Farbror Frost har varit på besök inatt och fortfarande glittrar hans verk på gräset utanför fönstret. Det är tisdag och Christoffer har skjutsat Vidar på förskolan innan han åkte vidare för jobb. Vi har haft småkämpiga dagar de senaste. Allt började underbart i fredags. Vi hade en supermysig morgon helt utan den minsta konflikt (alltifrån NEJ till kläder och NEJ till smör på mackan och ja... ni som vet ni vet) och så åkte vi in till Vilhelmina för att vara med på en annan föräldragrupps hjärt- lungräddningträff med ssk (jag och lillan är i Sthlm när vår träff är så vi fick hoppa in i en annan grupp). Sedan vidare mot Folkets Hus för fredagslunch med mamma, pappa, Ludvig, Hanna och hennes mamma. När vi ätit klart kom svärmor och hämtade Vidar till hans stora förtjusning för han skulle få åka till Månsberg och vara där över helgen. Jag åkte vidare till Bergmans och köpte hem sushi och sen åkte jag hem och sov i två timmar följt av härlig skogspromenad. Var som en NY MÄNNISKA efter det. Vi hade en jättemysig kväll (även om vi gick och lade oss redan 21.40...). På morgonen pratade jag med svärmor som berättade att fredagen hade varit jättebra och att Vidar somnat lugnt strax innan 20.00 trots sovstund i bilen på dagen men att han varit vaken mellan 22.00 - 00.30 (något som är ytterst ovanligt för Vidar) och ropat efter mig och Lillan. Åh. Mammahjärtat alltså :(

Tänkte att det skulle vara bra för honom med egentid med favoriterna farmor och Thomas och att vi skulle vara ifrån varandra men det kändes hemskt om han skulle få en sådan natt till (vilket både jag och Kikki tyckte) så på lördageftermiddag kom han hem igen. Han är i en otroligt mammig fas nu och det har han aldrig riktigt varit i förut. Vi bjöd på middag och hade en mysig kväll. På natten till söndagen sov båda barnen oroligt. Amelia blev tokförkyld från ingenstans och Vidar fick feber och hosta så den natten går nog till historien som topp 3 värsta i mitt liv. Orkar inte gå in på detaljer men jag var mer vaken än sovande om en säger så. På söndagen tog vi det väldigt lugnt och jag och mamma tog en promenad så barnen skulle få sova och få frisk luft. Vidar somnade även i Christoffers famn på eftermiddagen men piggnade till lite mot middagstid så han kunde äta lite. På måndagen var han feberfri och helt pigg (förutom lite hosta kvar) så idag är han på förskolan som sagt. 

En av helgens guldstunder var när mamma i lördagsförmiddag tog Amelia på sovpromenad i vagnen och jag HELT ENSAM fick röja i källaren (lite av mitt evighetsprojekt som pågått under lång tid då jag får 20 min här, 34 min där, en kvart här osv...) Så himla tacksam för våra familjer som hjälper oss med barnen. Och jag och Christoffer har liksom konstaterat att nu gäller det bara att bita i och stå ut, även om våra barn är friska och "enkla" så sliter ju ändå småbarnsåren på. Kände ändå att det var rätt beslut att avstå gårdagskvällens medlemsmöte med brukshundklubben när jag låg uppe i storsängen med båda barnen och Christoffer eftersom Vidar ville att "hela familjen ska natta mig". Familjen är det allra viktigaste, även om det såklart är härligt att göra saker utanför familjelivet också - något som vi är bra på att göra.