Skogens tystnad
I lördags följde jag med Christoffer och Jax till skogen. De har skjutit fullt på vuxna i jaktlaget men har några kalvar kvar. Jax jobbade på bra men fick tyvärr bara upp en ensam ko så vi följde efter dem och såg kon gå över vägen och strax efter kom Jax som vi då kunde vissla in.
Det är så tyst och fridfullt i skogen. Axlarna skjunker automatiskt ner när den friska, höga luften fyller lungorna. Att det dessutom bjuds på spänning och bra motion genom att följa efter Christoffers långa och snabba ben är ju bara en bonus!
Här är en bild på min morfar som dog i hjärtinfarkt på älgpasset alldeles för ung. Jag önskar att han hade levt idag och fått sitta och berätta jakthistorier för Christoffer. De hade nog gillat varandra. Här har jag skrivit en inlägg om morfar.
