Nu ska jag vara ärlig mot er och säga att jag har så himla dåligt samvete över den här bloggen för tillfället. Mängden tid för att sätta sig ner och blogga har minskat drastiskt sedan jag började jobba och drog igång företaget. Jag älskar ju att skriva och fota! Är uppriktigt sagt ledsen över att tiden inte riktigt räcker till att hålla bloggen så pass uppdaterad som jag önskar. Nu skriver jag ju mest för min egen skull men även för släktingar och vänner som jag inte träffar mer än ett par gånger per år. Och så skriver jag såklart för framtiden. För att Vidar ska kunna läsa när han upptäcker orden och dess kraft och innebörd. När jag inte hinner uppdatera som jag önskar minskar dokumentationen över allt som händer. I oktober har jag bloggat i tio år (!). Tio år är en lång period och en tredjedel av mitt liv. Den här bloggen är så mycket mer än en blogg för mig. Den är ett tidsdokument över mitt liv - ett liv som just nu är späckat med massor av grejer och den där bloggtiden har tyvärr fått vara det som prioriteras bort.

I dag hann jag träffa Vidar i en halvtimme. En kvart i morse och en kvart i kväll. Det tär på mig. Jag vet att det inte går någon nöd på honom för han har ju dels världens finaste pappa (alltså åh, det känns som att jag verkligen står i skuld till Christoffer för allt fint han gör) och även familjen nära inpå. I dag var ockå ett extremfall för i vanliga fall träffar jag ju honom mer, men visst är det egentligen rätt märkligt att livet (alltså NORMEN för ett liv) är utformat så att man knappt har tid att träffa sina egna barn?! 

Känner mig stressad över så mycket och jag har så många otänkta tankar i huvudet som liksom aldrig hinner tänkas färdigt för att jag rusar iväg till nästa grej hela tiden. Jag är SÅ glad och tacksam över att jag redan har 16 enskilda elever i veckan som kommer och spelar och sjunger och dessutom en kör att leda och jag försöker att göra mitt bästa för att få dessa människor, både vuxna och barn, att utvecklas. Ibland känner jag dock att jag skulle vilja klona mig själv i minst tre varianter för att hinna med allt så bra som jag vill göra det. Jag hoppas verkligen att min enda version av mig själv räcker till. På alla plan. Har dessutom hoppet uppe och har önskat ett annorlunda jobbschema inför nästa läsår. Eftersom jag började arbeta igen efter min föräldraledighet mitt under ett läsår fick jag ta det schema som redan var spikat för mina lektioner. Det innebär att jag har en deltid utspritt på en hel vecka. Utöver det ska jag hinna med mitt företag. Inför nästa läsår vore drömmen att jobba koncentrerat några dagar på skolan och några dagar med företaget. Då skulle jag nog hinna att tänka klart alla oklara tankar och inte känna mig lika otillräcklig på alla plan. Nu jobbar jag 9-12 h varje dag utom på fredagar, inte direkt hållbart i längden. Jaja. Nu ska jag sluta gnälla! Det ÄR kul och det GER mig verkligen energi och jag ångrar inte en sekund att jag startade företaget.