Idag fick vi veta våra resultat på musikteoritentan som vi svettade oss igenom för några veckor sedan. Jag fick VG och dansade ut ur lärarrummet! Lyckan alltså, lyckan!

Jag tackar Alcest, klassen och mig själv, bra jobbat Carolina!

Som sista uppgift i skrivkursen jag läser utöver lärarutbildningen har vi fått i uppdrag att skriva KÄRLEKSLYRIK. Skjut mig. Ungefär 80 % (om inte mer) av texterna jag skrivit till vänster i kategorin "Texter och dikter" handlar om kärlek. Så det kanske inte är svårt. Svårigheten ligger dock i att det inte längre går att komma undan med traditionella kärleksformuleringar. Nu måste man förvåna. Eller åtminstone avancera.

Här är uppgiften (och ja, genom att publicera den vädjar jag därmed om er hjälp! Deadline på fredag och jag har inte ens börjat än!)

Ni skall skriva en kärleksdikt. Ni väljer själva lyrisk form (metrisk vers eller fri vers) och omfång (från c:a en halv sida till max. två sidor).

Välj ett av följande alternativ:

1. Skriv en kärleksdikt som är traditionell i den meningen att den handlar om kärlek mellan människor.  Ni får gärna försöka skriva en kärleksdikt som å ena sidan är okonventionell och bryter mot de gängse förväntningarna, t.ex. när det gäller traditionell kärleksmetaforik, men som å andra sidan i något avseende anknyter till kärleksdiktens klassiska formspråk, t.ex. när det gäller bildspråket (än en gång) eller inslaget av passion/sinnlighet.

eller:

2. Skriv en kärleksdikt som handlar om en annan kärlek än den mellan människor, t.ex. kärleken till ett föremål eller en företeelse, kärleken till naturen/årstider etc. etc.

eller:

3. Skriv en kärleksdikt som på en och samma gång kan tolkas å ena sidan som att den handlar om kärlek mellan människor men som å andra sidan också kan inrymma en alternativ tolkningsmöjlighet, metalitterär, existentiell/religiös etc. Här är jag ute efter dubbeltydigheten. Man skulle kanske kunna kalla det för en kärleksdikt med allegoriska tendenser.

 

Mycket fin dag. En hel förmiddag med sång, kör och dirigering. Sedan belönades vi med långlunch där jag och Jocke hittade på en jingel till Vktors blogg, vi ska spela in den efter lovet så då kan ni få höra den! Under trumlektionerna denna termin har varje student fått spela upp en låt. Idag var det bland annat Veronikas tur. Hon spelade "Lars Persson" (folkvisa från Hälsingland) och jag sjöng och Niklas spelade kontrabas. Det var skoj! Mer folkmusik åt folket!

Och ikväll vet ni ju vad som väntar: FEST på Berghem. Finaste dagen! Det låg någonting i luften idag. Det märktes på steg, ord och val av handlingar. Det får gärna fortsätta så. Och imorgon är det april. Hejdå, Mars. Höres in hell.

TENTAN AVKLARAD! Det kändes okej faktiskt, lagomt mycket att bita i. Det är svårt att säga vad jag tror mer än att det kändes helt okej. Jag hade laddat upp med mycket skratt innan. Älskar klassen! Nu taggar vi fest på onsdag!

Dagens citat:

Vi har så många aktivitetsidéer!

Våren, du är välkommen nu. Jag är sugen på dig.

Försökte mig på att skriva någon slags visa om Umeå som universitetsstad. Det gick inte så bra. Jag tänker bara i termer om subdominantackord, ess-lokriska och diss-mixolydiska skalor. Jag lovar att sluta snacka (skriva) om detta när tentan är över; på måndag får ni alltså mig åter - vare sig ni vill eller inte. Däremot kan jag inte garantera att denna blogg kommer vara helt förskonad från musikteoretiska termer (ska ju ägna två terminer till åt dessa studier), men för en stund kan ni i alla fall pusta ut.

Irriterar mig lite på mig själv. Igårmorse när jag och Jessica tränat spinning fortsatte vi med bodybalance och under avslappningslåten på slutet kommer jag på mig själv att tänka "Jaha, där spelade de nog ett subdominantackord" och "Men! Det där var en intressant kadens! Kanske en plagal?". När jag berättade om mina tankegångar för Jessica suckade hon bara! Förvånar mig inte.

