Var nyss ute och sprang och dum som jag var planerade jag (och fullgjorde) en runda över minst 6 övergångsställen där samtliga var prydda med en pärlband av bilar vars chaufförer var högröda i ansiktet av ansträngningen över den sista julklappshysterin. Detta ledde såklart till att jag ägnade flertalet minuter (sammanlagt alltså) till att stå och hoppa för att inte bli kall i väntan på att den gröna gubben skulle välsigna mig med sitt ljus. Att det dessutom blåste isande vindar gjorde inte den här springturen härligare direkt. Tur att jag har en bra ljudbok att lyssna på i alla fall. Böcker klarar alla kriser. Nästa gång springer jag i skogen. Var så säkra. Det är bara det att flera av Umeås terrängspår numer är preparerade för skidåkning och kommer jag där och springer lär jag få en del mördarblickar på mig.


Jag saknar sommarens springturer i Gammliaskogen!