Då och nu
I dag snöar det blötsnö på tvären och vinden viner om husknuten. När jag och Vidar gjorde morgonbestyren ute hos hönorna fick vi skotta oss in i lagårn för snön hade rasat från taket. Med Vidar i selen på magen och med vinden piskandes i ansiktet svor jag för mig själv men sen kom jag att tänka på min gammelfarmor Betty. Mitt "slit" med skottningen var ingenting i jämförelse med vad hon kämpade med i de dagliga sysslorna.
Det här är en tavla som min farfars syster Elsie målat. Gammelfarmor har huggit upp en vak där hon sköljer kläderna som har kokats i kitteln på strandkanten. Elsie står vid tvättkälken och farfar åker skridskor en bit bort. Gammelfarmor har alltså släpat all tvätt ned till sjön och sedan uppför backen igen. Sju barn hade hon och gammelfarfar Karl. Nog borde jag klara av allt som endast har ett barn, tvättmaskin i källaren och bra funktionskläder som fungerar i vilket busväder som helst? Ja, så är det ju!
Kommentarer
Frida
Så är det ju men ibland får man tillåta sig själv att klaga en gnutta!
Svar:
Ja, det får man! Och tur är väl det! :)
Carolina Lidström
