Rösten är i mångas jobb det främsta verktyget. En väl fungerande röst är därför ett måste och alltför många vet tyvärr inte hur de ska använda röstresurserna på rätt sätt. Alla människor har en mer eller mindre välutvecklad röstresurs och det är fullt möjligt att man kan träna upp rösten så att den kommer till sin fulla rätt. Visserligen föds vi med olika förutsättningar, men nästan alla kan hitta en röst som är behaglig att använda.

Om det känns obehagligt eller "knastrigt" att prata eller sjunga eller pratar använder man rösten fel och då är det dags att tänka efter. Den obehagliga känslan beror nästan säkert på spänningar. Spända axlar och stel nacke fortplantar sig till de många muskler som styr struphuvudet. Några minuters röstvård varje dag kan göra stor skillnad. För en frisk röst är andning och avspänning a och o.

Det är vanligt att lärare söker hjälp för "rösttrötthet" och många får diagnosen "fonasteni" vilket innebär att stämbanden är friska men att de använder fel röstteknik och därför sliter ut rösten. Vid Umeå universitetet är röstvård obligatoriskt på lärarutbildningen och under några tillfällen fick vi träffa en logoped. Vi fick göra flertalet övningar och våra röster spelades även in. När jag gjort en övning som gick ut på att ropa högt frågade logopeden mig om jag hade barn. Nej, sa jag, men jag har en hund (under den tiden var jag fodervärd åt en av Försvarsmaktens schäfervalpar) och jag är van att ropa på henne på långa avstånd. Bra, sa logopeden, att ropa kräver att man använder magstödet på rätt sätt så nu får du ropa på hunden utan magstöd och med magstöd och känna skillnaden. Jag säger bara: AJ. När jag använde magstödet kändes det behagligt och som att jag hade en kraftfull röst och utan magstöd kändes rösten spänd och skrikig och den gick inte fram lika bra rent volymmässigt. Att använda magstödet på rätt sätt kräver en del träning. Man kan försöka att hosta till så känner man att magmusklerna spänns. Ett sätt att hitta magstödet är att "stöta ut" konsonanter "k, t, f, s, p" och så vidare. Du ska känna att magen "stöter" till samtidigt.  Det är samma teknik när du väl sjunger sen fast då drar du ut på stödet istället för att använda det stötvis.

Kvinnor drabbas av rösttrötthet och heshet i större utsträckning än vad män gör och det beror på att kvinnans stämband är kortare än mannens och därför måste svänga dubbelt så mycket. När vi pratar vibrerar stämbanden mot varandra och då uppstår ljud.

Här kommer tips på hur du kan ta hand om din röst:

- Harkla dig inte vanemässigt. Undvik hårda harklingar, drick i stället för att fukta slemhinnorna i halsen.
- Andas genom näsan i så stor utsträckning som möjligt. Då fuktas,värms och renas inandningsluften på bästa sätt.

- Drick vatten för att hålla slemhinnorna fuktade och elastiska. Stämbanden vibrerar mot varandra för att skapa ljud och för att fungera på ett bra sätt måste de vara väl återfuktade. Det är därför viktigt att dricka mycket vatten före, under och efter sång eller krävande röstansträngningar.

- Försök inte överrösta buller – ex under bilfärd, på arbetsplatsen, på krogen etc.

- Tobak är skadligt för rösten.

- Tänk på kroppshållningen. Känn tyngden i benen och sänk axlarna när du står.

- Försök att minska spänningar i axlar, nacke, käkar. Spänningar och stress påverkar rösten negativt. Ett bra knep är att ”gäspa”, struphuvudet sjunker, rösten blir mer avspänd och klangfull.

- Tänk på att rikta rösten till dem som befinner sig längst bort. Då blir klangen ofta bättre och knarret minskar.

- Har du en gäll röst kan du hitta ett mörkare röstläge genom att uttala ord med /M/ (hummer, mummel). Röstläget sjunker och blir mörkare.

- Vid förkylning och heshet. Tänk på att vila rösten. Prata mindre, viska inte. Undvik att hosta och harkla, det är påfrestande för stämbanden. Behandla hostan med hostmedicin. Vid kraftig heshet, stanna hemma och vila rösten.

- Stämbanden är en muskel. Man bör därför alltid se till att värma upp dem innan man börjar utsätta den för olika krävande prövningar. Eftersom stämbanden är en muskel måste vi inte bara värma upp dem, utan också hålla dem igång så att de inte blir “otränade”. Att gå runt och nynna skalor eller uppvärmningsövningar emellan sångtillfällena håller rösten i form.

