Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Såg min förstfödde träffa sin syster. Det finaste ögonblicket under 2018. Började dricka guldmjölk, grodda och gick med i en syjunta, haha! Vem är man ens?

Genomdrev du någon stor förändring? Stor och stor vet jag väl inte men jag har helt slutat att använda sköljmedel (HAHAHA, “stor förändring”) då jag insåg att det är totalt onödigt på flera plan. Har också startat en “process” att börja städa och tvätta helt utan konventionella medel. Går bättre än förväntat! Har dock problem med att hitta ett giftfritt diskmedel som är effektivt. Tips!?

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Massor! Daniel och Johanna fick Valter, Daniel och Julia fick Henning, Elin och Anders fick Lovis och Linda fick Luna och alla dessa småbebisar och föräldrar har jag haft äran att hänga med under årets gång.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? 22 mars då en liten liten flicka lades på mitt bröst och tittade på mig med stora stjärnögon.

Dog någon som stod dig nära? Noi och Goi, min bonussvärmor och hennes son dog tyvärr i cancer under årets slut och även om vi inte stod varandra jättenära är de två personer jag för alltid kommer sakna. Vidar tyckte verkligen om dem och brukar fråga efter Noi när vi pratar om farfar.

Vilka länder besökte du? Stannade i Svea Rike under hela årets gång.

Bästa köpet? Vår skoter!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Min familj! Tänk att jag får känna sådan ovillkorlig kärlek varje dag och har trygghet, mat på bordet och ett kärleksfullt hem.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Mer hundträning och mer tuff träning! Har tränat under hela året men då första delen av året bestod av att vara höggravid och sedan nyförlöst har träningsnivån anpassats därefter. Men nu under 2019 är jag redo för större utmaningar!

Vad önskar du att du gjort mer? Läst ännu mer böcker. Har blivit en riktig periodare!

Vad önskar du att du gjort mindre?  Varvat upp över onödiga saker.

Favoritserier från året som gått?  Vår tid är nu säsong 2! ALLTSÅ ÅH!

Bästa boken du läst i år? Nyförälskade ju mig i Räven och tomten av Astrid Lindgren efter en bearbetning av Karl-Erik Forsslunds dikt. Vi läste den för Vidar varje dag i december och sagan är så stämningsfull!

Största musikaliska upptäckten? Kanske ingen “musikalisk upptäckt” då jag lyssnat på honom sen 2002 men Håkans senaste album “Illussioner” är bombastiskt och finstämt på samma gång - en bedrift få lyckas med.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Då jag var föräldraledig under större delen av 2018 har jag inte något att svara på denna punkt. Men just! Jag lyckades ju ro hem en 100 % tillsvidaretjänst på gymnasiet (hade bara 60 % i mitt anställningsavtal först då jag sagt upp mig på 40 % från högstadiet). Då jag är utbildad gymnasielärare och känner att jag trivs SÅ bra på mitt jobb var min önskan att få en heltidstjänst där och nu är det alltså verklighet.

Största framgång på det privata planet? Kommer verkligen inte på någonting?

Största misstaget? Också blankt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Har varit så himla harmonisk under året som gått. Vet ej vad det beror på men jag tror det är en blandning av att jag lärt mig prioritera vad som verkligen är viktigt och all tid med min älskade familj.

Vad spenderade du mest pengar på? Vi inledde året med att köpa en sprillans ny skoter. Kanske inte det mest ekonomiska och miljömedvetna köpet, hehe. Men ack så roligt! Vi har haft, och får förhoppningsvis flera spännande skoterturer med vår nya vän!

Något du önskade dig och fick? Ännu ett friskt och välmående barn! Och en grej till, som ju egentligen inte är en önskan till mig själv utan till min kära sambo - han sökte ju en tjänst vid Holmen skog, verkligen ett drömjobb för Christoffer, och han fick tjänsten! HURRA! Av många sökande var det just han de ville ha. Jag är så otroligt glad och stolt över honom. Minns att jag önskade så innerligt att han skulle få det där jobbet han så gärna ville ha.