Har varit på uni idag då jag haft textseminarier (eller seminarium om litterära och språkliga frågor, extremt intressant ifall jag varit mentalt närvarande och inte runtflanerandes på musikteorins galax!) hela långa dagen. Nu ska jag fortsätta med studierna. Lördagkväll och studier är ingen bra kombination, men ibland är det bara att bita i det goda äpplet med den, förhoppningsvis!, goda eftersmaken som en vän brukar säga. Jan Johansson gör mig sällskap, dock ej i sin fysiska form även om jag skulle vilja det - tänk, då hade vi kunnat ha en piano battle! - utan han sällskapar mig med sitt pianoklink genom de audiovisuella höjderna. Finfint. Man kan nästan dra sig till att påstå att Jan räddar min kväll.


Nu ska jag mysa med kvintcirkeln. Min musikteorilärare på gymnasiet brukade säga att kvintcirkeln är som musikens moderkaka. Det ska jag tänka på ikväll.

I helgen är det Umeå Open. I helgen vill Anna att jag ska följa med och se West side story på Norrlandsoperan. I helgen har jag skola hela fredag och hela lördag. I helgen måste jag plugga ihjäl mig inför tentan på måndag. Varför man kan inte bara trycka på en knapp och dela sig själv i valbart antal delar för att hinna allt man vill göra? Va?! Tänk på mig när jag sitter över musikteoriböckerna på lördagkväll är ni snälla. Ni kan ju alltid slå en pling då mina favoritlåtar av Open-artisterna spelas..

Deppigheten alltså. Men imorgon ska Anders Persson (en av mina absoluta favoritlärare på uni!) ha en föreläsning som heter "Skriva om kärlek". Ska bli intressant. Känns dock som om jag avverkat alla kärlekskategorier i mitt skrivande.


Detta ska jag mysa med på lördagkväll då alla andra är på Umeå Open och glider runt och lyssnar på bra musik. Jag erkänner att jag är jävulskt bitter.

Kan vara ett av de finaste orden. Känner mig upprymd idag, mer än vanligt dessutom. Mitt sinnestillstånd för dagen har därmed resulterat i att jag överpeppat allt och bara gått de gladas väg. Än har verkligheten inte hunnit ikapp. Dagen har bestått av musikteoriplugg, rytmstavelse-plugg, träning, lunch, pianolektion (där Jonathan gick igenom pedalteknik, vaddå teknik tänkte jag mest - öva!), tentaplugg med Kristin, festplanering och sånt. Dessutom hände det en rolig grej mitt i dagen ungefär: en lång, ung man kom fram till mig och gav mig en stor kram. Denne unge man var Freddy, min dramakompis sen gymnasiet! Jag kände hur mycket jag saknar att spela teater. Ännu ett skäl till min plan att leva fyra parallella liv med varandra. Jag vill hinna med så mycket för att slippa sakna det man gjort förut.


Gammelfarmor Bettys sjal. Ljunglila. En euforisk färg, eller vad säger ni?

Idag har vi haft lektion i kör och dirigering. Återstoden av dagen skall ägnas till hemstudier inför den kommande musikteoritentan som går av stapeln om exakt en vecka, 1 h och 30 minuter. Dagens plan är följande:

- Mellanmål (redan intaget)
- Springtur i solen med Alcest i lurarna (men springer jag nu kommer P att hinna hem och käka upp resterna av gårdagens mat som jag tänkt äta till lunch)
- Stretch, dusch, lunch
- Skapande svenska-plugg (skriva essäkommentarer på en fackessä och en skönlitt-essä)
- Mellanmål
- Musikteoriplugg
- Handling (eller kvällshandling, beroende när Patrik har löpträning med fotbollslaget)
- Middag
- Plugg
- Kort promenad för intag av luft, nedkylande av hjärncellerna och telefonerande till familjen.
- Plugg inför trumprovet på onsdag (rytmläsning)
- Läsa och mysa och tänka och skriva och sova och sånt. Ja.

Nu vet ni vad jag gör resten av dagen. Hejdå, nu springer jag ut i solen för en runda. Ni får gärna slå en signal för att göra mig medveten om att annat än kadenser, intervaller, funktionsanalys och stegbeteckningar finns i den här världen.