- Ett annat sätt att ge sin röst bra förutsättningar på är att ha en bra hållning när du sjunger. Detta både underlättar andningen och gör att rösten låter bättre.

- Den viktiga röstvilan. När kroppen är trött hörs det många gånger på rösten, till exempel i form av en allmänt svag och okontrollerbar röst, förminskat omfång och orena toner. När jag är trött/förkyld/hängig sätter det sig alltid på min röst och jag måste tänka på att ibland vila rösten. Dels har jag ju det yrke jag har (riskgrupp) och dessutom älskar jag att prata: mycket, högt och fort. Jag har nu lärt mig att rösten behöver vila och det är jag så tacksam över för rösten är ett av mitt viktigaste instrument.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har längtat så till den här helgen. Jag och Christoffer ska ha en arbetshelg där vi ska jobba med hundhuset som faktiskt börjar bli klart, hurra! Då ska ni få följa med på Jax inflyttningsfest. Vi ska även ha en date i morgon (en date på hemmaplan men ändå!) med trerätters middag och grejer. Det blir fint! Har varit rätt trött i dag och i går och förmodligen är det en effekt av det nya jobbet som förstås ger mycket energi, men även kräver att jag är på alerten. Allt börjar sjunka in mer nu och tröttheten kommer liksom i kapp. De senaste helgerna har jag ju flängt en del fram och tillbaka så det ska bli skönt att inte ens starta bilen en gång under hela helgen och bara vara hemma och greja. Ska börja med att styra upp middag: röding och mandelpotatis. Sedan blir det en prommis med Jax/arbete med hundhuset (får se när arbetsledaren kommer hem) och sen hänga i soffan med en godisskål. Christoffer handlade i dag men då jag inte litar på att han köper mina favoritgodisar var jag tvungen att åka förbi affären och inhandla mina favoriter själv. Vill ju inte riskera någon besvikelse så här i helgfriden!

Trevlig helg!

 

Nu när hösten och kylan börjar krypa på kan det vara härligt att minnas att det var en ljus tid i juni. Jag tänker här bjuda på en film från en sångkonsert jag och några av mina sångelever gjorde tillsammans med Magne Lunder, en kille som jobbade på min förra arbetsplats och som nu studerar vid Musikalakademien i Strömbäck. Vi övade under våren och bjöd in till konsert i Vilhelminas vackra tingshus i början av juni, precis när allt är som allra vackrast. Repertoaren består till stor del av musikalllåtar från "Rent", men även popmedleyn, Mumford & Sons a capella, solosång (Beyoncé och Håkan Hellström tolkas) och så lite Elvis på slutet! Hoppas ni ska tycka om det. Jag tycker att det är så roligt att se hur jag "sjunger med hela kroppen"! Mycket nöje! Ps: Det är alltså bland annat sådant här jag pysslar med på mitt jobb - ni förstår att jag tycker om det va? 

  

 

Jag bloggar extremt sällan från mobilen. Nu är jag dock så trött att jag inte orkar gå ner till köket där min dator ligger på bordet. Har placerat mig alldeles för skönt i sängen. 

Dagen har gått i ett med jobb, badminton med några kollegor, höstfix och fika på badplatsen med byn och så dagens höjdpunkt: säsongspremiär av tv-programmens tv-program: Bonde söker fru! Jag och Emily sms:ade frenetiskt under avsnittets gång och nu ser vi fram emot nästkommande program! 

Det var det om denna septemberonsdag. 

 

I oktober har jag bloggat i sju år och ni har fått följt mig genom min högskoleutbildning, studentlivet, kärlekar, konserter, musik, glädje, sorg, mitt första jobb, husrenovering, träning, hundlivet och så en massa anekdoter på det. Jag tänker fortsätta blogga men jag skulle vilja ha er hjälp. Ni är ändå ett rätt stort gäng som kikar in här varje dag vilket jag blir så väldans glad över. Vad vill ni läsa om? Finns det något ni vill att jag skriver mer om? Har ni något favoritämne? Någon bloggidé? Vad som helst! Jag skulle bli jätteglad om ni lämnar en rad i kommentarsfältet och skriver ni inget som tolkar jag det som att jag ska fortsätta som jag gör nu.

