Mina favoritlärare och hur de påverkat mig del 3.
Jag minns hur det var att öppna den tunga porten, gå uppför den knarriga trappan, in i musikrummet och mötas av ett leende. Alltid ett välkomnande leende. Hon gav mig alltid lagom krävande övningar och låtar, alltid precis så där på gränsen att jag fick känna mig bra, men samtidigt utmanas till att hela tiden bli bättre. Den förmågan beundrar jag henne verkligen för. Hon lyssnade alltid på vad jag hade att säga och inledde varje lektion med att prata en stund innan vi började sjunga. När vi åkte på kör-resa till Norge kräktes jag i 20 mil och då satt hon bredvid mig hela vägen och pratade lugnt till mig. Jag beundrar henne för det lugna sättet, att alltid ha allt under kontroll. Jag kände mig alltid lugn i hennes närvaro. Hon hade en förmåga att tala så att man lyssnade, och mitt i allt detta hade hon nära till skrattet och jag tycker det är viktigt när man arbetar med ungdomar.
Min sångpedagog Kerstin Eriksson som undervisade mig i sång under gymnasiet är en lärare jag kommer beundra hela livet. Hon lärde mig mycket om sång och hon var, och är, en lärare jag ser upp till.
Kan inte ni som läser detta också skriva om lärare som påverkat er positivt och om lärare som betytt något särskilt för er? Det skulle vara så kul att läsa! Skolverket för en kampanj just nu, www.fordetvidare.se, som ska locka fler att söka sig till läraryrket. In och kika där också!