Den här dagen har varit som en enda lång lektion i ett av mina favoritämnen kulturhistoria! Jag har nämligen tillsammans med mina framtida kollegor åkt upp till Fatmomakke där vi guidats runt och fått information om den samiska kulturen. Vilhelmina är en samisk förvaltningskommun och då kan det vara bra att vara lite påläst kring samernas kultur.

Alltså, måste bara skriva en rad om mamma och pappas hund Thimmie. Hon blev 12 år nu i mars och det märks så tydligt att hon blir äldre och äldre. Vill inte tänka på den dagen hon försvinner ur våra liv. Hon har ju funnits i halva mitt liv och gosat ner sitt huvud i mitt knä när jag varit ledsen, sprungit med mig längst tallmon och suttit mitt på stallplanen och följt med varv efter varv när jag tragglat dressyr. Imorse var hon jättestel när hon reste sig, hon är i princip heldöv, hon har blivit jättesniken på mat, hon gnällde idag när jag var i farmors och farfars hus och grejade, hon rev ned en massa tidningar för att bära och hon tuggade på pappas vante. Det är som att hennes kropp blir äldre men att hennes psyke ibland går mot valpstadiet. Jag vet inte. Ska inte leka hundpsykolog. Allt jag vet att det känns jobbigt och ledsamt. Jag ska dock ta vara på hennes sista tid så mycket jag bara kan. Känns bra att jag flyttar till Dalasjö så jag hinner vara med henne mer.


Bild från 2009.