 

I dag efter jobbet möttes jag och My upp för att träna tillsammans. Vi hade i förväg bestämt att vi skulle köra backintervaller i grusgropen mellan Dalasjö och Bäsksele. Ni som är ortsbor känner säkert till platsen och för er andra kan jag meddela att det inte är någon liten sandhög utan det är ett BERG av sand och grus. Alltså en förträfflig plats för ett hårt intervallpass. Vi värmde upp lite först och sedan tog vi oss an berget. Fem gånger upp och ner låter inte mycket men det var hårt för både kroppen och knoppen. Tur att My är världsbäst på att peppa! Efter den sista intervallen hukade jag ner mig för att vila och komma ner i puls och när jag sedan reste mig blev jag vimmelkantig och spykänslan var nära, huvva. Fick sätta/lägga mig ner två gånger på vägen ner för backen. Men! Det som inte dödar, det härdar - eller hur var det nu? /kaxig nu när det gått några timmar... hehe.

 

Vi hade inget internet i går. Hoppas att Christoffer och internetkillen kan fixa det under dagen. Dimman ligger tät utanför och jag tycker att det är lite mysigt. Har tänt ljuset i lyktan i fönstret i mitt sångrum och sitter och fyller på Spotifylistan där mina sångelever har fått lägga in tre låtar var. Har precis haft min första sånglektion och det är alltid speciellt att sjunga på morgonen då rösten inte är uppvärmd av prat. Men det gick fint ändå, blir på så löjligt bra humör av mina fina sångelever, haha. Tänkte att jag ska skriva ett inlägg om hur man tar hand om rösten i vardagen, skulle ni vara intresserade av det?

I dag väntar tre sånglektioner till och två lektioner i svenska i eftermiddag. Jag ska också hinna gå igenom tre elevtexter för bedömning. Hoppas ni får en fin torsdag. Det ska jag ha. 

 

Här sitter jag nu i mitt sångrum på Musiksskolan och har precis avslutat dagens sista lektion med en sångelev. Dagen har bestått av sju sånglektioner och en lektion i svenska. Sångeleverna har sjungit allt från Beyonces version av Etta James-klassikern "At last" via jazzstandarden "Lullaby of Birdland" till Håkan Hellström. Svenskaklassen håller på med ett grupparbete inom antiken där de fått fördjupa sig inom de litterära genrerna epik, lyrik och dramatik och i dag förberedde de sig inför de kommande redovisningarna. Jag gick runt i klassrummet och stannade till vid en grupp där en av eleverna läste Sapfo och jag sa att visst är det häftigt att något som skrevs 600 år f.Kr. kan vara aktuellet för oss i dag år 2014. Eleverna höll med men bad mig sedan bestämt men vänligt att gå iväg för att de "höll på att testredovisa för att ta tid hur länge det kommer ta". Haha! 

Varje dag känner jag tacksamhet över att jag genomförde fem år på högskola för detta. Jag får jobba med min passion: musik och språk och dessutom inom min favoritinriktning sång och svenska. Tack för det. Ibland kommer jag på idéer till min undervisning när jag ska sova, när jag kör bil eller när jag är ute och springer. Mitt jobb finns hela tiden med mig och det bästa av allt är att det finns med mig på ett sätt som ger mig energi och glädje. 

 

Imra började löpa i går.

Vi ska tävla nu på söndag och nästkommande fredag.

Som ni förstår är löptikar och lydnadstävlingar en omöjlig ekvation. Det står klart och tydligt i tävlingsreglerna att man ej får tävla med en löptik. Mycket dålig tajming av Imra. Jag är så besviken att jag missar de här två tävlingarna som vi tränat så mycket inför och som jag sett fram emot OCH som dels ligger inom ett humant geografiskt avstånd - något som jag som inlandsbo inte direkt är bortskämd med. Mitt mål är ju att ha tre första pris, och därmed erhålla ett lydnadsdiplom, i lydnadsklass 1 innan årsskiftet och tävlingssäsongen pågår inte alls länge till. Imras löpning kommer alltså eventuellt påverka att målet inte uppnås och det känns så jäkla surt. Men! Vi tränar ju inte bara för att tävla utan för att roligt tillsammans också. Och! En löpperiod är ju inget jag kan påverka. Det går alltså inte att göra något åt det = inget att deppa över. Min ambition är därför: träna ännu mer och anmäla oss till Vännäs den 30/11 och Kramfors den 6/12 (får vi bo över hos er, Åsa och Roger?). Det innebär alltså att vi MÅSTE ta två raka första pris för att uppnå målet och att Imra har samma mål som mig... hehe.