Något du önskade dig och inte fick? KÅL! Mina kålplantor blev FÖRINTADE av kållarver :( Men till sommaren kanske...

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Blev uppvaktad med frukost på säng, fick nya springskor så jag tror jag for ut och sprang? Minns ej riktigt!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej, faktiskt inte. Känner mig nöjd med 2018.

Vad fick dig att må bra? Tid med familjen, bokstunderna med Vidar, amningen med Amelia, träningen, trädgårdsbestyr och att umgås med alla fina vänner!

Vem saknade du? Sten-Åke och Noi.

De bästa nya människorna du träffade? Amelia! Denna lilla spjuverbebis som tagit oss alla med storm!

Mest stolt över? Att jag tydligen gjort ett bra jobb på jobbet så de ville anställa fast mig på 100 %.

Högsta önskan just nu? Att kålfjärilarna ska döden dö och att alla får vara friska och krya.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  “Äta ännu mer vegetarisk kost” stod det på förra årets lista och efter ett 2018 med 50/50-kost (halva tiden vego) så utökar jag nu till 75 % vegetariskt vilket känns bra! Det finns så mycket gott att äta. Äter dock älgkött som Christoffer jagat ihop. Vill även odla ännu mer!

Nu. Nu är allt perfekt.

Och jag vill stanna upp.

Inte rusa på.

Igår var en fantastisk dag.

Allt löser sig alltid.

Och just nu

till det absolut bästa.

Och så jul 

med hela familjen på det.

Tack livet. Du är givmild. 

 

Mvh/en sentimental Carolina som tar en mikropaus på jobbet och äter apelsin!

 

Vilken himla mysig decembermånad detta är! Vi har massor av snö, vintriga minusgrader, lucia är på ingång, jullängtan växer sig större för varje dag och hemma är det pyntat och det enda som saknas nu är doften av hyacint och julgran! Hyacinterna jag köpte har redan blommat över men det åtgärdas imorgon då jag ska iväg på kvällen för att fixa julgrupper (haha, jag VET! Jag ÄR en liten tant! Och det trivs jag bra med att vara, haha!). Julgranen ska huggas till helgen och pyntas under nästkommande vecka. 

I helgen var vi i Östersund och hälsade på Linda och Kristian och Kikki och Thomas var också där. Linda är världens bästa faster och tog Vidar på badhuset på lördag och på leklandet på söndag så Vidar hade verkligen en toppenhelg! En grej som är mycket skön med våra barn är att de gillar att åka bil. På vintern tar det ju ändå en stund att köra till Östersund men Amelia sov hela vägen och Vidar sov också nästan hela vägen och när han var vaken satt han bara och kikade och funderade på de olika granarna som lyste längs vägen, hehe. 

Idag är det tisdag och i eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med Vidar vilket jag ser fram emot! Det ska bli spännande att höra om personalen på förskolan har samma bild av Vidar som vi har eller om den skiljer sig något. Vi har ju en tät dialog vid hämtning och lämning men ett utvecklingssamtal fokuserar ju mer på just utveckling och inlärning. 

Amelia är just nu inne i någon slags separationsfas. Var tvungen att googla och läste mig till det på 1177. Minns aldrig att Vidar hade någon liknande period. Hon är världens gladaste på dagarna men gillar inte när jag går utom synhåll. Kvällarna på sistone har också varit tuffa. Hon dricker bara pyttelite välling om ens något och vill sen BARA ha mitt bröst för att sedan somna in fort. Sedan vaknar hon flera gånger om kvällen men somnar om fort om vi vaggar och vyssjar henne. När vi väl går och lägger oss (vi samsover fortfarande med Amelia då vi sover bra men Vidar sover i eget rum) somnar hon och sover oftast till morgonen när Vidar vaknar. Så DET ska jag absolut inte klaga på men det är just kvällarna som har varit tuffa nu på slutet. Hoppas att det är en fas och att den går över fort! Kvällarna är ju liksom heliga för egentid och tid för att bara vara jag och Christoffer. 