När jag är spyless på tentor, seminarium, grupparbeten, kurslitteratur, äckligt te i plastmuggar, kaffefläckar på golven, extremlånga köer på böcker lutar jag mig tillbaka mot min visualiserade målbild. För motivationen är sådant viktigt. Fråga mig. Jag ägnade 10 veckor av mitt liv till skriva ett examensarbete om elevers motivation och faktum är att det är något som angår oss alla. Oavsett om man är elev eller inte. Jag vill påstå att det är ens motivation som styr mycket av vad man åstadkommer i livet. Finns inte motivationen anstränger man sig inte så mycket som man bör. Om jag inte hade ansträngt mig hade jag hoppat av denna utbildning redan första veckan då jag insåg att jag skulle plöja runt 60 böcker på en termin.

Våren 2011 kommer att bli en fantastisk vår. Jag tar då min examen och kommer att bjuda er på en hejdundrandes fest. Men är det ett tag kvar och för det mesta rullar det på, men när fokuset faller och tröttheten tilltar lyssnar jag på denna låt. Jag ska välja den som "utpassage" från studentlivet till arbetslivet. Bitter sweet är vad det kommer att vara.

Idag är en mycket bra dag. Träning imorse, körarrs-redovisning, en lapp om att Elin Örebrand ska spela i Ljusgården på torsdag (HURRA, HURRAAAAAAA!), sång- och pianojam med Jocke, musikteoriplugg med Jocke och Kristoffer, genomrep av låten vi ska spela på torsdag och jag ville bara dansa och hoppa, god lunchm, fin gnistersnö. Bra dag helt enkelt. Måste vara de nya blodkropparna!

Idag blev jag irriterad. Sen blev jag arg. Sen godtog jag en ursäkt, för det tycker jag att man ska göra om den är uppriktig. Såhär gick det till:

Vi hade fått i uppgift att skriva en individuell uppgift om musikvideoskapande i musikundervisningen. Inlämningen skedde idag och när läraren samlar in våra arbeten säger han (med ett stänk av översittarton i rösten):

- Ja, jag skulle ju uppskatta om ni hade med referenslistor i era arbeten!

Då sa jag att det i vederbörande uppgift inte ingick att bifoga referenslista. Och så kollar denna man på mig som om jag både var språkligt inkompetent, totalt missanpassad och allmänt dum i huvudet och säger:

- Ja, det ingår ju i ert vetenskapliga skrivande! (Och här minns jag inte rikigt den exakta ordföljen men han sa något om examensarbeten, källförteckningar, referenssystem och jadajadajada.)

Jag svarade typ att i alla fall jag utgick ifrån hans mycket luddigt formulerade uppgift och tillhörande betygskriterier och att jag förväntar mig att bli bedömd utifrån den urspungliga uppgiften. Då bad han om ursäkt för sin otydlighet. Otydlighet kan jag ta. Det jag däremot avskyr är när personer tror att det är så extremt mycket bättre på saker och utgår ifrån att alla de undervisar är totala nybörjare inom högskolestudier. Man behöver absolut inte vara något proffs efter ett, tre eller åtta års studier vid universitet, men det jag förväntar mig är att bli bedömd och respekterad utifrån samma utgångsläge som alla andra. Jag ville bara slänga upp mitt exjobb i ansiktet på denna man och säga: IN YOUR FACE! Här kan du studera referenssystem och källförteckning tills du blir gråhårig, fast synd. Du har ju inte ens nått hår.

Under sådana här stunder lutar jag mig tillbaka mot min visualiserade målbild, det vill säga dagen så jag kliver ut från universitetets ibland väldigt inskränkta murar. Snart bara ett år kvar. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag att sakna det då. Så är det alltid. Man saknar alltid sånt som man ibland längtade bort ifrån.

Förmiddagen har ägnats till musikvideoredigering och pianospel. Har övat inför uppspelningen imorgon. Nina Ramsby och Co spelade i Ljusgården på lunchen. Det var bra. Nina är alltid bra. Hon hade grymt roliga men ändå avslappnade mellansnack, det gillar jag. Att hon hade en makalöst duktig jazzpianist med sig gjorde det hela ännu bättre. Nu ska jag försöka bli klar med mina essäer och sen gå och hämta ut ett paket på OK, har nämligen unnat mig en grej av lite av mina valppengar (det blir som sagt ingen valp nu). Kände att jag var tvungen att trösta mig med något. Kanske visar sen!

