"Finns det något mer kul vi kan göra, matte?". Imra var inte alls peppad på att avsluta och åka hem trots en hel helg full av träning och nya upplevelser. Hon är en otroligt rolig hund att träna. Kursen var inriktad på lydnad och bruks och upplagd så att den började i fredags då vi fick vi berätta vad vi ville ha ut av helgen. Därefter lade Carina, instruktören, upp helgen efter våra önskemål. Det kunde till exempel vara momentet "apportering" som man ville ha hjälp med och så fick vi börja med att köra momentet som vi brukar så Carina fick se och efteråt kom hon med tips på hur vi kunde tänka. Som hundförare är det lätt att skylla på hunden och tänka "men hon BRUKAR kunna det här" eller "så här har hon ALDRIG gjort förr" men man måste rannsaka sig själv. Hur gör vi? Svaret är enkelt: som vi gör, gör hunden - nio av tio gånger. När vi spårade och körde uppletande var hundarna i bilen när de inte var deras tur men på lydnadsplanen var de med hela tiden och fick sitta och vänta på sin tur då vi körde hund för hund. Det upplägget fungerar bra för Imra för så ligger hon och väntar och hinner ladda upp inför sin tur och hon gör verkligen sitt bästa för att liksom visa att hon också kan.

 

Här är Imra för tre år sedan, lill-liten på filten efter en kort liten tur runt gården. Då visste hon inte att hon i dag, den 26 april tre år senare skulle överraskas, skrämmas, lekas med och ges utmaningar att lösa på en mentalbeskrivning i Östersund. Spöken att ta ställning till, overaller som dyker upp från marken, okända att leka och samarbeta med, skott som avlossas... Som hundförare är jag oerhört nöjd med Imras insats. Hon skötte alla moment med bravur och har en medel som enligt mentalbeskrivaren visar på "en välbalanserad och väldigt fokuserad hund som tänker igenom uppgiften innan hon kastar sig över den". För flattar (Flat coated retrievers) är det annars vanligt att de kastar sig in i olika moment och uppgifter innan de hunnit tänka ut hur de ska lösa dem. Är också glad och stolt över att hon aldrig "gick ner sig" utan var på hugget hela tiden, utan att för den sakens skull bli för yvig.

Maria filmade hela beskrivningen så när jag får tid ska jag sätta mig och klippa ihop den tänkte jag så ni får se. Charmtrollet Imra kammade hem ett hjärta hos en figurant som sa: "du kan ju sätta in henne i min bil innan du far, hehe" Hon jobbar med schäfrar för organisationen Missing people och tyckte Imra verkade vara en rolig hund att jobba med. Och ja! Det är hon! Hon är fenomenalt rolig och kommer att stanna vid min sida på alla våra upptåg! Nu, med ett genomfört MH i bagaget säger vi: Mot brukset! Är så peppad!

 

 

 

 

I går var vi på lydnadstävling i Åsele. Platsliggning i grupp. Se så bredbent jag står! Hehe. Imra fixade det galant FÖRUTOM den lilla detaljen att hon satte sig när jag var fem meter ifrån henne på tillbakavägen, glatt viftandes på svansen. 5 poäng alltså (när det hade kunnat bli 8-10... suck). Platsliggning är ju annars ett av Imras bästa moment.

 

 

Det är så härligt att jag hinner träna Imra innan det blir mörkt! I kväll tränade vi lydnadsmomenten i klass 2. Vi har fortfarande problem att få till "rutan" (sändande med ställande) och jag ska nu testa en ny inlärningsteknik jag läst på om, "target"-träning. Är det någon som har erfarenhet av det? 

I kväll har vi även varit på 1-årskalas hos vår söta granne Alva. 

Befinner mig i ett endorfinrus! Jag och Jax har varit ute och sprungit under stjärnhimmeln. Jax och Imra är världens bästa träningskompisar: de klagar aldrig, de är alltid med på noterna och de peppar mig, på sitt egna vis. Efter löpturen blev det en vända däckdragning för Jax del. Det är viktigt med kompletterande styrketräning för hundar då de får bättre kapacitet att klara av andra aktiviteter samt får bättre förutsättningar att bära upp sin kropp på rätt sätt.

Ps: Haha, min galna blick och Jax uppgivna min...

 

I fredagseftermiddag åkte vi till Norge. Vi bodde hos Peter och hans familj som har tiken Nikita som vi gjorde ett parningsförsök med tidigare i vintras. Tyvärr blev det inga valpar då hundarna inte riktigt ville sitta ihop trots ihärdiga försök av dem båda. Christoffer har hållit kontakten med Peter och nu var vi bjudna att komma och bo hos honom och hans familj och ställa ut Jax i Röra (fast med norskt ö). Tidigt på lördagmorgonen gick turen över den mäktiga fjällvärlden.

 

I dag tog jag och mamma en långpromenad med hundarna. (Ja, mamma är tydligen rädd att bli påkörd mitt i skogen och bär reflexväst på ljusa dagen).

 

 

Yttepytte Imra, 8 veckor, i famnen på min lillebror Ludvig, maj 2012.
I kväll på träningen kändes Imra verkligen som en miljonhund! Hon samarbetade så fint med mig (nääästan hela tiden) och kändes positiv och "förig". Under det fria följet kändes hon koncentrerad till 80-90 % av tiden trots nio andra hundar i manegen. Vi fortsätter träna på momenten i tvåan och i kväll körde vi också lite agility vilket Imra verkligen älskar. Är så peppad på tävling om en månad!

 

 

Den här stilige herrn har i dag haft en lyckad dag i Gideå på utställning. Christoffer åkte dit tidigt imorse och ställde ut Jax i championklass där de fick bedömningen Excellent med CK. Därefter blev han bedömd som bästa hane av alla jämthundar och fick därefter tävla i BIR (bäst i ras) där han vann mot tiken. I titeln "BIS" (best in show) kom han på en tredje plats efter en Karelsk björnhund och en Hälleforsare. Med andra ord är man placerad som nummer två i älskvärdshetsrangordningen här hemma nu... hehe.

Ps: Min och Imras debut i Lydnadsklass 2 är en stor parantes i jämförelse med Jax framgång. Jag hade verkligen inte förväntat mig ett förstapris då vi precis är klara med 1:an och inte har hunnit få stabilitet på de nya momententen i tvåan. Jag hade dock räknat med att Imra skulle prestera på samtliga moment med undantag för "Rutan" som är osäker än så länge, men hon var fladdrig, ofokuserad och sprang till och med fram till tävlingsledaren under tävlingen. Inte okej alls. Skämdes en aaaaaning. Hade från början planen att ta denna tävling som en träningstävling så förlusten är väl inte enorm, men en viss besvikelse känner jag ändå över Imras allmänna olydnad under tävlingens gång. Glädje fick vi dock känna då Imras halvsyskon och träningskompis Väjja presterade 163 poäng och ett förstapris i lydnadsklass 2, stort grattis!