Hej, hallå bloggen. Det var några dagar sedan sist. Har knappt hunnit sitta vid datorn något de senaste dagarna då det har varit fullt upp. Här kommer en liten lista över de senaste dagarnas händelser:

Föräldrautbildningen: Så mysigt att samlas på en fredageftermiddag och prata om allt spännande som ska hända. Vi är i samma föräldragrupp som de som ska ha barn i december så december- och januaribebisarna är alltså hopslagna (kul association jag fick nu). När barnmorskan frågade vad vi ville veta och lära oss sa jag: ALLT! Jag vill veta hur det här ska gå till! Hehe. Sedan fick jag precisera mig en aning och det känns som om vi har en bra plan för de kommande tre fredagarna. Jag och Christoffer planerar också att göra ett studiebesök på BB för att hälsa på och känna in lokalerna. Christoffer tycker dock att detta är viktigare än vad jag gör men jag antar att det kan kännas bra att ha varit där. Nu är jag i vecka 32 och bebisen verkar tro att min livmoder är något slags discotek för den dansar som tusan där inne och ibland är det nog ganska trångt för den för då trycker den ut sig och stretar mot revbenen vilket inte är allt för behagligt. Jag är dock tacksam över att det verkar vara en pigg krabat där inne. I morse höll jag på att försova mig (som ett resultat av tempot jag håller och som en hint om att jag ska ta det lugnare säkert) och vaknade av tre kraftiga sparkar som att bebisen sa: God morgon, sluta slöa, dags att jobba! Fick bråttom till jobbet men hann till 08.00! 

Instruktörsutbildningen: Det var ju inte så värst vidare mysigt att köra 37 mil i ett snökaos med alltifrån kräksnö till underkylt regn. Med matpaus i Arvidsjaur tog det sju timmar upp till Boden. Då kan ni räkna ut vår snitthastighet...Helgens utbildning var i "Hundkunskap" och det var så himla lärorikt! Tre ekipage med olika typer av "problem" kom ut till klubben och vår uppgift blev att coacha dem att hitta nya steg i träningen. Blev otroligt glad av att läraren från Svenska Brukshundklubben skrev detta om oss på FB:

Vi lärare vid Samhällsvetenskapsprogrammet jobbar just nu mycket med marknadsföring. Följ gärna vår Facebooksida 

Just nu pågår projektet "Veckans Sa-elev" där våra elever porträtteras. Vi får lära känna dem närmre samt veta vad de tycker om att studera SA-programmet. Dagens tips alltså! 

 

I dag nåddes vi av beskedet att förslaget om att lägga ner den Kommunala Musikskolan i Vilhelmina har lämnats till Fullmäktige. Anledningen är att kommunen behöver spara pengar. Vi musiklärare i kommunen skrev en debattartikel till tidningar, kommunledning och politiker i våras och vad mer kan vi göra? Alla barn och ungdomar vill inte rida, spela hockey, träna judo eller orientera. Musik behövs också. Det kulturella livet berikar en kommun. Vem vill bo i en tyst kommun utan musik? Var kommer barnen vara som ska spela "Idas sommarvisa" på pianot på skolavslutningen så alla släktingar fäller en tår? Var kommer den nervösa speleleven som tar gitarren och trevande spelar på Vårsoarén att vara? Var ska ungdomar som vill bilda band mötas? Vilka ska peppa dem och hjälpa dem att komma igång? Nästan alla Sveriges 290 kommuner har en Musik- eller Kulturskola och endast ett fåtal befinner sig i negativt majoritet. Det är djupt beklagligt att vår kommunledning och våra politiker väljer att sälla sig till detta sällskap.

Att kommunen måste spara pengar är en logik jag kan ta till mig. Att välja att lägga ner en framgångsrik, kulturell instans som varje vecka möter flertalet barn och ungdomar är dock  något jag vid min allra största ansträngning inte kan begripa. Det måste finnas andra verksamheter att se över, andra organisationer som får backa och stå tillbaka. Vilka ska ta ton i luciatågen? Vilka ska lära sig det svåra partiet i den där soullåten? Vem kan lära sig ett komplicerat trumfill utan rätt pedagogisk guidning? En nedläggning av Vilhelmina Musikskola är ett hårt slag mot kommunens invånare och något som kommer att märkas i form av en tystare kommun med ett betydligt fattigare kulturliv.

I fyra år har jag jobbat vid Musikskolan och jag har under dessa år mött ungdomar vars största intresse är musik. Flera av dem har valt att gå musikgymnasier runt om i länet, en av dem blev tilldelad Kungliga Musikaliska Akademiens stipendium och en av dem har ett gehör så fullt utvecklat att Mozart myser i sin grav. Flera av dem skriver mail till mig och delar musiklistor, berättar om ensemblelåtar de spelar och konserter de gör. Det Vilhelmina nu gör är att strypa chansen att få fler barn och ungdomars musikintresse att stimuleras via Musikskolan.

