2006-07-29 - 2009-07-29 och förhoppningsvis mycket, mycket längre! Jag älskar dig, Patrik!

Nu: Träning och sen jobb till 21!

En av de bästa sakerna med att ha en ledig dag är att man har tid över att bunkra upp med matlådor inför en helg med jobb. Jag avskyr när vi inte har matlådor hemma i frysen. I och för sig händer det nästan aldrig. Jag vill inte utsätta mitt blodsocker för det.


Quinoa, broccoli, rädisor, cocktailtomater, vitlök, kalkon och matlagningsgrädde. Nu klarar jag helgen!

Detta är planen:

16.30 - Kristoffer hämtar mig.
16.32 - Kristoffer klagar på mycket packning trots få dagar.
16.45 - Vi åker till Patriks jobb.
16.55 - Patrik smiter ut fem minuter tidigare.
17.00 - Mot Dalasjö och firandet av Kristoffers 25-årsdag! Han fyller egentligen den 25 juli men vi passar på att fira den i helgen då alla kan närvara. Mormor och Anders är också hemma, hurra! Jag ska också träffa Idamari, henne har jag saknat i sommar. Synd att jag missade Emily och Nikki men de hinner jag träffa i augusti.

Detta blir en bra helg. Bastu ikväll nere vid sjön?



Idag har jag förresten fixat pass. Det gick himlarns smidigt och 2 cm längre hade jag blivit sen 2003.

Då åker jag och Patrik till en ö i  Greklands övärld! Idag när han kom hem sa han att han hade en överraskning och så visade han mig en resebokning. Jag hoppade upp och ner som ett litet barn! Hurra! Vi har pratat lite om att åka någonstans i augusti när vi slutat jobbat och innan höstterminen drar igång, men vi har inte aktivt letat efter något resmål. Idag hörde dock Patrik att de sa att många resor börjar ta slut och då haffade han en resa. Det var bra gjort tycker jag. Det är en av alla saker jag älskar med Patrik - han lever efter mottot LITE snack och MYCKET verkstad. Jag surfade runt lite och läste att man kan gå till stora olivlundar med havsutsikt. Där kommer jag att trivas bra. Det vet jag.

Vart än vi kom ifrån.
Vart än vi ska nånstans.

Jag jobbar 13-21 idag och under förmiddagen har jag skrivit nästan sju sidor på en text, det gäller att passa på medan flödet finns.

Igår brann jag av på jobbet. Det är inte ofta jag hettar till bland människor jag inte känner så väl, men jag blev så otroligt less och negativt påverkad. Två stycken ur personalen satt och jämrade sig över att sommaren var slut och att det nu bara återstår regn och mygg. De kom tillbaka från semstern igår och borde vara fulla med energi men istället sitter de där i soffan och klagar och ser inget ljus i något. Jag förstår inte hur människor som är så orkar med sig själva. Visst, jag kan också ha dåliga dagar ibland. Det har ju alla. Det där med sommaren brydde jag mig inte mycket om men då vi senare diskuterade lågkonjunkturen och min utbildning och de sa att allt är nattsvart och det minsann bara är inom vården det finns en framtid brann jag av. Jag sa att de fick ge sig och att man med den där inställningen nog kunde vänta sig en framtid svartare än den djupaste sjön. Det finns inget värre än människor som liksom utstrålar negativism. Tråkigt är vad det är. Jag litar på morgondagen. Det måste man göra. Även i kristider.

Ställ mig inte i ett led, du får mig inte att stå still.

Idag när jag slutade jobbet vid 16.30 hade jag planerat in en springtur i endera Gammliaskogen, runt Nydala eller på löpbandet på IKSU. Jag rådslog med mig själv ett tag och kom fram till följande för- och nackdelar:

Gammlia:

+ Bra backar.
+ Smidigt då spåret ligger på min cykelväg hem från jobbet.
- Less på Gammliaskogen.
- Våldtäktsfallet förra veckan.
- Risk för regn.

Nydala:

+ Bra med sjöluft.
+ Inte sprungit där på 100 år.
- Jobbigt med blåsten.
- Risk för regn.

IKSU

+ Springa inomhus då risken för regn var överhängande.
+ Möjligheten till att köra exakta intervaller.
- JAG HATAR LÖPBAND
- De är dessutom säkert upptagna.

Med dessa plus och minus i mina tankar bestämde jag mig för Nydala. Jag hann springa 2 km innan himmlen öste ned det överjävligaste ösregn som jag någonsin skådat. Och där sprang jag. Och hade 6 km kvar tills jag sprungit runt den där himla sjön som jag för några timmar sedan hatade och gärna bytt ut till närmsta löpband. Totalt 8 km avverkades och jag var blöt ända in på skinnet och fick stå i duschen i en kvart för att ens bli varm. Bättre löppass har jag haft. Blir jag inte sjuk av detta har jag ett immunförsvar av stål! Jag har trots allt inte varit sjuk sedan julen 2007.

Dagens låt: Lisa Ekdahl - Jag bara vet

Har varit på stan och käkat lunch med Ida och Jessica. Nu är det 11 dagar kvar till beräknad födelse för Ida och Eriks bebis. Jessica tycker att den ska komma ut snarast, i alla fall före hon åker till Finland i två veckor. Hon var rädd att Ida och Erik åker till Haparanda när hon kommer hem och att hon då riskerar att måsta vänta till augusti för att få en skymt av barnet. En sak är säker; när bebisen kommer ut och Ida och Erik är hemma i lugn och ro och har hunnit vila upp sig ska jag dit och gulla med den! Oavsett om Jessica är hemma eller inte, mohaha! Nu har vi ju väntat i 9 långa månader på den!

Nu ska jag sätta mig på balkongen och börja på riktigt med mitt topphemliga projekt. Har ännu bara ägnat timmar åt förberedelser och planering, men nu ni! Nu är jag igång! Lovar att visa er sedan, men just nu är det som sagt topphemligt!

Jag blir så förbannad. Och rädd. Och frustrerad. Brutal våldtäkt i Gammliaskogen igårkväll. Exakt i samma område där jag någon timme tidigare lugnt tränade löpning helt ovetande om att idiotiska och fruktansvärda galningar härjade. Psykopater som våldtar. Idioter som borde spärras in. Jag vill kunna springa var jag vill. Kunna ha hög musik i lurarna utan att det ska spela någon roll. Tydligen kan man inte det. Inte ens i fina, vackra och lugna Gammliaskogen.

Vanligtvis tänker man att något liknande aldrig skulle hända en själv. Och det gör jag även nu. Jag tänker att jag kan springa ifrån, klubba ner eller skrika och skrämma bort en potential våldtäktsman. Faktum är dock att detta är ett väldigt naivt tänkande. Mer rätt är att våldtäktsmannen förmodligen är min överman i samtliga av dessa försvarstekniker och att jag får fortsätta vara rädd. Och förbannad.

Detta är i alla fall en av alla tusen anledningar till att ha en hund.