På midsommarafton bar jag i princip en gratis beklädnad. Den vita klänningen är second hand-fyndad för 40 kronor, skorna är mammas gamla och guldklockan har jag hittat i farmors smyckesskrin.

Det var det!

Ligger nedbäddad i min renbäddade säng, dricker te och lyssnar på reprisen av Underbara Claras sommarprat i p1.

Sämre kan man ha det!

Jag har läst Claras blogg sedan 2007 och hoppade rakt upp av lycka när jag läste igenom listan och fann just hennes namn bland årets sommarvärdar.

Om ni undrar hur arbetet förflöt under Anna och Roberts tapetserarkväll kan ni läsa om det här.

(Lägg märke till min stillsamma uppsyn när jag ligger nedbäddad i soffan!)

Läser om utsnitt och skärpedjup samtidigt som jag lagar sellerisoppa. Kanske inte det vanligaste att bli sugen på det halv elva på en onsdagkväll, men det blev jag! Och nu har jag flera goda matlådor. Älska matlådor.

Nu ska jag äta min soppa och börja skriva på min inköpslista till huset som jag flyttar in i den 14 augusti.

Har sprungit en runda, letat reda på bra recept och handlat inför midsommar, lagat ett par byxor, skrivit en sida på en bortglömd text (har en del sådana i min mapp "Skriv mer") och nu drar jag till jobbet för att jobba till 21.15. Höres!

Dagen har innehållit jobb hela dagen lång, mys med barnen hos Sabina och planering för midsommarhelgen som vi ska tillbringa ute på Norrbyskär samt besök hos tapetserarparet Anna och Robert. Jag satt i soffan och myste, åt körsbär, gjorde tapet-playlists och försökte leka rolig tapet-reporter med ett fatalt misslyckande som resultat. Hoppas Anna och Robert lagt sig vid det här laget. Jag vill inte veta av att de fortsatte med tapetseringen efter att jag retirerat.

Ps: Molly och Olivia är ju bäst: "Carolina.. när du flyttat ska vi hälsa på dig. Vi lovar!"


Olivia, juli 2009.

Idag fyller Johannes år. Han har redan fått en present av mig, men jag tänkte ge honom några ord också. Denna dikt skrev jag när jag var som mest förvirrad över saker och ting. Jag och Johannes var inte tillsammans då, utan vår relation befann sig på ett vänskapligt plan. En av de stora anledningarna till att jag och Johannes överhuvudtaget har en relation är just på grund av att han kan se bakom förvirrelse och tillfälliga huvudbryn och läsa mellan raderna. Jag går inte in vidare mer på det, men i alla fall - det är bara en av alla hans mycket fina egenskaper som gör att jag för varje dag känner en starkare kärlek.

 

Och som alltid

då jag inte kan

prata

skriver

jag istället

 

Och alltid

är det någon

som inte förstår

 

Men när jag säger:

Läs mellan raderna

skulle jag lika gärna

ha kunnat säga det rakt ut

 

Min eminente fotograf-vän Fredrik var en av fotograferna under Kulturnatta och fotade bland annat mig och Peter när vi hade jazzafton på Schmäck. (Om ni undrar över min märkliga gest kan jag förklara den med att jag förmodligen drog en anekdot eller försökte mig på något kort mellansnack).


Peter-"det finns inga genvägar till det perfekta ljudet"-Wester.




Haha, koncentration blandat med lite lur! Ps: lägg märke till att Lilla My hänger i mitt öra.

En av mina favoritkompositörer inom 1900-talets Minimalism är Philip Glass. Jag ger er honom som kvällsmusik denna söndag.

Philip Glass – Étude for Piano No. 2

Ps: Det är väldigt fint att ens storebror minimerar söndagsångesten genom att både handla med mig samt bjuda mig på en fin söndagsmiddag.

Imorgon börjar jag sommarjobba. Mitt sista sommarjobb. Märkligt.

- Uppackning av kartonger.
- Rabarberplock.
- Fika rabarberpaj med Emma, Freja och Gustav som kom på besök.
- Rundvandring i huset och få råd av Emma som är kunnig som få.
- Springtur + hemmastyrka med Ludvig.
- Nyinvigning av badplatsen i och välkomnande av nyinflyttade i byn. 18 stycken på mindre än två år, inklusive en hel massa barn, bra bra!