När jag i våras möttes av planerna på nedläggning valde jag att denna termin återgå till klassmusik utöver min tjänst som gymnasielärare i svenska. Det innebär att jag i nuläget inte längre har någon del av min anställning vid Musikskolan vilket smärtar mig då sånglektioner och allt det ger är bland det roligaste jag vet. Musik är liv och ger liv och det är med glädje jag ser fram emot att lära vårt barn att spela och sjunga men med stor sorg tänker jag på alla de barn och ungdomar som aldrig, i alla fall inte i Vilhelmina kommun i Musikskolans regi, kommer att få möta musikens värld och den kraft den besitter.

 

 

I dag har jag kompledigt. Passade på att ta ut mina komptimmar i dag då eleverna har friluftsdag och jag bara hade en lektion på hela dagen. Jobbar ändå på här hemma i dag för jag har en del rättning att gå igenom. Tar en lunchpaus nu men tittar bara in här för att skryta lite på mina körtjejer. I går repade vi och de satte mitt trestämmiga arr på "Lay me down" av Sam Smith på andra försöket. Blev imponerad och peppad på vad denna höst kommer att utbringa i rent körsångsmässigt!

I gårkväll var Emily och Nikki här för det traditionsenliga Bonde söker fru-tittandet. Premiären gick av strapeln i går och vi båda tror att det kan bli en spännande säsong.

 

Är nyligen hemkommen från jobbet. Skolan har haft föräldramöte för alla nya gymnasieelever och eftersom jag är klassföreståndare för ett gäng ettor var jag på plats. Nu är jag så trött att ögonen går i kors så efter att jag fikat (kardemummaskorpor, mmmmm, varit sugen på det hela dagen) ska jag kvälla.

Träffar alla nya och gamla elever i veckan så här i skolstartstider. Det är så kul! I dag kom en ny elev och hade med en hälsning från en före detta elev som gjorde mig varm i hjärtat. Önskar att man hade kvar alla elever hela tiden och att de inte skulle ta studenten men jag sparar alla i minnet. Mvh/sentimental lärare

Appropå mitt jobb och musik. Just nu går två låtar på repeat i mina högtalare och lurar:

Så skönt flow i "Words" och stämmorna i "Vilja bli" MMMMMMMMM! Sverige är så himla bra på att göra musik. Hoppas ni alla har en fin onsdag. 

 

Spotify skapar ju egna spellistor som ni kanske vet om ni använder Spotify mycket. En lista som jag tycker att de lyckats extra bra är Stress Relief 

Listan är perfekt att jobba till. Jag som är en "textmänniska" fastnar lätt i att analysera text och sjunga med men till den här musiken kan jag koncentrera mig på jobbet och dessutom blir jag så lugn. Skönt för en "stressåbarr" som mig som min käre sambo ofta kallar mig, hehe. "Åbarr" betyder "abborre" på Christoffer dialekt och det är ju som bekant en rätt virrig fisk som sprattlar mycket, därav uttrycket... antar jag?

Jaja. Lyssna nu på listan. Den är magisk. Nu ska jag fortsätta med uppsatserna och i kväll ska jag, Emma och Linda ses för att käka middag tillsammans och jobba samt utvärdera detta arbetsområde som vi arbetat fram tillsammans. Tur att vi har efterrätt! 

Kom precis hem från jobbet. Vi har haft inläsningskväll för kristihimmelfärds-fredagen. Under kvällen har vi jobbat med framgångsfaktorer för lärande. Kvällen inleddes med en film följt av diskussion och uppgifter i ämneslagen. Tycker mycket om kreativa möten där mycket genomförs och där framtida möten för fortsatt diskussion och samarbeten planeras in! Tycker också mycket om det här yrket som öppnar för kreativitet och samarbete - och när dagen är slut känner du verkligen att hjärnan fått jobba. Skönt! I läraryrket har du dessutom hela tiden nya saker att lära dig; ny forskning på lärmetoder att testa, temaområden att uppfinna, elevmöten som väcker eftertanke och hela tiden formar dig som pedagog samt karriärmöjligheter att utforska när du känner för ytterligare utmaningar.

Om du är intresserad av läraryrket kan du skicka ett mail till mig med frågor. Jag tar även gärna emot besök under en arbetsdag där jag kan berätta mer om detta mycket omväxlande och stimulerande yrke! [email protected]

Mer nyfiken? Titta på Skolverkets kampanj "För det vidare". I serien "Lärarkandidaterna" får du följa tre unga människor som följer några av landets vassaste pedagoger i vardagen som lärare. Kommer de att avskräckas eller älskar de det? Och framför allt: har det de i sig?