 

Hej igen du trogna följare. Det känns så fint att ni tittar in här trots att det ofta blir långt mellan gångerna. Jag tror aldrig jag reflekterat över hur mycket tid i anspråk det tar att dagligen uppdatera en blogg med text och bilder. I oktober 2007 började jag blogga på skoj och elva år senare lever bloggbebisen fortfarande, även om den nu sällan matas med inlägg. Får hoppas att bloggbebisen tog vara på energin den fick under de många år den uppdaterades dagligen, hehe. Jaja! Nu kommer det i alla fall ett inlägg!

Sedan sist har det som vanligt hänt massor. Jag och Amelia har varit till Stockholm där vi hälsade på storebror och Sofia. En helg jag kommer att leva på länge. Vilket mys, vilken harmoni, vilket väder Stockholm bjöd på, och framförallt: vilken tacksam kvalitetstid vi fick ihop. Syskon är verkligen grejen alltså! 

I helgen åkte Christoffer till Motala (84 mil enkel väg, tur han gillar att köra bil) för att jaga och umgås med pluggkompisarna och i lördags var jag borta hela dagen för att fira Johanna som fyllt 30. Vi hade ordnat med en överraskningsdag där hon fick göra sin egen mugg av lera, rida en ridlektion (hon fick ett presentkort på fem lektioner) och så avslutades dagen med bastu och finmiddag. Så fint att se att hon blev så glad! Barnen var med mormor och morfar hela dagen och det hade gått galant. Så tacksam över att Amelia äter mat och tar både ersättning och välling ur flaska. Det förenklar ju hela barnvaktsgrejen liksom. Vi ammar dock på utöver det och tycker fortfarande att det är mysigt. 

Igår hade vi syjunta igen men jag stannade faktiskt hemma då jag är lite hostig och kände mig trött. Ville hellre vara hemma och hänga upp alla stjärnor och ställa fram adventljusstakarna. Och hörni: jul med en snart 3-åring. Jag är så peppad så att jag knappt vet var jag ska börja!

Idag ska jag och Amelia fortsätta med adventspyntandet och så ska vi sova tillsammans på förmiddagen i vanlig ordning. Det är inte många sådana här dagar kvar nu så jag passar på att njuta till max!

Något av det allra bästa med denna höst är att vi startat en syjunta! Ja, ni läste rätt. Jag som egentligen avskyr att sy och valde träslöjd i 9 fall av 10 i skolan (hade syslöjd när vi var tvugna). Allt började med Evelina som var och åt middag här en måndag i september. Hon nämnde då att hon sagt på jobbet att de borde starta en syjunta. "Åh, vad kul!", sa jag. "Vill du vara med?". Självklart! Nu är vi ett gäng på nio sköna personer som ses varannan måndagkväll och syr, fikar och pratar om allt. Verkligen om allt! Att "ha något för händerna" är avstressande och jag har grejat med mitt korsstygn flera kvällar då barnen somnat. Vill jag vara extra pretto sitter jag och lyssnar på musik MED HÖRLURAR samtidigt. Hehe. 

Idag är det tisdag och två dagar till jag och Amelia åker till Hufvudstaden och hälsar på Kristoffer och Sofia. Vi längtar och har gjort hela hösten! Att planera in roliga saker i november var verkligen en hit och något jag ska fortsätta med. Snart är det bara två veckor kvar av årets tråkigaste månad, heja heja! Jag och Amelia har inte gjort något vettigt idag utan tog sovmorgon till 08.30, var uppe en stund och gick och lade oss igen för förmiddagsvila kl. 10.15 och vaknade 12.30 igen. Hehe. Kommer verkligen sakna att ha möjligheten till all denna extravila när jag börjar jobba igen! Tur att jag benådats med en sambo som inte är mycket för sovmorgon och gärna går upp innan 08.00 även på helgerna :)

