Vad jag saknar och inte saknar med amning.
Jag har skrivit lite om amning förut och nu är det ganska precis två månader sedan jag ammade Vidar för sista gången. Det var väldigt många tudelade känslor i och med mitt avslut. Jag hade ammat nästan ett helt år vilket enligt statistiken är mer än genomsnittet. Vidar helammades i sex månader och vid fyra månader började vi med smakportioner. När han var sex månader hade vi ersatt ett av målen med barnmat. Sedan introducerade vi mat i lagom takt samtidigt som jag fortsatte att amma honom. När han var 10 månader åt han annan mat alla dagens mål men jag ammade honom några gånger per dag mest för mysandets skull. När han närmade sig ett år ammade vi mer och mer sällan och jag kände att mjölkproduktionen minskade radikalt. Plötsligt en dag var Vidar knappt intresserad av bröstet och var så nöjd och glad över all mat han åt. Det kändes lite snopet om jag ska vara helt ärlig för jag trodde att amningsavslutet skulle vara mer dramatiskt med tanke på alla historier man hört och läst om (ja, allt sådant ska en ju ta med en nypa salt). Självklart kändes det ju bra att Vidar var okej med att sluta amma och det var nog mer plågsamt för mig då jag till en början saknade våra amningsstunder otroligt mycket till jag kom på att jag ju var tvungen att ersätta dem med andra mysiga stunder.
Här kommer en lista på vad jag saknar och vad jag inte saknar med amning:
Saknar
- Den där mysiga stunden som bara är vår.
- Oxotycinet som frigörs i och med att utdrivningsreflexen kickar igång. Hallå? Kan man köpa det på burk? För en uppvarvad själ som min skulle det vara en dröm! Åh vad jag kan sakna våra amningsstunder där i början då både jag och Vidar slumrade till på soffan tillsammans under yllefilten. Lugnet var SÅ underbart!
- Känslan av att vara så häftig som kan producera mat till mitt barn!
- Smidigheten att ha med maten överallt och inte behöver tänka framåt och planera måltiderna.
Saknar inte
- Den första månaden med amning = smärtan innan brösten vant sig, hormonerna i kaoschock, mjölkstockning...osv!
- Att behöva tänka på vad man har på sig på överkroppen för att kunna amma smidigt.
- Att behöva lämna festligheter eller andra roliga saker för att gå iväg och pumpa ur om bebisen inte närvarar. Man sitter inte gärna med en bröstpump in public om jag säger så...
- Smärtan i brösten om det gått för länge sedan man ammade sist.
- Läckande bröst.
- Bröstmjölkskräk över hela ens kropp när man försöker rapa bebisen...
HEHE! Men mysigt är det i alla fall trots detta och jag hoppas så att jag får en chans att amma igen i framtiden!
Något av det mysigaste: när vi var i Raja och jag fick sovmorgon för att sedan bli väckt av att de kom upp med Vidar som ville äta. ÅÅÅÅÅHHHH! Fick världens saknadsil efter honom nu!