Träningshelg på klubben (och några ord om en saknad schäfer).


Här är min våra klubbkompisar Rosie och Änja, en tvåårig superfin schäfertik. Är så imponerad över Änjas fina fotgående!

I en svunnen forntid (okej det var mellan feb 2007 till feb 2008, hehe) hade jag också en schäfer. Jag var fodervärd till Försvarsmaktens Bia från det att hon var 8 veckor till och med 15 månader. Bia var en helt otrolig hund och hade stor vilja att hela tiden vara mig till lags. Vi gick långa promenader runt i Umeås skogar och tränade på ängarna i stan. Ibland följde hon med mig på stan och gick lös vid min sida. När det var dags för Försvarets lämplighetstest för hund sa alla åt mig att jag aldrig skulle få behålla Bia, att de skulle ta tillbaka henne för vidareutbildning och trots att målet hela tiden hade varit det var det oerhört jobbigt att lämna henne. Hon klarade testet med bravur och jag var väldigt stolt över henne. Bia har jobbat för Försvarsmakten på internationell nivå, främst med räddning och sök.

Fina Bia!

Bia, en schäfertik på snart sex år har varit patrullens hund under den första delen av insatsen. Hon är en ganska erfaren hund och har deltagit vid övningar utomlands tidigare, bla Angel Thunder i USA. Bia är en mycket miljöstark och stabil hund. Hon har transporterats och genomfört sök i och i anslutning till de flesta typer av fordon och platser både på land, luft och hav. Detta är hennes första skarpa internationella insats.
Sök på Försvarsmaktens Bia om ni vill läsa mer! Ibland blir jag halvsugen på att skaffa en schäfer... hehe. Tycker dock att det skiljer sig mycket åt i utseende. Tycker absolut inte om de låga hundarna, de jag anser är sönderavlade. Ingen hund kan jobba bra med så låg bakdel. Tycker mest om de som är mörka, med få ljusa delar, som Bia.