Nu ska jag äta upp min lunch, hänga en tvätt och sedan ska vi gå och hälsa på Ida innan vi hämtar Vidar på förskolan. Vidar förresten. Han är inne i en UNDERBAR period just nu. Hans extrema "självständighetsutvecklingsfas" verkar ha bedarrat för denna gång och jag samlar ALL kraft jag kan frambringa för att stå pall inför nästa period. Även hans mammighet har lagt sig och nu är pappa favoriten tror jag men mest är vi 50/50 vilket är SÅ skönt. Han säger så otroligt roliga grejer nu och är så klok! När Christoffer nattade honom häromkvällen sa han "Du är fin du, Vidar" varpå Vidar svarade: Ja, och jag är klok också! Och charmig!" 

Det har långsamt börjat gå upp för mig att jag snart ska börja jobba vilket innebär att denna föräldraledighet snart är slut för min del. Christoffer tar över i januari och är hemma till midsommar när jag får semester. Amelia kommer börja förskola i augusti precis som Vidar gjorde. Min kollega Jonathan, som också är föräldraledig, var här igår med sin dotter Valentina och vi pratade om jobbet. Jag längtar tillbaka till mina saknade elever och jobbarkompisar. Längtar också tillbaka till min arbetsplats och vårt härliga arbetsrum där taket är högt och hjälpen alltid nära. Längtar tillbaka till luncherna i personalrummet och till fredagsluncherna på folkan. Något jag också längtar tillbaka till är att få sitta ner och börja med ett jobb och få avsluta det när jag planerat (något som kan vara svårt att få till med två småbarn att serva). Jag kommer att gå in i tjänst den 17 december och jobba veckan innan jullovet för att planera upp vårterminen och känna in atmosfären. 

Det känns också vemodigt. Att vara föräldraledig är verkligen ingen dans på rosor ibland och stunderna är många då svetten lackar, tålamodet tryter och orken är på 0. Men jag upplever det ändå som mestadels härligt. Det är en viktig tid både för mig som förälder och för mina barn. Den här tiden kommer aldrig att komma igen och jag har gjort mitt yttersta för att den ska bli så fin som möjligt. Här nedan följer en lista på sådant jag kommer att sakna med denna föräldraledighet:

* Måndagsgänget på Öppna förskolan! Hela hösten har måndagsförmiddagarna spenderats där och vi har bollat föräldradilemman fram och tillbaka och skrattat tillsammans över otaliga koppar kaffe. Barnen har lekt, bebisarna har sovit/ätit/lekat på golvet och tittat och vi föräldrar har fått utbyte av varandra. Win win!

* Alla våra promenader innan lunch. Det är SÅ skönt att komma ut och få röra på sig och samtidigt få frisk luft. Vidar har dessutom börjat sova en stund på dagen igen (efter typ tre månader utan dagssömn?! Haha!) så jag lyssnar på musik, ljudbok/podcast eller ringer en kompis. Amelia somnar så fort vagnen börjar rulla! Tacksam över att jag har två barn som gillar att åka vagn. Det gör det så himla mycket lättare att komma ut. 

* Våra långa frukostar med tända ljus, radio/musik och prat tillsammans (kommer dock ej sakna söl och spill...)

* Tisdagarna och torsdagarna med Amelia när Vidar är på förskolan. Jag ska tänka på all den värme och kraft jag samlar av att sova med henne på förmiddagarna om jobbet känns tufft i vår. 

* Titta på "Pippi på de sju haven" tillsammans med Vidar (det är hans nuvarande favoritfilm) och sjunga med till alla sånger.

* Spela piano och sjunga tillsammans med barnen.

* Att ha all tid i världen till att åka och hälsa på folk och ta emot besök för man är alltid ledig - weho!

* All hemmatid. Ingen stress till allt som ska hinnas på hemmaplan utan det hinns med utan problem. 

* Vara lite i en "skyddad värld" långt bort från jobbstress, mål, betyg och så vidare.

