Det finns en sak jag är beroende av. En sak jag måste ha för att vara hel som person. För att må bra, känna optimism och tilltro till livet. Det kan låta som en banal sak men jag är beroende av att få vara ute. Få röra mig i skog och mark, känna frisk luft, hur skogen doftar, hur tallmon känns under mina fötter. Jag blir på riktigt en betydligt sämre människa av att vistas för mycket inomhus. Jag blir trängd, får humörsvängningar och blir deppad. En stund utomhus varje dag, oavsett väder och årstid, är ett måste för mig. Nu när jag varit sjuk har jag knappt varit ute något alls så ni kan tro att det var fantastiskt i kväll när jag tog vagnen med en sovande bebis och en glad Jax vid min sida och gick en skogspromenad. Äntligen!