Vi ligger i soffan. Jag vaknade precis efter att ha sovit en timme på inrådan av Christoffer. Tittar upp och märker att det börjar skymma ute och ingen lampa i huset är tänd. Vidar har somnat på Christoffers bröst och båda andas tungt. Tänker att han inte kunde haft en bättre pappa att sova på. Tar en suddig bild med telefonen för att spara stunden. I hallen ligger båda hundarna och sover och på tvn pratar de om högst oväsentliga saker. Det enda som spelar någon roll är det som händer här i vardagsrummet precis just nu. Ögonblicket.