* FRAMFÖRALLT: All TID med barnen. Få se dem, vara nära dem, lyssna på vad de säger och få känna deras värme. Vidar säger så himla härliga saker just nu. Igår byggde han en koja och så sa han: Mamma, titta! Kojan blev helt perfekt!

Det jobbigaste med att börja jobba är att stressa iväg på morgonen, sätta sig i en kall bil (eftersom jag är expert på att glömma motorvärmaren...), skrapa rutan och köra iväg. Väl på jobbet har jag piggnat till och det är kul! Det är morgnarna som är själva hindret, haha. Det känns bra att Christoffer tar över föräldraledigheten och får uppleva allt det mysiga (fast Amelia, som hittills varit lugnast på gatan (jorden?) lär ju bli mer rörlig nu så det blir nog lite svettigare för honom) med att vara hemma med barnen. Kommer att älska att komma hem till min lilla familj! 

Och så blev det november. Enligt mig den jobbigaste månaden på året. Dels på grund av det kompakta mörkret, det lynniga vädret men kanske framför allt att jag har upplevt en hel del jobbigt under november månad tidigare år (dödsfall, saknad och oro). Men i år har jag uppfunnit novembermetoden! Den går ut på att få en stunds dagsljus varje dag mitt på dagen (en stor fördel med att vara föräldraledig), "carpa" järnet av myset som faktiskt blir av mörkret (vill inte tänka på vår värmeljus-budget...) och hitta på saker att se fram emot så som kalas, Stockholmsresa och kompisdejter. 

Annars då? Vi hade ett jättemysigt lov och Vidar är inne i en skön period av extremt roliga sägningar. Sedan han blev blöjfri känns han dessutom så HIMLA stor!? Vad hände liksom med min bebis? Tur att Amelia erbjuder obegränsat med bebismys fortfarande! Under lovet gick inte Vidar någon förskola så vi hittade på en massa grejer så som lekdejter, massa läsning som vanligt, Pippi-mys, öppna förskolan, häng med morbor Ludvig på bibblan och Pralineriet (efter att han hjälpt mig att tömma bilen på skräp på återvinningscentralen, haha) och i fredags körde vi tacomys (som resten av Sverige säkert) och så pysslade Christoffer och Vidar iordning pumpan - något Vidar sett fram emot hela veckan. I lördags bjöd vi in mamma, pappa, Kikki, Thomas och Linda på All helgona-middag. Vi bjöd på musselsoppa, tjälknul, rotselleripuré, ugnsbakad rödbeta, honung- och clementinglaserade morötter och torrostade mandlar och avslutningsvis en frozen cheesekake på pepparkaksbotten med kolasås emellan toppat med lingon (har ju en VISS jullängtan i kroppen så jag tar mina chanser, hehe). Det var SÅ himla härligt att laga mat helt ostörd och lekproffset Linda underhöll Vidar medan Amelia först sov ute i vagnen och sedan fick ett päron av farmor. Under söndagen hade vi turen att bli bjudna på middag hos Hanna och Ludvig. De bjöd på världsgoda quesadillas och Vidar åt tre stycken + massa tillbehör, haha! 

Dagens plan är att äta färdigt frukosten, ge Amelia gröt, invänta hennes trötthet och sedan vila tillsammans med henne fram till lunch. Så skönt! Perfekt vilarväder idag också. Efter lunch fortsätter röjarprojektet i källaren och kl. 15.00 hämtar vi hem Vidar som imorse deklarerade: "Mamma, du och lillan hämtar mig klockan 15.00 men först ska jag leka i storsalen. Jag ska springa!". 