Hej hallå bloggen. Nu lider denna dag mot sitt slut och för det första: jag är så himla tacksam över mitt jobb. Jag ska skriva om allt i ett senare för det förtjänar ett separat inlägg. För det andra: jag har sålt några av mina trasmattor i kväll. Både gammelfarmor Betty och farmor Dagny var ju två mattvävare av rang och de vävde mattor på löpande band vilket gör att jag har hur mycket mattor som helst. Jag sålde ett helt gäng på vår loppis i somras (farväl mattor) men jag har fortfarande mattor jag inte använder och vet att jag inte kommer att använda. Tänker mig då att det är trevligt om någon annan får använda dem så därför: är du i behov av trasmattor? Kontakta mig då: carolinalidstrom87@gmail.com. I kväll sålde jag fem mattor till två bekanta och vi hade en så himla trevlig stund med fika, surr och husesyn. Blir så löjligt mallig varje gång någon som besöker vårt hus berömmer inredningen. Ni trogna läsare vet ju att jag har lagt ner min själ i det här huset.

För det tredje: min fina barndomsvänne och forna granne Lena har hälsat på i kväll. Vi surrade i tre timmar om både allvarliga, sorgliga saker och om roliga, lättsamma saker. Älskar att prata med mina vänner. Känner mig alltid så tillfreds efteråt.

Saknar Christoffer och Jax. Det är väldigt tomt här utan dem. Nu ska jag gå till sängs med en bok för med en bok är man aldrig ensam!

I kväll har jag testat något jag aldrig gjort förr, nämligen dansat zumba! Emma drog med mig! På måndagar kl. 19.00 kör ABF en träningscirkel på Folkets hus och i kväll var första träningstillfället. Det var lika roligt som jag hoppats på och det är nog tur att jag har lite spring i benen för det var jobbigt! Lär nog ha en hel del träningsvärk i morgon...

Nu är det kvällsfika och sen hopp i säng för i morgon väntar en späckad dag med Lärartorget på morgonen (en träffpunkt för alla lärare vid Malgomajskolan där vi diskuterar aktuella ämnen, fikar samt vidareutbildar oss) följt av åtta sånglektioner och en svenskalektion där jag ska introducera antiken som en första epok i litteraturhistorien.

Natti!

I eftermiddag/kväll har vi haft avslutning på spårkursen som jag och Imra gått tillsammans med ett gäng andra härliga hundmänniskor med hundar. Eftersom det var avslutning i kväll hade instruktörerna ordnat en tävling för oss där kunskaperna vi lärt oss under kursen skulle sättas på prov. Tävlingen var uppdelad i tre moment: spår, budföring samt föremålssök. Som max kunde man få 55 poäng och jag och Imra fick 50 poäng så jag är supernöjd med henne.

Spår-momentet gick jättebra och hon markerade alla pinnar och spårade lugnt och metodiskt vilket ledde till full pott och budföringen resultade också i maxpoäng. Det sista momentet, föremålssök, går ut på att hunden inom en 50*50 stor kvadrat ska söka upp fem föremål inom en viss tid. Imra hittade och apporterade fyra av fem föremål inom tiden, så där tappade vi 5 poäng. Jag är såklart väldigt nöjd med henne ändå och jag är efter denna kurs ännu mer peppad att börja träna bruksgrenarna mer seriöst för att kanske vara redo för tävling nästa säsong! Imra tycker att det är kul så varför inte?

 

Jo, det byggs ju ett hundhus här på gården. Nu har det hänt en del sedan de här bilderna togs förra helgen men ni får ju en bild av bygget i alla fall. Jag tänker att jag visar processen senare med före- och efterbilder när allt är klart.

I kväll åkte Christoffer och Jax iväg för att jaga i tio dagar. Jag är glad för deras skull för jag vet att jakten är det roligaste de vet, dock kan jag inte låta bli att sakna dem. Att bo med dem är något jag trivs så himla bra med och därför känns det så tomt och "halvt" när de är borta. Tur att det är en begränsad tidsperiod i alla fall och tur att jag är bra på att hålla mig sysselsatt med projekt och aktiviteter!

I kväll har jag och Imra varit på klubben och tränat lydnad. Vi körde igenom programmet med dirigering och det gick helt okej. Något vi behöver träna på är stadgan i avsluten så de ska vi öva extra på nu inför tävlingen i Åsele nästa söndag!

Äntligen! Hon är tillbaka med en fullängdare! "Texten står naken längst fram" skrev en recensent på Sveriges Radio och visst är det så. Det är texten som är Annika Norlins styrka och det är texterna som funnits vid min sida sedan jag började lyssna på henne 2006. Den här skivan är så efterlängtad. Jag behöver rader från henne. Rader att relatera till och texter som kompletterar det som jag själv inte kan sätta ord till.