Den här måndagen har varit rätt trist och grå och jag ska väl erkänna att jag har lite problem med dagar utan "etikett". Dagar då absolut inget utmanande händer får mig på segt och oinspirerat humör. Prokrastinerar allt och dagen, och min hjärna, blir sirapsseg. 

Därför, mina vänner, vill jag med detta inlägg rikta ett par ord till mina bröder. Efter middagen tog jag en promenad med Jax och ringde samtidigt upp storebror. Att få gå där på en slaskig grusväg i duggregn med Kristoffers lyssnande öra i andra änden av telefonen gjorde mig på så mycket bättre humör. När jag kom hem kom lillebror och Hanna förbi och vi pratade om allt möjligt. Det slog mig efteråt att jag är så ofantligt tacksam över vår syskonrelation.

Jag känner mig 100 % trygg med mina bröder och kan ringa dem i vilket ärende som helst och jag har förstått att det inte är alla syskon som har det så. Ibland kan endast ett ögonkast få det andra syskonet att förstå vad den andre tänker och ett tonfall kan avgöra nästa mening. Jag vill så gärna ge Vidar syskon och om jag lyckas få dem att skapa en lika stabil syskongrund som jag och mina bröder har kommer jag vara stolt och tacksam. Tack blolsolna (internt) för att ni finns!