 

Ska hänga kvar på jobbet en stund till då jag och en jobbarkompis ska hem till en tredje jobbarkompis för en kväll med middag och jobb. Vi ska försöka färdigställa vårt "lilla" projekt. Någon gång under läsårets gång myntades idén om ett gemensamt temaarbete för våra elever som läser litteraturhistoria. Det resulterade i en arbetsgång med endast en träff varannan fredagmorgon vilket gjort att vi nu valde att sätta oss ned en hel kväll för att slutföra arbetsbeskrivningen. Tanken är att eleverna ska få göra ett litteraturstudium där de ska läsa två verk, redogöra för likheter och skillnader, svara på frågeställningar samt anknyta till en historisk koppling. Ja, ni hör ju hur flummigt det låter i denna planeringsfas. Förhoppningsvis klarnar det under kvällens arbete! 

 

Känslan när en elev sjunger så jag får gåshud, känslan när hon kör all in på musiken och sedan när hon säger att hennes drömyrke är musikproducent. Allt går med vilja och du måste våga satsa för att nå dina drömmar. Det skulle inte förvåna mig om hon en dag ringer och säger: Kom och hälsa på mig i min studio så sjunger vi tillsammans!

Bra dag på jobbet. Helt klart. 

 

 

 

 

Under kurserna jag undervisar i har jag återkommande lägessamtal för att eleverna ska veta hur de ligger till kunskaps- och betygmässigt. Samtalen är också ett bra tillfälle att gå djupare in på olika frågor som rör ämnet eller kunskapsinhämtningen. Ser allt bra ut brukar jag säga till eleven att hen ska nöja sig. Hur ofta får elever höra det i skolan? brukar jag tänka. Själv fick jag under min egen skolgång alltid höra att jag kunde bli liiiiite bättre och pressa mig ännnnnu liiiite mer och visst är det självklart att jag som lärare ska guida eleven till dess promaximala utvecklingszon, men inte till vilket pris som helst. Eleven ÄR inte sina betyg. En elev måste få ha roligt, vara kreativ och njuta av sin tid i skolan också - få slappna av och känna sig nöjd.

De här samtalen brukar ibland även handla om annat än just mitt ämne. I dag pratade jag och en elev om hennes stora musikintresse och så kom vi in på olika projekt hon kan göra inom musik. Kanske söka ett sommarjobb på temat, söka pengar för att bilda organisationer och föra över sin passion till andra. Vi pratade även om den stora, och egentliga, ICKE-frågan där folk inom musikbranschen kategoriserar in tjejer som lirar musik i TJEJBAND medan det aldrig pratas om KILLBAND. Varför? Jo, för att normen är att det är killar som spelar och tjejer som är fans. Hon hade precis varit och spelat med sitt band där hon är ensam tjej i bandet och när hon bar in sitt instrument frågade ljudteknikerna om hon var en flickvän som hjälpte till. Nej, sa hon, jag spelar trummor i bandet.

Vi måste sluta säga killgrejer och tjejgrejer, oavsett vad det handlar om. Saker är saker, band är band, sporter är sporter - oavsett vilket kön som utövar aktiviteten. Jag hoppas att mina elever får med sig det och att de här tröttsamma könsnormerna suddas ut en gång för alla.

 

Onsdagen är mer generös än gårdagen.

Plus för dagen:

+ Mina sångelever. När man märker att de verkligen tar till sig det jag sagt om sångteknik.

+ Min elev som jag har musik med som extrastöd. 

+ En annan elev som lyssnat på musiken jag tipsat honom om och ger ett omdöme om dem, sätter sig och skriver och lyssnar på listan. 

+ I kväll kommer Christoffer hem. Han har varit i Umeå två dagar i jobbet. Inser att jag är väldigt bortskämd med att ha honom hemma jämt. Många i min bekantskapskrets har sina partners borta i jobb på veckorna och jag inser att det inte är alla förunnat att få äta en vanlig vardagsmiddag ihop med den man bor med. Tack för det livet. 

 

 

 

Ni vet sådana där dagar då allt känns lite mindre och är lite mindre? Lägg då till tvivel på sig själv i arbetet och hur man är som lärare. Jag vet att jag innerst inne är en bra lärare, men just nu känner jag mig mellanmjölk och lektioner kommer och går utan det där extra. Det kan ju inte blixtra kring varje lektion, det vet jag - men ÄNDÅ. Åh. Försöker peppa upp mig med Jens Lekman och saxofoner och handklapp gör att det känns lite bättre. I morgon ska jag leverera. Det bestämmer vi nu. I dag var bara en parantes.