Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Det plötsliga nappavslutet

2017-05-30 22:40:00 i Allmänt

Vidar sex månader liggandes på en soldyna från 70-talet (haha), juli 2016.
Som ni kanske vet har vi ju använt naturgumminappen Natursutten till Vidar och den måste, liksom alla andra nappsorter, bytas ut med jämna mellanrum av hygieniska skäl. Som förstagångsförälder gör man ju en del missar och något vi inte ska upprepa är att enbart ha EN napp åt gången som vi haft nu. Dels har vi varit rädda att tappa bort nappen och dels har det varit lite meckigt vid övergångsfasen till en ny napp. När vi skulle byta ut Vidars senaste napp blev han sjuk och hade feber och var halvdålig i över en vecka vilket ledde till att nappen, som skulle ha bytts ut för några veckor sedan redan, var en sanitär olägenhet. Vi ville dock invänta Vidars tillfrisknande och tog då tag i projektet "Byta till ny napp".
Överraskande nog ledde det till ett nappavslut för Vidar. Han vägrade helt enkelt att ta någon annan napp, trots utprövning av några olika modeller. Han har inte haft napp sedan förra onsdagen och verkar klara sig rätt bra utan den. Då tänker vi att det väl är lika bra att helt sluta med napp för någon gång ska det ju ske, även om vi hade tänkt lite längre med det. En napp är ju en smidig uppfinning när det kommer till tröst men som tur är går det ju att trösta på fler sätt!
 
 

Skriv en kommentar