Tänker så mycket just nu

mer än vanligt alltså

på tryggheten

sparandet

pensionen

är det åldersnoja

som kom tidigt

eller bara viljan

att skapa en boj

att gripa tag i

när det behövs

Tänker så mycket just nu

mer än vanligt alltså

på tiden

dagarna

vardagen

är det ont om tid

eller bara en önskan

om att maxa

livet så mycket

som det bara går

Tänker så mycket just nu

mer än vanligt alltså

på hundarna

musiken

familjen

är det insikten

att allt runt om

som pågår

precis just nu

är det enda

som faktiskt betyder något

 

Ja hör ni. Vad säger man? Det är som att min hjärna går på maxvarv just nu och jag längtar så mycket till sportlovet och Raja och klämmackor på sjön och sovmorgnar med Vidar. Elda i kaminen, hälsa på och umgås med svärfar och smygta kort på honom som han inte märker, dra upp fina öringar att röka, titta med värme och kärlek på Vidar som leker med farmor och faster, kramas extra länge med Christoffer och bara sitta vid köksbordet och spela spel och skratta sig svimfärdig. Den vanligaste tanken i min hjärna de senaste veckorna har varit: "Åh, tänk om jag hade tre parallella liv, vad mycket jag skulle ha hunnit med!". Det är som att jag vill ha obegränsat med tid till att satsa på allt jag vill. Har så svårt att leva med tanken att "just nu tar detta mycket tid och det och det och det får stå tillbaka". HATAR när saker får stå tillbaka. Jag vill hinna allt! Och göra allt bra! Men jag vet ju att det är en omöjlig ekvation om jag inte vill tvärdö på kuppen och det har jag ingen vidare lust med. Livet går för fort och ibland hinner jag inte med och det är väl det som livet handlar om antar jag. Att bara hänga på. Äh. Vad vet jag?