Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

J.

2011-06-20 20:17:24 i Allmänt

Idag fyller Johannes år. Han har redan fått en present av mig, men jag tänkte ge honom några ord också. Denna dikt skrev jag när jag var som mest förvirrad över saker och ting. Jag och Johannes var inte tillsammans då, utan vår relation befann sig på ett vänskapligt plan. En av de stora anledningarna till att jag och Johannes överhuvudtaget har en relation är just på grund av att han kan se bakom förvirrelse och tillfälliga huvudbryn och läsa mellan raderna. Jag går inte in vidare mer på det, men i alla fall - det är bara en av alla hans mycket fina egenskaper som gör att jag för varje dag känner en starkare kärlek.

 

Och som alltid

då jag inte kan

prata

skriver

jag istället

 

Och alltid

är det någon

som inte förstår

 

Men när jag säger:

Läs mellan raderna

skulle jag lika gärna

ha kunnat säga det rakt ut

 


Kommentarer

13,5 mil...
Jaa Du, Du förstår nog att modershjärtat smälter när jag läser vad Du skriver om J....önskar Er verkligen många lyckliga år tillsammans.
J:et ifråga
För er som inte träffat mig kan jag ju tillägga att jag inte alltid ser så "stekig" ut som bilden antyder. Men tack för inlägget finaste, älskar dig! :)
P:et
Johannes



En dag steker det

Jag tror det är solskenet

Men ack, din blick

din värme, din smakfulla touch

av fläder flammar rakt igenom

våra hjärtan!



Dikten är komponerad under 3 sekunder!

Tack för mig!
Jag grinar en skvätt

för det är inte lätt

att läsa det här och vara blödig som jag

jag får läsa om'et en annan dag

och jo, förresten hörreni ni två

om ni då kunde begrip å förstå

hur glad jag är för er

nu går det inte rimma mer



Puss, ni är ohyggligt fina

Okej, på riktigt - jag börjar grina.

Skriv en kommentar