Nu är jag trött och ska snart sussa kudden. Dagarna går för fort. Jag tycker jag klev upp nyss. Imorgon åker jag till Skellefteå igen för Johannes fyller år! På söndag åker jag tillbaka till björkarnas stad för sju veckors jobb och umgänge med fina Umeå-personer som jag saknat!

Adjö!


Fångade bus-Freja med kameran när hon undersökte huset!

I examenspresent av mamma och pappa fick jag världens finaste väska/portfölj. Jag har önskat mig en sån här väska så länge! Har spanat på vintageväskor, men insett att jag hellre vill ha en sprillans ny som jag får skapa min egen historia med! Den är helt i skinn och luktar som den bästa sadelbutiken! Väskan har flera olika fack, med dragkedjor och nyckellås och med följde även en axelrem jag kan koppla på ifall jag vill. Nu står den i ett rum och väntar på hösten när jag ska fylla den med fina pennor med perfekt skrivglid och elevuppsatser att rätta. Den rymmer dessutom min arbetsdator (det där kändes väldigt ovant att skriva, haha) som jag får av skolan till hösten! Jag och väskan kommer att bli ett fint par.

Den här dagen har varit som en enda lång lektion i ett av mina favoritämnen kulturhistoria! Jag har nämligen tillsammans med mina framtida kollegor åkt upp till Fatmomakke där vi guidats runt och fått information om den samiska kulturen. Vilhelmina är en samisk förvaltningskommun och då kan det vara bra att vara lite påläst kring samernas kultur.

Alltså, måste bara skriva en rad om mamma och pappas hund Thimmie. Hon blev 12 år nu i mars och det märks så tydligt att hon blir äldre och äldre. Vill inte tänka på den dagen hon försvinner ur våra liv. Hon har ju funnits i halva mitt liv och gosat ner sitt huvud i mitt knä när jag varit ledsen, sprungit med mig längst tallmon och suttit mitt på stallplanen och följt med varv efter varv när jag tragglat dressyr. Imorse var hon jättestel när hon reste sig, hon är i princip heldöv, hon har blivit jättesniken på mat, hon gnällde idag när jag var i farmors och farfars hus och grejade, hon rev ned en massa tidningar för att bära och hon tuggade på pappas vante. Det är som att hennes kropp blir äldre men att hennes psyke ibland går mot valpstadiet. Jag vet inte. Ska inte leka hundpsykolog. Allt jag vet att det känns jobbigt och ledsamt. Jag ska dock ta vara på hennes sista tid så mycket jag bara kan. Känns bra att jag flyttar till Dalasjö så jag hinner vara med henne mer.


Bild från 2009.

Jag ska ringa IKSU och be dem starta en ny träningsform: BÄRA-TUNGA-MÖBLER-UPPFÖR-TRAPPOR.

Inga fyspass klår det. Jag svettades som en galning och kroppen känns mör och härlig. Ikväll har jag planterat ett äppelträd och grävt en massa och grejat på. Har dessutum burit betongblock och gamla plankor upp till mitt framtida "bibliotek/musikrum". Blocken och plankorna ska bli en bokhylla där alla mina böcker ska få plats (äntligen, det har aldrig hänt förut, utan en del stackars böcker har fått legat nedpackade i kartonger och lidit den svåra mörkerångesten).

Fortsätter det i den här takten behöver jag inget gymkort då jag flyttar hit.

I och med min examen avslutas en epok av mitt liv och en ny tar sin början. Jag har fått en del frågor kring allt det nya så jag tänkte ta det från början.

Men jobbet då? - Jag har fått en tillsvidareanställning som lärare i musik och svenska vid Vilhelminas högstadieskola, Hembergsskolan. Jag kommer även att vara mentor för en årskurs sjua tillsammans med en kollega. Eventuellt kommer jag att få undervisa sångelever via Musikskolan, detta beroende på om det ryms i min tjänst. En dag i veckan kommer jag att åka upp till Saxnäs som är en fjällort utanför Vilhelmina för musikundervisning.

Hur känns det då? - Det känns spännande och kul! OCH NERVÖST! Jag ska ta över ansvaret från min gamla musiklärare Christer som gjort ett fantastiskt bra jobb och som alltid varit mycket omtyckt av elever och kollegor. Jag är otroligt tacksam över att ha sådan tur med en tillsvidareanställning direkt efter examen. Jag hade förberett mig på att vicka mig less innan någon längre anställning skulle dyka upp. För mig som kontrollfreak är det viktigt med ordning och struktur och då känns det tryggt att börja arbeta med samma elever och samma kollegor under en längre tid. Rutiner kommer förhoppningsvis också lättare att kunna byggas upp och utvecklas i och med detta.

