Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Flygande hormoner.

2018-01-29 22:00:32 i Allmänt

Har haft en så himla fin helg med familjen. I fredags åt vi lunch på Bergmans när Kristoffer och Sofia kom med flyget från Stockholm. På kvällen lagade mamma och pappa Chile och bjöd in oss. Under lördagen åkte vi ut på skoterutflykt i världens finaste Narnia-landskap. Vi har så otroligt mycket snö här nu. Kan inte minnas en vinter med denna mängden! Jag, Vidar och Christoffer körde vår skoter och Christoffer satt i mitten och jag bakom honom och han sa att det kändes som att ha en fotboll i ryggen... tack för den liksom, haha! På kvällen åt vi smarrig middag och hade spelkväll. Igår var det dags för födelsedagskalas för både Christoffer och Vidar så det var kalas från 10.00 till 18.00. På kvällen blev jag så sentimental och gråtig. Kom på att jag inte fick en enda riktigt bra bild på födelsedagsbarnet i sin fina Emil i Lönneberga-inspirerade födelsedagsoutfit och så kände jag mig lite som en dålig mamma på grund av det (jag vet, ologiskt). Jag är ju inga problem med att visa känslor i övrigt men nu har gravidhormonerna verkligen tagit min kropp i besittning. Tittade på bilder från när Vidar fyllde 1 år och det gick upp för mig hur mycket som hänt på bara ett år. Nu kommer språket som en fontän och varje dag kommer nya ord och han har en så himla rolig personlighet. Vi har bestämt oss för att flytta ut hans spjälsäng från vårt sovrum nu men jag är så tudelad kring det. En del av mig vet att det kommer att gå bra eftersom han sover bra på nätterna och han kanske bara kommer bli störd av bebisen och all nattmatning av den. Samtidigt vill en del av mig att han ska sova inne hos oss och allra helst mellan oss (vilket han gjort och fortfarande gör en del). Jag kan inte låta bli att tycka att det är det allra mysigaste. Vi vill flytta ut hans säng nu så det blir i god tid innan bebisens ankomst för att inte Vidar ska känna sig utsjasad från sovrummet. Men ja. Han är ju fortfarande liten och jag är extra känslig just nu som sagt. Har ingen bra graviddag idag heller. Tröttheten har legat som ett töcken över mig ända sedan igår kväll efter kalasets slut.
Idag känns det som att hjärnan varit mos och jag kunde bara uträtta viktiga saker fram till 11.30 när jag åt lunch för sedan stängde hjärnkontoret ner. Tvingade mig ut (efter mycket peptalk från Christoffer som vet hur bra jag mår när jag får mina träningsstunder för mig själv) på skidorna efter middagen och åkte ett varv på elljusspåret. Det gick så himla sakta och jag kände mig tung och klumpig i kroppen och så fort jag försökte öka tempot sa kroppen ifrån. Längtar så otroligt mycket efter att få svettas och ta i. Jag VET att den tiden kommer att komma och att det här är kroppens sätt att säga åt mig att växla ner men jag måste bara förlika mig med tanken. Behöver jag ens skriva att jag grät lite till kvällens säsongspremiär av Bonusfamiljen? Som sagt... gravidhormoner. Suck.
 

Skriv en kommentar