Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Vidar 10 månader

2016-11-28 23:07:00 i Allmänt

Hej! Det är jag, Vidar. I dag tar jag mammas blogg i besittning igen för jag vill berätta för er att jag blivit hela tio månader gammal! Prick i dag! På bilden grejar jag med mammas kameraväska samtidigt som jag smakar på stolen. Jag smakar på det mesta, det KAN ju smaka bra och för en liten som mig måste allt upptäckas för allra första gången. Minns ni när jag fyllde sex månader och berättade om hur en dag kunde se ut i mitt liv just då? Jag tänker göra samma sak i kväll. När klockan är cirka 07.00-07.30 vaknar jag och börjar snacka men först vill jag ha en slurk bröstmjölk. Pappa säger att jag brås på mamma på det här med snackt - att prata och experimentera med ljud är ju kul! En gång sa jag "mammavovvov" och då blev mamma överlycklig fast jag har tyvärr inte lyckats säga det igen. "Mamma" säger jag flera gånger per dag till allt möjligt. När mamma intar frukost cruisar jag omkring på köksgolvet och kör min morgonrunda; först hundskålarna, sedan stolsbenen, sedan kylskåpet, därefter sladden som hänger ner från adventsljusstaken, sedan tränar jag på att öppna och stänga skåp och slutligen kollar jag om det hänt något nytt i leksakskorgen. Det har det oftast inte men det bekommer inte mig då jag tycker att kastrullock och vispar är minst lika roligt att leka med som leksaker.
När jag börjar ledsna låter jag meddela mamma det och då fixar vi gröt och en frukt eller lite bär. Därefter klär vi på oss och ger oss ut på en promenad med lämpligt åkdon för dagen. Jag gillar både vagn, pulka och sparklåda! Tidigare kunde jag bara sova om vagnen antingen stod stilla hela tiden eller var i rörelse men nu kan jag lämnas ute efter promenad och sedan ropar jag när jag vaknar. Brukar oftast sova minst en och en halv timme på förmiddagen, rätt ofta två timmar. När vi ska iväg någonstans sover jag ibland så länge så mamma måste väcka mig, trots att hon planerat in min sovstund och allt efter tidsschemat. Hm. När ska hon lära sig att det inte går att minutplanera med bebisar?!
Vid 12.30-13.00 är det lunchdags - jag tycker fortfarande om all mat och mamma och pappa skryter ofta på mig att jag äter det som serveras. Nu brukar jag ibland äta samma mat som mamma och pappa, fast utan salt förstås, och i lagom konsistens. Jag tycker det är roligt och spännande att smaka på maten själv, gärna ostbitar som är en favorit! På eftermiddagen roar vi oss med lite allt möjligt. Vissa dagar åker vi och hälsar på någon eller som i dag, när vi hade träff på BVC för att lära oss om HLR (Hjärt- lungräddning). Jag kunde redan allt om det där för om man har en mormor som jag har, som dels är sjuksköterska men också ser faror i allt, så har vi liksom redan haft hemma de där dockorna och mamma och pappa har fått prova att rädda dem. Pappa brukar bli rädd när jag sätter i halsen och hostar till men mamma är coolare och säger: "Låt honom lösa det själv" - för det kan jag! Det känns dock skönt att veta att de skulle göra allt för att rädda mig om jag inte skulle kunna hosta till det jobbiga själv!
När klockan slår 15.00 är det dags för mellis och jag brukar få amma en liten skvätt efteråt - det tycker både jag och mamma är mysigt! Klockan 15.30 sluter jag mina blå och sover en timme - en och en halv och då är det bara en pyttestund innan pappa kommer hem! När klockan är 17.00 är det matdags igen och det är mysigt för då tänder vi ljus och äter allihopa tillsammans. Pappa är ju ingen "frukostmänniska" (som mamma säger) så när vi vaknar på morgonen fixar han med hundarna och sedan åker han till jobbet så när middagen står på bordet är det härligt att äta tillsammans. Ibland skriker jag för att jag inte får maten i tid men när jag fått i mig ett gäng tuggor brukar humöret stabiliseras och när måltiden är slut får jag ofta någon efterrätt, kanske lite apelsin som är en favorit just nu.
På kvällen brukar vi umgås i vardagsrummet. Ibland spelar vi piano, ibland tränar mamma på golvet och då brukar jag låna hennes yogamatta och göra några krumbukter och ibland har vi besök - det är spännande för då får jag sitta i någon annans knä! När klockan slår 19.00 kokas min välling och sedan är det bums i säng. Om nätterna sover jag ibland bra och ibland sämre - det är så livet är som bebis förstår ni. Tack för att ni ville ta del av en helt vanlig dag i mitt liv som tio månader! Vi ses en annan gång, sov gott!
 

Skriv en kommentar