 

Farbror Frost har varit på besök inatt och fortfarande glittrar hans verk på gräset utanför fönstret. Det är tisdag och Christoffer har skjutsat Vidar på förskolan innan han åkte vidare för jobb. Vi har haft småkämpiga dagar de senaste. Allt började underbart i fredags. Vi hade en supermysig morgon helt utan den minsta konflikt (alltifrån NEJ till kläder och NEJ till smör på mackan och ja... ni som vet ni vet) och så åkte vi in till Vilhelmina för att vara med på en annan föräldragrupps hjärt- lungräddningträff med ssk (jag och lillan är i Sthlm när vår träff är så vi fick hoppa in i en annan grupp). Sedan vidare mot Folkets Hus för fredagslunch med mamma, pappa, Ludvig, Hanna och hennes mamma. När vi ätit klart kom svärmor och hämtade Vidar till hans stora förtjusning för han skulle få åka till Månsberg och vara där över helgen. Jag åkte vidare till Bergmans och köpte hem sushi och sen åkte jag hem och sov i två timmar följt av härlig skogspromenad. Var som en NY MÄNNISKA efter det. Vi hade en jättemysig kväll (även om vi gick och lade oss redan 21.40...). På morgonen pratade jag med svärmor som berättade att fredagen hade varit jättebra och att Vidar somnat lugnt strax innan 20.00 trots sovstund i bilen på dagen men att han varit vaken mellan 22.00 - 00.30 (något som är ytterst ovanligt för Vidar) och ropat efter mig och Lillan. Åh. Mammahjärtat alltså :(

Tänkte att det skulle vara bra för honom med egentid med favoriterna farmor och Thomas och att vi skulle vara ifrån varandra men det kändes hemskt om han skulle få en sådan natt till (vilket både jag och Kikki tyckte) så på lördageftermiddag kom han hem igen. Han är i en otroligt mammig fas nu och det har han aldrig riktigt varit i förut. Vi bjöd på middag och hade en mysig kväll. På natten till söndagen sov båda barnen oroligt. Amelia blev tokförkyld från ingenstans och Vidar fick feber och hosta så den natten går nog till historien som topp 3 värsta i mitt liv. Orkar inte gå in på detaljer men jag var mer vaken än sovande om en säger så. På söndagen tog vi det väldigt lugnt och jag och mamma tog en promenad så barnen skulle få sova och få frisk luft. Vidar somnade även i Christoffers famn på eftermiddagen men piggnade till lite mot middagstid så han kunde äta lite. På måndagen var han feberfri och helt pigg (förutom lite hosta kvar) så idag är han på förskolan som sagt. 

En av helgens guldstunder var när mamma i lördagsförmiddag tog Amelia på sovpromenad i vagnen och jag HELT ENSAM fick röja i källaren (lite av mitt evighetsprojekt som pågått under lång tid då jag får 20 min här, 34 min där, en kvart här osv...) Så himla tacksam för våra familjer som hjälper oss med barnen. Och jag och Christoffer har liksom konstaterat att nu gäller det bara att bita i och stå ut, även om våra barn är friska och "enkla" så sliter ju ändå småbarnsåren på. Kände ändå att det var rätt beslut att avstå gårdagskvällens medlemsmöte med brukshundklubben när jag låg uppe i storsängen med båda barnen och Christoffer eftersom Vidar ville att "hela familjen ska natta mig". Familjen är det allra viktigaste, även om det såklart är härligt att göra saker utanför familjelivet också - något som vi är bra på att göra. 

Ja, hörni. När Amelia var yttepytteliten skrev jag ett inlägg om hur livet som tvåbarnsförälder förflöt. Ytterst lugnt och trivsamt var ledorden vill jag minnas och så är det till viss del fortfarande men jag har stött på patrull. Låt mig beskriva läget. Amelia, som alltid sovit bra på natten och endast vaknat vid 23 och 03 för att äta och sedan somnat om, (somnar för natten vid 19.30) har börjat snutta (paus för inslag av plågad emoji) nätterna igenom och på det har Vidar börjat vakna klockan 06.00 (!?) varje morgon... Som en liten krydda på allt befinner sig Vidar i en kombinerad mammafas/begynnad "trotsfas". Gillar egentligen inte ordet "trots" då det ju faktiskt är en del i alla barns utveckling mot att bli självständiga individer och jadajada MEN LÅT EN MOR FÅ KLAGA LITE. Amelia blir snart sju månader och det är först nu jag känner en sådan där bottenlös trötthet där kaffet fått en allt större roll i mitt liv och där den dagliga dosen frisk luft är ett måste för överlevnad. 

