Aktivera din hund på promenaden!

Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Eftersom det trillat in ett gäng nya läsare på bloggen (kul, välkomna!) så tänkte jag att det kan passa bra med en liten lära känna-lista så här på lördagsförmiddagen.
1. Hur gammal är du?
Tjugoåtta.
2. Hur gammal känner du dig?
Ibland som 70 (när jag går och lägger mig 21.30 på en lördagkväll), ibland som 18 (när jag pratar med mina elever som har kärleksbekymmer och blir nostalgisk över mina egna tonår), ibland som sju (när jag leker, skrattar, tävlar och ger allt i leken) men mest som tjugoåtta. Det är en fin ålder tycker jag.
3. Var bor du?
Jag bor tillsammans med min sambo Christoffer och våra jämthundar Jax och Major i Dalasjö. En ypperlig by med cirka hundra invånare (tror jag?). Vi bor på en gård i min farmor och farfars som de lämnade när de gick bort 2003 och 2004.
4. Vad har du gjort i dag?
Det är bara förmiddag ännu så jag har inte hunnit så mycket mer än att morgonpinka Major, släppa ut hönorna och äta frukost. Planen för dagen är fortsatt målning, promenad i det fina vädret och middag med Christoffer när han och Jax kommer hem från jakten.5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Alla årstider har ju sin charm men jag måste nog säga våren. Helst maj. I maj när allting kommer tillbaka, när sommaren är nära, när människor tinar upp och fram och ett glas rosévin smakar som allra godast. Plus att det alltid är bra springväder i maj och det gillar man ju!
6. Är du beroende av någonting?
Fil! Blir på riktigt lite arg om det inte finns i kylskåpet. Och så musik. Och hundar.
7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?
1. Jag är katastrofalt dålig på matte.
2. Jag får snabbt en känsla av ett rum eller ett hus och bestämmer mig fort om det är en bra eller dålig känsla.
3. Jag har tävlat i ponnydressyr under mina tonår.
8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Precis just nu njuter jag så ofantligt mycket av att bara sitta här vid vårt köksbord, med Major på fötterna och titta ut på hönorna som pickar fritt på gården. MEN! Om man ska välja helt fritt... kanske Island? Dit vill och ska jag åka någon gång! Vill också på safari i Kenya, drömmen! 30-årspresent månne?
9. Vad är du på för humör just nu?
Bra! Jag mår bra, bebisen i magen mår bra och vi har en lördag framför oss!
10. Vilket är ditt favoritgodis?
Hallonmumrikar. Som inte finns att köpa någonstans i Vilhelmina (om jag har fel så upplys mig gärna). Känner en sorg över det.
11. Vilken är din favoritaffär?
Kii i Umeå! Vill ha allt.
12. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Just nu är jag extremt kvällstrött och det är jag vanligtvis också men inte på den här nivån. Skulle inte säga att jag är en typisk morgonmänniska heller utan njuter av sovmorgon när tillfällena kommer. Måste jag kliva upp 04.30 för att göra något speciellt har jag dock inga problem med det.
13. Har du blivit sydd någon gång?
Nej. Har varit förskonad från sånt som tur är.
14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Pappa och Christoffer när de bar ut tunga pinaler från kallskrubben. Får ju inte lyfta tungt och det hatar jag. Känner mig helt oduglig och osjälvständig som bara kan stå och peka.
15. Är du blyg?
Nej. Kan dock bli nervös och spänd om jag ska göra något lite läskigt inför människor. Men blyg, det är jag nog inte.
16. Vad heter du i andra namn?
Anna (släktnamn) och Vilhelmina (drottningnamn samt namn på den ort där jag är född). Carolina Anna Vilhelmina, alltså. Tycker mamma och pappa lyckades bra med det. Får vi en dotter ska hon också heta Vilhelmina i andranamn.
17. Vill du gifta dig?
Ja! Det vill jag!
18. Har du något smeknamn?
Carro och Carra (Carra kommer från gymnasietiden då vi var flera Carro i klassen).
När jag beklagade mig över att jag var trött var det någon klok person som sa till mig Du har ju gjort en massa saker. Det är klart att du är trött. Då kan du ju inte tro att du ska vara utvilad. Det är ju en ren självklarhet förstås – men ändå är det så svårt att komma ihåg det. Att trötthet inte tecknet på hur förbaskat lata vi är utan på att vi gjort något. Jag tycker ofta att tröttheten känns som en besvikelse. För jag har någon konstig tanke om att jag inte ska bli trött förrän efteråt. Först när jobbet är klart för dagen och middagen lagad och bortdiskad och ungarna sover. Då får jag bli trött. Då är det okej. Att vara trött innan dess är ett misslyckande.
Och det är ju så himla lätt att slå ner på sig själv. Att vara arg över allt man inte hinner med. Det har ju varit minst sagt kaosigt här hemma sedan i maj. När jordbruket drog igång och sedan allehanda renoveringsprojekt. Och jag har varit så frustrerad på mig själv. Varför är det sådant kaos? Varför får jag inte till ordningen? Varför orkar jag inte mer? Till jag plötsligt en dag bara stannade upp och vände på tankarna och kom på att jag ju är väldigt duktig som roddar allt det här. Och jag skulle aldrig be någon som precis fått barn att uträtta det jag uträttade mitt första år med Folke. Men jag kräver det av mig själv. Och blir dessutom arg när jag känner mig för trött. Det är ju helt orimligt!
Trötthet är inte ett tecken på att man är dålig och lat utan att man kämpat hårt. Och lösningen kan förstås inte kan vara att kämpa hårdare och slita ännu mer – utan istället försöka hitta den där vilan man uppenbarligen behöver. Att vara utmattad är inte ett tecken på att man är svag utan på att man varit stark för länge.
Dagen har ägnats till stövelprovning och tentaplugg. Det är ett par riktiga regnstövlar jag köpt mig. Ett par svarta Viking med grönrutigt foder. Jag vill ha regn, strumpbyxor och tjocksockar/benvärmare och en sjal och därefter kan hösten få omfamna mig. Oktober kom så hastigt i år även fast jag gjorde mitt allra yttersta för att uppskatta varje dag i september. Varje dag i månaden som är min absoluta favorit under det svenska kalenderåret.
Tentaplugga gjorde vi hos Jessica. Jag, Jessica och Ida. Vi käkade kladdkaka och pratade om språk. Vi kollade igenom instuderingsfrågorna och lade upp en förhoppningsvis vettig strategi inför resterande plugg innan salstentan på måndag i skrivsal 6 i Östra Paviljongen, 09.00-12.00. Tänkte att den nu i detalj nedskrivna beskrivningen skulle vara ett lockbete till alla mina eventuella stalkers som nu alltså får chansen att se mig slita mitt hår, tugga upp sjuhundra blyertspennor och grimasera av skrivkramp. Inte för att jag tror att jag har några stalkers, men man vet ju aldrig. Det här med bloggvärlden är en väldigt mångfacetterad dimension av populär(ful)kultur som kan diskuteras i all oändlighet vilket jag inte ska ägna kommande timmar till. Jag hade istället tänkt att gå ut och inviga mina stövlar.