I förmiddags var jag och Sabina på IKSU och styrketränade. Eftersom jag sovit hos Johannes hade jag inte några träningskläder med mig. Jag fick helt enkelt skrapa ihop det jag hade vilket resulterade i att jag fick entra gymmet iförd mina svarta "finmjukisbyxor", Johannes röda, halvt urtvättade t-shirt och sockar som Molly med en fyraårings uppnosighet kommenterat "hål och smuts". Jag hade varken skor eller sport-topp, så jag fick alltså träna barfota (eller med de ovan nämnda sockarna) och med en bh som inte gav fullgott stöd utan att gå in på vidare detaljer om behagen.

När man är på ett gym så utseendefixerat som IKSU:s (ja, och här skulle jag kunna skriva en milslång krönika om översminkade studentskor, feldimensionerade killar och detta enerverande "gymfolk" som "gymmar" genom att spegla sig, läsa tidningen, prata högt i mobilen och samla löss i de mössor de envisas bära under träningen) vill man kanske inte utmärka sig alltför mycket genom att komma in som nån annan tomte.. Att träffa vissa personer under dessa tillfällen är inte heller helt OK. Tur att jag bara träffade Idamari (som i och för sig skrattade åt mig), men ändå. Vissa dagar måste man helt enkelt ställa sig frågan: What a difference a day made?