Under den tid jag läst parallella kurser (alltså snart ett år) har jag aldrig tyckt att det varit jobbigt eller stressigt, (utan bara kul och "jobbigt" på ett utmanande och utvecklande sätt). Förrän nu. Nu önskar jag att jag bara läste 30 poäng åt gången. Jag har noll inspiration till att skriva. Känner mig allmänt kvävd i den kreativa processen då den bryts samman av skrivregler jag inte har koll på. DÖD ÅT ESSÄER. Vi ses i Valborgselden.

En sak som är bra är iaf att det var mycket bra uppslutning igår då Internationella kvinnodagen firades och både Tossa (Kristin) och Erik röjde med sina band! Här är två bilder på "Syster Elak". Nu MÅSTE jag komma igång med essäerna.




Åh. Vad jag vill ha en systemkamera. Stör mig på det suddiga i bilden och jag hatar att fota med blixt, det dödar liksom bilden på något sätt. Jag vill ha en systemkamera och kunskap om hur man skriver essäer. Fixar ni det? Tack. Jag litar på er nu. Gör mig inte besviken.

Idag är det vår dag! Internationella kvinnodagen firar i år dessutom 100 unga och fräscha år! Jag firar detta genom att ikväll lyssna på konserter med mina klasskompisar. Kristin i klassen ska spela med sitt band "Syster Elak" och Erik spelar med sitt band "Bakslag". Men först ska jag och P veckohandla. Höjdpunkten på hela veckan..

Idag har vi startat upp med musikvideoprojektet på en av kurserna vi läser. Kommer att bli som en dröm. Min kreativitet för dagen visste inga begränsingar och jag brainstormade ihop världens upplägg med dramaturgi, vinklar, kostym, ljud och hela grejen - till gruppen stoppade mig. Vi har trots allt bara lite drygt en vecka till förfogande till denna uppgift. När jag skulle spela in pianot satte jag nästan hela låten på första tagningen Men som ni vet, man ska inte ropa hej och kaxa sig alldeles för mycket. Det kan leda till lågt blodsocker och 93784902 omtagningar från samma ställe. Tur att jag kryddade misären med några skrattanfall. Imorgon ska vi filma och mixa inspelningen. Men innan dess : KONSERT!

Vi ska skriva två essäer på Skapande svenska-kursen. Jag har 120 högskolepoäng i det svenska språket och jag vet inte hur man frambringar en essäääää. Det känns klurigt.

En dag i mitt liv:

07.15 - Frukost!
08-15 - Anländer till skolan.
08.30 - 09.30 - Pianolektion, improvisation i blues
09.30 - Gör ett besök på UB för att låna böcker inför essäskrivandet på skapande svenskan.
09.45 - Hettar på hyllorna och tekniken som aldrig funkar. Lånar två böcker och ger upp.
10.00 - 11.45 - Arrar och skriver kör till "I still haven't found what I'm looking for" inför köruppgiften till nästa vecka.
12.00 - 13.00 - LUNCH!
13.00 - 15.00 Ensemble. I veckan kör vi samba, bossanova, reggae och ska. Vår grupp har samba och vi kör låten "One note samba". Jag sjunger och gruppen tycker att jag ska ta ett sångimprovisationssolo. Vet inte rikigt. Lovade att jag skulle sova på saken. Det är ju inte något man tvärgör direkt.
15.00 - 15.30 - Gör ett nytt försök på UB och lyckas låna de böcker jag ska ha. Myser på det.
16.00 - Hemma! Hettar på Spotify som verkar ha bestämt att krånga i all evighet och amen. Slänger in två tvättmaskiner.
16.30 - Läser tre texter skrivna av medlemmarna i min klasshalva på skapande svenskan.
17.00 Steker pannkakor samtidigt som jag läser.
17.30 - Äter.
17.45 - Påbörjar städning.
18.00 - Rensar avloppet och kommer på mig själv att inte ens tänka på vad jag gör.
19.00 - Klar med städning. När jag och P sätter igång är vi klara på drygt en timme/en och halv (dammsugning, dammtorkning, våttorkning, avloppsrens, toalettstäd, damma mattor). Skönt. Börjar nästan ångra att jag önskar mig ett stort hus. Skriver.

