Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Det här är Carolina, 26 år, som skriver till dig. Det här brevet får du för att jag vill ge dig några råd på vägen. För det första: du är nu 16 år och då och då träffar du killar som får det att pirra i magen. Jag har bara en sak att säga: ge fan i killar som bara tar upp din tid. Träffa bara killar som får dig att må bra och det blir du bra på att göra så du behöver inte oroa dig. Kort sagt: säg nej till spänniga, störiga och självupptagna killar och ja till snälla, intressanta och ödmjuka killar. Du kommer att lära dig att snällhet är en mycket underskattad egenskap.
Och när vi ändå är inne på det här med killar: när du som 18-åring skolkar från några lektioner i gymnasiematten under somriga morgnar för att hångla med en kille på en gräsmatta - gör inte det. Gå på matten. Det visar sig sen att det inte var värt det. Ps: under samma vår har du kontakt med en annan kille som är snäll, han skickar låttexter till dig i sms och han skriver ett långt meddelande i din gästbok under en Valborgsfest i din lägenhet. Välj inte bort honom, trots att du blir lite rädd för att han är för på. Det kallas bara oerfarenhet. Du är också oerfaren. Glöm inte det. Vissa saker kan man faktiskt lära sig tillsammans.
Du ska öva som fasiken på dina instrument för sen kommer du att jobba med att lära ut det och du kommer att vara så sjukt stolt över dina elever. Men kom ihåg en sak: du är inte dina betyg - du är din personlighet!
Jobba alltid hårt, satsa alltid högt men glöm aldrig att vila emellanåt. Under gymnasiet plågar du din mage genom att stressa för mycket, och magen kommer sen att säga till när den tycker att du kör på i ett för högt tempo. Du vet, kroppen är smart. Var rädd om den.
Du måste lova att göra slut med vänner som aldrig ger tillbaka och som bara tar energi. Du kommer att ha så sjukt fina vänner runt om dig som är värda din tid och kom ihåg att säga det till dem.
Träna för att hålla dig stark och snabb. I tvåan på gymnasiet kommer du att bli påkörd av en bil när du cyklar (lugn, det kommer att gå bra). Läkaren säger att du ska tacka dina starka benmuskler som skyddade knät.
När du sitter och tokskriver på ditt examensarbete - ge inte upp trots att det känns som att det aldrig ska ta slut - den där examen du tar kommer att leda dig till möten med flera unga människor som får dig att skratta varje dag! När personer i din omgivning säger att du lyssnar på ”svår och deppig musik” – skit i dem. Lyssna på den musik du vill lyssna på. De kommer att komma några år senare och säga att du har en bra musiksmak och be om dina spotifylistor. Gör bara saker som du tycker är roliga, men ibland måste man göra tråkiga saker för att sen göra roliga saker. Jag tror du har förstått den ekvationen vid det här laget. Vissa saker kan du inte stressa fram. Du måste chilla också ibland. Du är rätt dålig på det just nu, men håll ut. Det blir bättre.
Du måste komma ihåg och visa vad du känner och tycker. Stirra inte in i en vägg och förbli tyst. Ut med språket! Våga visa dina känslor! Vad kan hända liksom? Det är lika bra att du lär dig att köra med raka kort från början.
Säg till din farfar att han är din förebild innan det är för sent. Ta med en kompis och cykla förbi lasarettet där han ligger och vilar. Han kommer att tycka att det är bra att du ska börja på universitetet och så kommer han att titta på dig med de pluriga ögonen och krama din hand. Några dagar senare somnar han in, 84 år gammal. Du kommer inte hinna säga det till din farmor för hon dör innan någon hinner säga hejdå. Likadant är det med din morfar som dör på älgpasset. Passa på att umgås med din mormor och be henne lära dig saker som du har nytta av i framtiden, så som att smuggla vin i en petflaska in på festivalområden (ja, hon lär dig faktiskt sånt).
Hittade en text jag skrev för något år sedan.
När man hoppar upp från en iskall inlandssjö för att soltorka på en varm brygga.
När man tar en promenad med en vän på snöknarrig mark.
