stretcha till en lång, sammanhållen avslappningsmusik då jag annars har en tendens att hoppa upp från golvet och byta låt stup i kvarten. I sökrutan i Spotifyprogrammet skriver jag in "avslappningsmusik" och ur högtalarna ljuder ett tema som får den tryggaste varelse att krypa ur skinnet. Jax sitter och tittar på datorn och klipper med öronen och alldeles nyss gick han upp på ovanvåningen för att slippa den skräckmusik jag tänkt stretcha till. Det blåser dessutom idag. Som bäddat för läskigheter..Jag väntar bara på att Isfrun i "Mumindalen" ska komma svävandes över gården och knacka på dörren och frysa allt till is. Åh.
Igår kom Linda hit och hälsade och så sov hon över till idag. Linda är Christoffer yngsta syskon av fyra i skaran. Både jag och Linda gillar att prata så när vi kommer i gång är det svårt att få en syl i vädret, hehe! I förmiddags var vi ute och sprang och Jax hängde med som vanligt. När jag tar ner selen från kroken i hallen blir han vild och springer omkring av lycka, haha! (Eller av skräck.. det är lite oklart ibland..).
Var nyss med om en läskig sak. I eftermiddag då jag slutat jobbet var jag till Blodbussen och gav blod. De tappar ju blodgivare på 450 ml och efteråt får man ligga kvar en stund på britsen och dricka juice som man får. De säger att man inte ska utsätta sig för pulshöjande aktivitet nära inpå blodgivning.
Äh, tänkte jag, jag har ju planerat att springa idag så då springer jag. Jag skulle dessutom springa och hämta Jax som har varit i Christoffers morbrors hundgård idag. När jag sprang iväg kändes det bra. Solen lyste och stegen kändes okej. När jag hämtat Jax och vi sprang tillbaka kände jag mig plötsligt lite svag och liksom seg i kroppen. När jag hade ungefär 500 meter hem började det svartna för ögonen, jag blev spyfärdig och fick kämpa med att hålla ögonen öppna för att orka gå hem. När jag kom hem lade jag mig på golvet där jag låg en bra stund. Nu har jag dock kvicknat till och ska ta en dusch. Vid nästa blodgivning ska jag icket träna efteråt - dagens lärdom.
En av de bästa känslorna är när man är ute och springer, fötterna får möta den framtinade asfalten, musiken pumpar i öronen och hjärtat dundrar fram i kroppen. Bredvid mig springer en glad hund och över oss lyser aprilsolen och så vet man att man har tusen och åter tusen löparpass framför sig.
Ett försök till akrobatik.. Fullsta, Dalarna, maj för något år sen eller så. Snart åker jag dit igen!
Känslan när man får knäppa av sig skidorna efter passet och gå sista biten hem lyssnandes på "Olles förbund med makterna" med Sofia Karlsson och Sofie Livebrant. Snön faller, det är knäpptyst och svetten rinner på ryggen. Då är det fint att vara med.
Vaknade vid sju av att stormen höll på att ta mitt hus. När man bor mitt uppe på en backe märker man när det blåser om jag säger så.. Somnade om en stund och klev sedan upp för att äta frukost och ladda mentalt inför dagens inplanerade skidåkning. Funderade länge på att dra till gymmet istället, men jag var mer sugen på att skida. Jag klädde på mig skidkläderna och öppnade dörren och möttes av samma väder som Emil får kämpa emot i detta klipp:
I skogen var det rätt lugnt! Dock var spåret "igendrevat" på vissa ställen - men som kloke Emil säger i detta klipp: "Man blir så stark när man måste!". Det är av sådana här träningspass man bli stark. Om inte annat får man ett starkare pannben och ett sådant är alltid bra att ha.
Jag är som ett barn. Ska alltid undersöka, känna efter och liksom chansa mig fram lite. Så även under kvällens skidpass:
1. Jag åker längs spåret och ser en snötäckt tallgren hänga ut över banan. Kan inte låta bli att stöta till den med staven bara för att se snön falla ner. Vad händer? Snön rasar ner i min nacke.
2. Jag åker i, i lågstadiemått mätt, "Mördarbacken" och tänker: Nu ska jag testa min balans! Varpå jag lyfter ena benet och faller.
3. Jag åker förbi Mullekojan där vi var när jag gick på förskolehemmet "Tallkotten". Fick nostalgiska minnen och blev extremt sugen på russin som vi alltid fick av fröknarna när vi var där och hälsa på Mulle. Äter därför russin i detta nu samtidigt som jag värmer min kalla nacke.