En av de värsta nätterna var natten mot lördag.  Vidar spejsade till det med att ilsken vakna två gånger på natten och den enda som fick trösta var jag pga den extremt påfrestande mammafas han nu är i. Christoffer försökte men han skrek bara efter mig och efter att han kommit till ro vaknade såklart Amelia för snuttomgång 384729. Något bitter mor här. Har aldrig haft påsar under ögonen förr men nu snackar vi. Att Christoffer jagade och var borta från 06.30 till 20.30 på lördagen (Jax har "lite" svårt att ge upp en älg, hehe) spädde på min trötthet ytterligare då jag inte fick någon chans till återhämtning. Tisdagskvällens spakväll nere vid bastun med Hanna var så välbehövlig på många plan. Fick även chans att gnälla över nätterna just nu till Sandra som kom förbi i lördags. Har även påbörjat en "syjunta" med ett gäng glada kompisar där vi ska greja med allt möjligt men den gemensamma faktorn är barnfritt, hehe. Amelia följde dock med i måndags då mamma var ensam på barnvaktsfronten då pappa hade möte (Christoffer var borta med jobbet). 

En av veckans höjdpunkter är öppna förskolan på måndagar och där har vi nu blivit ett litet måndagsgäng och i måndags startade vi "måndagsbikten" - en liten "ritual" där vi öser ur oss allt som är jobbigt just nu. Ändå skönt! Hahaha! Igår var även Julia och Johanna här med Henning och Valter så jag fick ytterligare en chans till biktning, haha.  Det ÄR fantastiskt också att vara mamma. Ville bara säga det. Just nu lite tröttsamt bara. Som tur är åker Vidar till farmor och Thomas i helgen och det kan nog vara bra för både honom och mig. 

 

Imorse vaknade vi 07.14 och skulle vara på förskolan kl. 07.30. Det är bara konstatera att en inte kan lita på barnen som väckarklocka. Som tur är lägger jag alltid fram Vidars kläder kvällen innan och hans ryggsäck står färdig i hallen. Dock tar det ju ändå en stund att gnugga sömnen ur ögonen och vakna till. Gillar inte heller att stressa med barnen så jag skickade iväg ett sms till Tallkotten och skrev att vi blev lite sena idag. Kom dit 07.38 så det var ju ingen fara. Idag har de fotografering! Det ska bli så spännande att jämföra med bilden från förra året. 

Nu sitter jag och äter frukost och Amelia har någon slags sångstund i babygymmet. Jag har precis beställt ett gäng bilder till Amelias första album. Vidar har ett likadant med bilder från hans första år i livet. Det är så kul att ha kvar och bläddra i! 

Jag har fortfarande lite träningsvärk kvar sedan helgen. Vi överraskade Sandra som fyllt 30 år och åkte till Jorm och red islandshästar, så underbart! Vi var ute i över 6 h och åt lunch på fjället. Sandra blev så glad och det var halva grejen att se hennes reaktion. Vi åt god mat, bastade, pratade och skrattade så nu känns det som att jag förlängt mitt liv med minst 10 år, haha! 

Idag kommer Christoffer hem igen efter en fiskeresa till Norge med jobbet. Ska bli så mysigt att se Bonde ikväll tillsammans (standard ju) och ikväll är det dags för speeddatingen så det är extra spännande, hehe. Måste se om det skrivs något i vår chattgrupp. Jag, Idamari, Emily, Anna, Hannah och Linnea har alltså en chattgrupp tillägnad Bonde söker fru. Vi kvalificerar klart in på nördkategorin men det gillar jag! 

