Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Helgen var som en gott och blandat-påse

2017-04-09 20:38:03 i Allmänt

I fredags efter jobbet körde jag till Umeå till min gamla pluggkompis Jessica där jag skulle bo till lördag. Vi åkte ner på stan och mötte upp Ida, en annan pluggkompis från studietiden, och gick till Tapas där Jessica bokat bord. Tjejerna överraskade mig med att bjuda mig på middagen då jag snart fyller 30 år. Så snällt! Vi hade en så mysig kväll!
På lördagsmorgonen åt vi god frukost tillsammans med Jessicas familj. Hon och Mattias har tre söta och roliga barn! Efter frukosten begav jag mig iväg på workshop i sångteknik - en SÅ givande dag! Jag ska berätta mer om dagen när jag smält den en aning. När vi var klara vid 17.00 skyndade jag mig hem till byn. Strax innan 20.00 svängde jag in på gården och jag tror aldrig någonsin det varit en sådan lättnad att komma hem. Dygnet i Umeå var roligt och underbart på alla sätt men när det händer sådana hemskheter som det fruktansvärda terrordådet på i Stockholm i fredags vill jag bara vara hemma med min familj. Hela kvällen låg jag bredvid Christoffer i soffan och känslorna var utanpå kroppen - bakom ögonlocken lurade tårarna och tacksamheten för att just vår lilla familj var trygg slog mig med sådan kraft. Att just vi får lyssna till vårt barns andetag om natten och att just vi får vakna upp tillsammans. I fredags slogs flera familjers liv i spillror och terrorn kom plötsligt så nära när den slog till i vårt land. Det är precis lika fruktansvärt när terrorister attackerar länder var de än ligger men jag tror alla kan relatera till att man alltid är sig själv närmast. Har så svårt att förstå hur människor kan vilja andra människor så ont. Att kallt gå in för att döda så många som möjligt?! Det är ofattbart. Jag tror och hoppas att detta någonstans leder till att vi står än mer enade tillsammans, visst gör vi det?
Den här söndagen var exakt vad jag behövde. När Vidar vaknade vid 07.00 gick jag upp med honom så Christoffer skulle få sovmorgon för en gångs skull. Dock kom ju den där morgonpigge mannen ner till oss vid 07.30...Vi åt frukost och sedan gick jag och Vidar och hälsade på Anna-Karin och Alice. Det var så kul att se barnen leka tittut med varandra. När Vidar vaknade efter sovvilan gick vi till skogen där pappa, Christoffer och Ludvig satt upp en vilarkoja på ett av pappa och mammas skiften. De hade gjort så fint! Dit ska vi gå med Vidar och ska vi äta mackor och dricka varm choklad när han blir större. På eftermiddagen badade jag och Vidar tillsammans och nu i kväll har vi hälsat på grannarna Håkan och Lovisa. Det känns tryggt att Alva, tre år, sa att hon skulle ta hand om Vidar och skydda honom på Tallkotten när han börjar där i höst. Det är sådant grannar ska göra vetja! Det har varit underbart att vara med Vidar hela dagen. Han är så himla rolig och det händer saker hela tiden nu! Nu känner jag mig lite upptankad inför påsklovet när vi ska vara med varandra hela lovet, hurra! Christoffer åker upp tisdag eller onsdag och så kommer jag på skärtorsdagen efter jobbet.
Tack livet för den här helgen. Den har känts lite som ett miniliv. Det har hänt så mycket och jag har tänkt så mycket. En hinner ju tänka en hel del genom att sitta själv i bilen fram och tillbaka till björkarnas stad.
 

Skriv en kommentar