Allt började med att Christoffer ringde i måndagskväll när jag var i full färd med att ge en gitarrlektion till en av mina elever.

- Du, jag tror att Vidar har fått magsjuka!

Väl hemma fann jag Vidar helt utslagen på Christoffers mage där de låg i soffan. Då hade han kräkts fyra gånger. Tisdagen och onsdagen fick alltså vigas till mitt livs första vab-dagar. Vidar har under hela hösten klarat sig från diverse virus som florerat på förskolan men nu var det hans tur att åka dit. Faktum är att några ur personalen i förra veckan sa att Vidar verkar vara ett kärnfriskt barn då han inte varit sjuk ännu. Tydligen brukar förskolesjukdomarna avlösa varandra så här första terminen. Men nu var det alltså hans tur att åka dit. Dock var det som tur var en kort magsjukesession. Redan på tisdagen lekte han som vanligt men åt lite sämre. På onsdagen märktes inte ett spår av magsjukan men eftersom det finns en 48 h-regel vid magsjuka så tycker jag att man ska hålla sig till den med hänsyn till alla inblandade.

Vid middagen på onsdagen yttrade jag mig något kaxigt och sa nått i stil med att jag klarade mig denna gång, åkte på en sparktur med Major och kom sedan in och började må konstigt. En timme senare kräktes jag vilket fortlöpte med en timmes jämna mellanrum fram till 03.00 på natten. Jag var inte så värst kaxig längre och igår låg jag i horisontalläge hela dagen. Började titta på en film som en elev tipsat mig om men slocknade efter halva filmen och vaknade när Christoffer och Vidar kom hem. Till föda fick jag i mig ett glas nyponsoppa, ett glas blåbärssoppa, en tallrik fil och en piggelin. I morse vaknade jag i akut hunger så nu äter jag en redig portion gröt och ett hemägg.

Det blev verkligen en konstig vecka detta med två vab-dagar och två sjukdagar. Nu får vi hoppas att bassiluskorna håller sig på avstånd framöver! Som tur är känner jag mig bättre, om än rätt sliten, idag så jag hoppas att det går att göra några roliga saker i helgen i alla fall.