I och med att jag är utbildad gymnasielärare vill jag såklart även undervisa där, och jag har som plan att knycka åt mig någon tid där också i framtiden!

Men var ska du bo då? - Jag ska bo i HUS! Hurra! I en by! Hurra! Nämligen i ett stort hus i Dalasjö som stått tomt sedan min farmor och farfar lämnade jordelivet. Jag är så exalterad över det och planerar och filurar mest hela tiden över hur jag ska inreda. Huset är byggt 1945 och är i relativt gott skick. Farfar var före sin tid så huset är utrustat med både jordvärme (vilket är en kostnad jag är glad att slippa, bra där farfar!) och bredband. Huset är i tre våningsplan på sammanlagt 195 kvm, inklusive oinredd källare. På gården finns ladugård, garage och vedbod samt en himlarns massa blom- och trädgårdsland som jag ska göra mitt bästa att sköta om. Imorgon ska jag till exempel plantera ett äppelträd! Idag har min lillebror agerat möbelbärare till mig - vi har burit ex antal möbler in och ut från rum och upp på lagårdsvinden. Tittar man ut från ett håll ser man toppen av Marsfjällen och tittar man åt andra hållet ser man Hemsjön. Jag har planerat att ha ett bibliotek/musikrum i ett av rummen och dit är ni välkomna på te i höstrusket, men först ska köket renoveras.

Hur känns det då? - Med tanke på den lokalpatriotism och hemlängtan som ständigt virar sig runt min själ känns det mycket bra. Jag är säker på att jag kommer att göra något bra av huset (med reservation för eventuella raseriutbrott när saker och ting går åt skogen, men det är väl det som är charmen med att bo i ett hus). Dalasjö är en väldigt fin by och får jag den av många omtalade "lappsjukan" drar jag mig mot en stad en helg eller så. Värre än så är det inte. Jag föredrar fritt utrymme framför trängsel.

Men Johannes då? - Johannes ska sitta med huvudet i kurslitteratur två och ett halvt år till då han ska läsa engelska som sitt andra ämne + pedagogik/didaktikdelen och examensarbetet. När han inte pluggar kommer han att harva gitarr och nörda inspelningsteknik.

Hur känns det då? - Nu känns det bra. När jag sitter här ute i oktoberrr och saknar honom kommer det inte att kännas bra. Det bästa hade såklart varit om han varit max en armlängd bort. Men just nu finner vi oss i detta och tar vara på tiden då vi får ses, vilket ska bli så mycket det bara går. Folk har ju klarat av distansförhållanden i alla tider.

Vad ska du göra i sommar då? - I sommar ska jag, för femte sommaren i rad, arbeta på Berghem servicehus vilket kommer att kännas vemodigt då jag i augusti flyttar hemhem. Jag börjar den 20 juni och jobbar till den 7 augusti och sedan åker jag till stugan i Dalarna en vecka innan jobbet börjar den 15 augusti och det känns magiskt bra.

Har varit med Emily ikväll och bevittnat årets avhyvling. Emily röt ifrån så orden smattrade och de stackars ungdomarna som var föremålet för hennes vrede fick knappt en syl i vädret. Det är så det ska gå till!

Imorgon åker jag och Johannes till Skellefteå. Student, kalas, dopp i havet och mys står på agendan!

Skriver mer en annan dag då datorn lockar mer än allt annat.

Ps: Jag lovar er en uppdatering om jobb och framtida boende då tillfälle ges.

Ps 2: Anna, inspirationsinlägget är på ingående!

Jag firar min examen, tältar, paddlar, kokar rabarbersaft, pussas, läser, umgås, spelar piano, luktar på hägg, njuter av utsikten. Imorgon skriver jag nog mer.

Hurra hurra hurra! Idag är en mycket speciell dag i fröken Lidströms liv. Jag har nämligen skrivit på ett viktigt papper, nämligen ett anställningskontrakt för en tillsvidaretjänst! Jag har inte förstått det än. Jag satt ju senast igår på universitetet. Lycka! Jag vet inte var jag ska vägen. Ska äta några jordgubbar och lugna mig. Skriver mer när jag funnit ro.