19.30 - 21.30 - Spela in film med A-moll inför musik och identitet-redovisningen. Är otaggad, men litar på A-molls förmåga att skapa ett kreativt kaos.
22.00 - Fika, läsa, läsa, läsa, läsa. Och läsa.
23.30 - SOVA.

Måndag idag igen. Känns som om det ofta är måndag nu för tiden. Man redovisar nån grej, luktar på kaffe, snicksnackar, övar lite. Idag har vi påbörjat ett litet filmprojekt som turligt nog ska vara klart nästa torsdag. Kände ingen vidare värst motivation inför det, så det blir en djupdykning för min del. Bita i det sura äpplet med den goda eftersmaken helt enkelt. Jag frågade mina klasskompisar idag om de kunde ge mig maj snart. Jag delade till och med ut specialuppdrag, men kammade dock noll. Trist. En trist dag helt enkelt. Handling sen också, vad roligt det ska bli.. Och så måste jag dessutom ta en titt i kylen för det är något där som luktar knepigt, misstänker att herr och fru Mögel har kommit på besök och det gillas INTE. Hatar sånt. Något som dock var positivt med den här helvetesdagen var att vi ska spela samba med ensemblegruppen. Måste ta en resa till Rio för lite influenser så jag kan leverera på måndag!

Dagens:

Jag (vid 13-tiden) - Yes, nu är jag äntligen taggad och på bra humör igen!
Johannes - Är inte du alltid det?

Inte idag. Humör är en färskvara.

Små rum (en kvart sådär).

Jag har ett roligt projekt på gång. Vore som en dröm ifall det gick i lås. Jag blir pirrig då jag tänker på det. Det fladdrar omkring en hel fjärilsfamilj i magen på mig. Är nu efter en mycket lång tankeprocess, tandagnisslan och klagan färdig med führeruppgiften på Skapande svenskan. Den andra uppgiften, dikten, gick rätt "lätt" (allt är ju relativt). Hade en klar bild redan från början. Kanske lägger upp här om jag vågar. Btw: jag har spelat djembe idag, lätt mitt nya favoritinstrument. Piano är ju rätt lame i jämförelse.

Ikväll ska jag och Alexandra träna total training och nu ska vi även värma upp ordentligt innan passet. Vill inte riskera att behöva dras med en trasig axel eller så. Vore ju onödigt. Innan dess ska jag läsa inför seminariet imorgon. På återläsande.

Förresten! Idag var det ju gnistersnö ute! Lade ni märke till det? Den bästa av alla snötyper! Lalehs låt "Snö" passar in som dagens låt!

Startade upp dagen med morgonspinning med Josefine och Jessica. Trampade på i ganska lugnt tempo då jag inte känt mig helt hundra det senaste dygnet. Har nyst 8932108 gånger (vilket klassen retat mig för, jag har ju inte det mest normala nysningarna om man säger så), är trött i kroppen och allmänt hängig. Men jag var ändå sugen på att cykla och då jag var feberfri och halsen var okej så körde jag ändå.

Efter träningen spatserade jag ned till skolan där jag hade pianolektion. Vår pianolärare kanske är den mest inspirerande pedagogen jag träffat. Han kommer från USA och pratar ungefär hälften engelska och hälften svenska och man föredrar nog engelska då svenskan tenderar att bli lite svenglig. Han hatar egentligen noter och spelar nästan bara efter sitt absoluta gehör och när jag berättade att jag "lurat" mina tidigare pianolärare genom att be dem spela före så jag kunde lyssna och sedan spela efter genom gehöret skrattade han och sa: Det är rätt väg att vandra! Han ser ut som en jultomte och så är han kanske i 60-årsåldern men små, små runda glasögon.

Innan ensemblen började svarade jag och Kristin på instuderingsfrågorna till måndagens seminarium och så passade jag på att göra musikteoriläxan: en transponeringsövning där vi skulle transponera om en låt så att melodin kunde spelas av ett ess-instrument, typ altsax. Jag valde "Får jag lämna några blommor" för att jag kom att tänka på pappas version av den låten som han framför som "Skum-Olle" i en video från då jag var två år.

Jaja. Det var min dag. Ikväll ska jag umgås med Erika, Sabina och mina nysattacker.