När jag var i Umeå senast besökte jag Intersport för att handla ännu en sporttopp. Jag har extremt höga krav på dem och jag tycker oftast att Intersport har bäst utbud. De ska vara tighta, nästan så att man får krångla sig ur dem - då sitter dem bra, de ska vara i ett bra funktionsmaterial så att de transporterar bort så mycket svett som möjligt, de ska ge ett bra stöd och så ska de vara snygga. Det är viktigt. Ibland går inte ekvationen ihop - men jag hittade dock en Nike-sporttopp som jag provade. Då till nästa steg i sporttoppsproblematiken:
Att prova en sporttopp i ett omklädningsrum som har en glipa på två decimeter mellan golv och dörr innebär att övriga kunder ser dig. De ser dina hoppsasteg när du provar om sporttoppen ger tillräckligt stöd - brösten åker nämligen fram och tillbaka och upp och ner när man springer och utför övriga pulshöjande aktiviter - och brösten ska behandlas med respekt, därför är en duglig sporttopp det minska man kan ge dem. Kunderna ser alltså en människa inne i en provhytt, röd i ansiktet av ansträngningen att dels krångla på sig den tighta toppen och dels av att hoppa upp och ner (man kan ju inte direkt springa i en provhytt). Det är rätt skrattretande förstår ni. Och att skratta i en provhytt, helt ensam - det är ju ännu märkligare än att hoppa upp och ner. Eller?
Åh. Jag längtar inte till det är dags för nästa inköp av sporttopp.
Ikväll släntrade jag och lillebror iväg till "kvartersgymmet" i byn. Det är nämligen en man som har inrett ett gym i källaren på Folkets Hus här i Dalasjö och där får vi träna gratis, hurra vad bra! Under studietiden i Umeå styrketränade jag rätt mycket på IKSU och det är ett bra komplement till övrig träning.
Under nästan en timme tränade vi genom att hoppa hopprep, slå på en sandsäck, köra burbees och så några grundläggande styrkeövningar samt funktionella övningar och stretch på slutet - allt medan Ludvigs köttarlista spelades i bakgrunden. Jag tog det rätt lugnt då jag inte styrketränat seriöst på länge förutom mina hemsnickrade program som jag kör hemma med hjälp av golvet och kökssoffan. Lär dock ha en jävulusisk träningsvärk imorgon.
Måndagar är en av mina springdagar. Idag kändes det inte vidare värst kul när jag kikade ut genom fönstret och regnet stod som spön i backen. Jag snörade dock på mig löpskorna efter jobbet och tog sikte på strandpromenaden mot Lövliden och tillbaka igen. När jag började springa regnade det, men det var överkomligt. Mitt i passet drog det igång rejält och vinden kastade upp blöta löv mot mitt ansikte. Här någonstans började jag tänka att jag var någon slags hjälte som skulle springa och rädda några människor från regnet alternativt att jag tävlade mot valfri, jobbig person som det skulle kännas skönt att spöa. När jag visualiserat fram denna bild öppnade sig himlen och regnet vräkte ner på mig där jag sprang i min hjälteinsats för de stackars människorna/tävling mot valfri, jobbig person.
När jag var klar jag så blöt att jag skrattade åt mig själv. Tänker att jag blir extra stark och snabb av det här passet. Jag vs Regnet: 1-0.
Nu har jag tagit ett varmt bad och tinat upp mina ben och ska ha inre tjänst för resten av kvällen. Husfix, te och kanske någon film!
Är nyss inkommen från den skönaste löprundan på länge. Jag var trött, halvsur och opeppad innan jag drog ut men med erfarenhet vet jag att det i 10/10 fall känns bättre efteråt. Och det stämde såklart. Även denna gång. Direkt när jag kom ut på tallmon kände jag ett flyt och andra andningen kom fort. Björkarnas klorofyllgröna blad, spegelblankt vatten i tjärnen och junisolens strålar mellan de ståtliga tallarna. Och så runners high på det. Drömpasset.
Ikväll har jag testat något jag alltid varit lite nyfiken på, nämligen judo. En dag förra veckan stannade en elev till mig kvar i klassrummet och vi småpratade om allt möjligt och så kom vi in på träning. Hon berättade att hon tränade judo och jag - spontan som jag är: Åh! Det skulle jag vilja prova nån gång! Hon svarade direkt: Kom på träningen nästa måndag! Och jag lovade och höll löftet.
Judo är hårt. Och kul! Imorgon kommer jag dock lida dödens träningsvärk from hell. Gånger en miljard. Men det var det värt! Fick lite beröm av tränaren - det var väl visserligen nybörjarberöm, men ändå! Jag gav allt. Vad annars?
Ikväll har jag invigt mina nya löparskor! Har övergivit mitt älskade Nike för Adidas. Får se hur länge det håller. Sprang tillsammans med Ludvig och bredvid den långbenta mannen får man ju öva på löpsteget om inte annat.
Nu ska jag dricka te och lyssna igenom veckans sånglåtar. Undervisar ju sex sångelever vilket är bland det roligaste jag gjort i mitt liv! Efter genomlyssningen ska jag se "Tack för musiken" där Annika Norlin var gäst, det kan man ju bara inte missa.
Idag var jag på ortens gym Body Center. Har skaffat ett kort där som räcker i 6 månader. Planen är även att jag ska införskaffa ett par skidor som jag kan åka på runt på i elljusspåret bara några hundra meter från mitt hus. I mars när kortet går ut blir det utomhusträning. Eftersom jag förmodligen kommer att flänga runt så mycket kommande sommar så känns det onödigt att skaffa ett helårskort. Nu fokuserar jag istället på 6 månaders gym + gruppträning. Och så skidorna förstås. Jag siktar på att vara ett skidproffs när mars månad startar. Jag har ju kunnat det en gång i tiden. Vi ser väl..
