Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Träningshelg på klubben (och några ord om en saknad schäfer).

2015-05-31 21:49:00 i Allmänt

"Finns det något mer kul vi kan göra, matte?". Imra var inte alls peppad på att avsluta och åka hem trots en hel helg full av träning och nya upplevelser. Hon är en otroligt rolig hund att träna. Kursen var inriktad på lydnad och bruks och upplagd så att den började i fredags då vi fick vi berätta vad vi ville ha ut av helgen. Därefter lade Carina, instruktören, upp helgen efter våra önskemål. Det kunde till exempel vara momentet "apportering" som man ville ha hjälp med och så fick vi börja med att köra momentet som vi brukar så Carina fick se och efteråt kom hon med tips på hur vi kunde tänka. Som hundförare är det lätt att skylla på hunden och tänka "men hon BRUKAR kunna det här" eller "så här har hon ALDRIG gjort förr" men man måste rannsaka sig själv. Hur gör vi? Svaret är enkelt: som vi gör, gör hunden - nio av tio gånger. När vi spårade och körde uppletande var hundarna i bilen när de inte var deras tur men på lydnadsplanen var de med hela tiden och fick sitta och vänta på sin tur då vi körde hund för hund. Det upplägget fungerar bra för Imra för så ligger hon och väntar och hinner ladda upp inför sin tur och hon gör verkligen sitt bästa för att liksom visa att hon också kan.
Här är min våra klubbkompisar Rosie och Änja, en tvåårig superfin schäfertik. Är så imponerad över Änjas fina fotgående!
image41
I en svunnen forntid (okej det var mellan feb 2007 till feb 2008, hehe) hade jag också en schäfer. Jag var fodervärd till Försvarsmaktens Bia från det att hon var 8 veckor till och med 15 månader. Bia var en helt otrolig hund och hade stor vilja att hela tiden vara mig till lags. Vi gick långa promenader runt i Umeås skogar och tränade på ängarna i stan. Ibland följde hon med mig på stan och gick lös vid min sida. När det var dags för Försvarets lämplighetstest för hund sa alla åt mig att jag aldrig skulle få behålla Bia, att de skulle ta tillbaka henne för vidareutbildning och trots att målet hela tiden hade varit det var det oerhört jobbigt att lämna henne. Hon klarade testet med bravur och jag var väldigt stolt över henne. Bia har jobbat för Försvarsmakten på internationell nivå, främst med räddning och sök.
Fina Bia!
Saxat från bloggen http://blogg.forsvarsmakten.se/flygbasjagarna (där bilderna också är lånade).
Bia, en schäfertik på snart sex år har varit patrullens hund under den första delen av insatsen. Hon är en ganska erfaren hund och har deltagit vid övningar utomlands tidigare, bla Angel Thunder i USA. Bia är en mycket miljöstark och stabil hund. Hon har transporterats och genomfört sök i och i anslutning till de flesta typer av fordon och platser både på land, luft och hav. Detta är hennes första skarpa internationella insats. 
 
Sök på Försvarsmaktens Bia om ni vill läsa mer! Ibland blir jag halvsugen på att skaffa en schäfer... hehe. Tycker dock att det skiljer sig mycket åt i utseende. Tycker absolut inte om de låga hundarna, de jag anser är sönderavlade. Ingen hund kan jobba bra med så låg bakdel. Tycker mest om de som är mörka, med få ljusa delar, som Bia.


 
 
 

Skriv en kommentar