Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Ett litet förord:
Mamma och pappa döpte mig midsommaraftonen 1987 till Karolina med K. Jag själv har stavat Carolina med C sedan jag gick i mellanstadiet. K-stavningen hänger kvar hos släkt och familj. Jag tänkte om ni undrade. Var så goda, nu kommer pappas ord.
Föräldrahemmet blir Karolinahuset
För ett tag sedan puffade Karolina mig i sidan och sa: Kan inte du skriva ett litet gästblogginlägg ?
Under höstens skogspromenader har jag funderat på det och nu när sommaren är till ända och det börjar bli lite lugnare satte jag mig i arbetsrummet och tittade ut över myren där de första dimmolnen började rulla mer mot Banarotstjärnen.
För ett år sedan flyttade Karolina hem och in mitt gamla föräldrahem som stått tomt sedan mor och far gått bort. Sakta men säkert har hon omformat barndomshemmet till ett personligt boende. Ibland har hon fått hjälp men oftast har hon fixat det själv.
När vi skulle spruta köksluckorna föreslog jag att hon skulle välja någon trevlig beigeaktig kulör :|| Hon tittade på mig, fick krampaktiga ryckningar i stjärnögonen och utbrast: Jag har valt ut kulören Soft forest ! Inget annat kommer på fråga !
Vid inflyttningen gick hon sytematiskt igenom huset. En del av inventarierna förpassades till lagårdsvinden. Annat bars in från ladugården, fnissades till eller placerades in natura, on the rocks, som det befann sig.
Genomgående är att hon välgrundat och systematiskt inrett sitt nya hem på ett trevligt sätt.
En del inredningsdetaljer från min barndom har exponerats på ett nytt sätt. I ett av farfar Karls trätråg tronar röda äpplen på jularna, pappa Bos 6x6-kamera Panta står och vilar mot några Vilhelm Moberg i bokhyllan och den härliga, välvda efterrättsskålen av glas ur vilken bär serverades vid söndagsmiddagarna använder hon vid sina dineringar. Den är grymt snygg, tror jag ska ta den till Gula huset !
Salen har gjorts om till en vit oas. När jag ska hämta potatis från källaren brukar jag smyga in i salen, dröja mig kvar och slå några ackord på gitarren. Ibland kan det bli en halvtimme om Karolina har fått hem några intressanta notböcker (som jag klarar av). Senast var det Povels kokosnöt jag jobbade med.
Mitt gamla pojkrum har till min glädje inretts till bibliotek. I en gammal radiogrammofon har jag installerat min gamla Blaupunkt som jag fick i julklapp 1968. Karolina säger att den inte passar i köket. Den diskret bruna radiofärgen hörs inte passa till kökets nyanser. Jag har spärrat den så att man bara kan höra program 1. I vinter ska jag smyga dit om söndagarna och lyssna på Radioteatern.
Karolina har en avundsvärd förmåga att hålla reda på vattenpasset, skruvdragaren och den där fina skruvmejseln. Det är något som hon definitivt ärvt av mor Annica, det är inte av mig. Det är ofta jag springer runt och småletar saker.
Det har varit trevligt att jobba tillsammans. Jag inser mina begränsningar. Somligt har vi lejt bort till proffsen, annat har vi gjort själva. Inte hantverksmässigt alla gånger men resultatet har blivit fint.
Under sommaren har vi haft ett uppehåll i vårt renoverande. Karolina kom hem efter semestern, vi åt middag i uterummet. Hon hade knappt svalt sista tuggan av efterrätten förrän hon tittade beslutsamt på mig och kvittrade. Jaha pappa, när ska vi börja med den övre hallen ?
Hösten är i annalkande så det börjar bli dags.
Det är härligt att ha dig hemma igen och det är med stolthet jag ser hur du, som en representant från syskonskaran, förvaltar arvet efter Isak och Anna, Per och Kristina, Sven och Karolina, Olivia och Jonas, Betty och Karl, Bo och Dagny och efter mig och Annica ! Från 1790 till idag 2012.
Pappa