 

Sitter i soffan och har precis gjort den "ekonomiska genomgången" för denna månad. Intressant? Haha, nja knappast men det känns skönt att ha ordning och reda på "guldpengarna" som Vidar säger. Vi har städat och grejat ikväll. Båda barnen somnade snabbt efter en dag på förskolan för Vidar där de hade veckans utedag och Amelias krafter var slut efter en dag på mammas jobb. Vi var bara där i knappt 2 timmar men det räcker för en liten halvårsbebis. Hon somnade direkt när jag lade henne i babyskyddet efter att ha dragit på smilbanden åt varje människa, haha, glada lilla tjejen. 

Igår hade vi finbesök av Julia och Henning. Julia och hennes Daniel köpte en valp efter Jax som nu är fyra år så vi har känt varandra ett tag. Bonus är nu att Julia (när hon inte är föräldraledig) jobbar som förskollärare på Vidars förskola. Efter att vi fikat och Vidar blivit lite varm i kläderna (ibland kan han vara lite blyg och leka "på sidan av" inan han släpper in andra i leken vilket ju är helt naturligt för ett barn i hans ålder) sa han: "Kom Julia, leka med mig!", fina fina barn. Han är så otroligt rolig att vara med. Nya ord kommer varje dag och han har som längst pratat en mening med 10 ord. Oftast sätter han ihop 6-8 ord när han pratar men ibland kommer längre meningar. Han säger inte S utan säger "Kikka" för "Kissa" och vissa konsonanter blir ibland utbytta mot liknande som D och T men annars är det lätt att förstå honom. Imorgon ska vi ha mysfredag och äta lunch med mina jobbarkompisar (hann inte prata tillräckligt länge med dem idag då jag ville fokusera på att hinna prata med eleverna som jag saknar så himla mycket!) och sen bara ta det lugnt här hemma. 

Nu ska jag hänga tvätt, hejsvejs!

 

Nu är frosten här! Vilken himla tur att jag och mamma tog in allt från växthuset igårkväll. Vi skördade cirka 4-5 liter röda tomater och 10 (!) liter gröna... Vi får nog börja ännu tidigare nästa år, hehe. Några gurkor tog vi också in och en hel massa chili. Vi har varit självförsörjande på gurka sen i början av juli, så kul! 

När jag berättade för Vidar vad frosten var för något och att man brukar säga "Farbror Frost" så sa han: Farbror Frost komma först, sen kommer Gubben Snö och då blir det SNÖ mamma!" Alltså denne lille man. Han är så himla rolig. Jag och Christoffer skrattar varje dag åt hans härliga underfundigheter. Och Amelia sen då, lillcoolingen vår. I söndagskväll kom Christoffer hem med 30 kg älgkött + en halv kalv och eftersom Amelia sovit lite annorlunda tider än vad hon vanligtvis brukar på grund av att vi kom hem från Månsberg på söndag så lade jag henne en stund där vid 17.30 så hon fick sova runt 40 minuter. Och sedan satt hon i en stol i två timmar och tittade på när vi grejade med köttet och bara flinade när vi pratade med henne. Idag är Vidar på förskolan så jag och Amelia ska ha mysdag tillsammans. Älskar dessa dagar så mycket och jag njuter verkligen av dem till max! Om sanningen ska fram ligger vi mest och gosar hela dagarna, haha. 

Det känns som att det hinner hända så himla mycket mellan gångerna jag bloggar och så är det ju. Hinner träffa massa vänner, göra olika aktiviteter, greja med projekt och leva familjeliv däremellan. Men en sak som är värd att nämna är det högst ovanliga som skedde i lördags. Jag, Sabitha och Johanna hade bestämt date hos Johanna i Dorotea i lördags (jag var ju ändå i krokarna eftersom vi var hemma hos svärmor och Thomas i helgen) och när vi kom dit sov Esther och Vidar, Amelia och Christelle sov i bilarna. Vi fick en dryg timme tillsammans och sitta och dricka kaffe och äta äppelpaj HELT UTAN BARN: När händer det? Typ aldrig. Ljuvligt var det i alla fall!