När ens vänner koncentrerar sig på att spela sina instrument och gör miner och man retar dem för det.
När man är på biblioteket och boken man så länge velat läsa står där på hyllan och säger: mentamigochläsmigba
När man tar upp telefonen för att ringa till någon som hinner ringa en själv just före.
När man ger en min till en vän som förstår precis vad man menar.
När man blir sugen på blåbärspaj men inte har några blåbär och man ger sig ut på blåbärsjakt i skogen.
Hur hästar luktar efter en dag i en sommarhage.
Hur bebisar luktar.
Hur valpmagar luktar.
Hur valptänder känns.
Hur valpar är överhuvudtaget.
Hur fascinerande det är med människor som grejar med sitt hår. Hela tiden.
Hur extremt skönt det är att somna i en renbäddad säng.
Hur ännu mer extremt skönt det är när man säger ord som man velat säga så länge.
Hur läskigt - men bra - det är när man hör ord man velat höra länge.
Hur underbart det är att spela piano.
Hur underbart det är att komma på en film, eller en bok eller vad som helst, som man trodde man hade glömt.
Hur fantastiskt det är att läsa om en bok för femte gången och hela tiden upptäcka nya dimensioner.
När ens vänner ringer och frågar: Du, jag kommer bara på dig av mina vänner som borde kunna det här.
När man har ett klädesplagg på sig som man inte haft på länge och man får höra: Åh, den där är så fin!
När man får kläder.
När man tar av sig kläder med någon man tycker om.
När unga män tar av sig tröjan i solen.
När man får fräknar. Tack generna.
När man får spontana besök.
När man jobbar och får höra att man gör ett bra jobb.
När man cyklar hem i regnet och tänker att ingenting spelar någon egentlig roll förutom regnet, stunden och cykeltrampet.
När man får spotifylistor som man nästan lyssnar sönder.
När man lyssnar på låtar med någon och är tyst i flera minuter för att sedan prata sig hes bara för att man har så mycket att prata om.
Hur det känns att äta den allra första jordgubben som man plockar upp från landet.
Hur det känns att återse någon efter alldeles för lång tid isär.
Hur det känns att få tillbaka en uppsats där läraren har ägnat tid och möda åt att skriva en sida lång kommentar.
Hur det är att umgås med personer som är nervösa på ett förväntansfullt sätt.
Hur det känns att läsa sagor för barn som sedan somnar med armen på ens arm.
Hur det känns när barn kryper upp i ens famn och pillar i ens hår och drar i ens örhängen.
Hur det är att ro hemma på sjön.
Hur det känns att komma ifrån en by.
Hur det känns att springa på tallmon hemma.
Hur det känns att vara hemma överhuvudtaget.
Hur det känns att fiska mitt i natten.
Hur det känns att slippa ställa en väckarklocka.
Hur det känns att få en kram när man verkligen behöver en.
Hur gott det är med flingsalt.
Hur gott det är med Ludvigs kanelbullar.
Hur gott det är med mandariner i november.
Hur fantastiskt makalöst vackert det är med koncentrerade personer.
Hur inspirerande det är med människor som valt att göra en sak och gör det för att de tycker om det.
Hur det känns att stå i en matkö och vagnen framför inhyser en bebis med små, små fötter som ler finurligt åt en.
Hur det känns att vakna till mormors klapprande på ovanvåningen.
Hur det känns att kyssa en solvarm mage.
Hur det känns att kyssa nervösa läppar.
Hur det är att stå i en för trång hall och säga saker som: Den här hallen är för liten för min person!
Hur det är att dricka vatten från Dalasjö.
Hur det är att sitta på en balkong med en vän och dricka te.
Hur det är att be en vän att lyssna på en låt och sedan få höra: Det där är en Carolina-låt! och tänka att den vännen lärt känna mig väldigt bra.
Hur det är att gå på vägen i Fullsta och plocka smultron på ett strå och hinna äta upp dem innan man kommit tillbaka till stugan.
Hur det känns att skriva såna här listor och inse att det är så mycket man tycker om.
